Lat och duktig

Utbrändhet, minsann. Kommer nog aldrig drabba mig - jag är för lat.
Visserligen med en iver att vara DUKTIG, högpresterande och avundsvärd, men samtidigt alldeles för bekväm för att lyckas fullt ut.
Därför oroar jag mig ibland över att jag nog sitter på fel jobb-plats. Är man lite lat ska man inte vara verksamhetsansvarig. Då blir liksom inget gjort i tid. Med andan i halsen och tusen ursäkter i bagaget är jag alltid ett halvt steg efter.
Kanske är det ett skäl till jag ändå kan bli utbränd.

Tricket är nog att inte låtsas om som om man är lat och bekväm utan bara trava på i ullstrumporna och med klädsam blygsel framhäva sin duktighet. Sådär som män är så bra på och som vi kvinnor aldrig riktigt lyckas med.

Jo, ska börja med det när jag orkar.