Serieglad

Jag har börjat läsa serier. Igen.
En gång i tiden var jag storkonsument av serier, både böcker och strippar. Singelliv av Emma Hamberg var en fantastisk upplevelse när den kom. För att inte tala om Ensamma mamman i Kamratposten i början av 80-talet.
Prenumerationen på Fantomen förnyade jag förvisso i flera år, men det är någo tio år sedan jag slutade läsa om kille i trikåer.
För ett tiotal år sedan kom så Kalle& Hobbe och den var kul ett tag. Inte längre för nu är alla strippar repriser.

I många år hoppade jag över dagstidningens seriestrippar eftersom de var så meningslösa. Hagbard är fånig, Hälge är bonnigt trist och de flesta stipparna har jag glömt bort.

Men nu har jag upptäckt Pondus! En lysande serie, fullt i klass med den svenska Rocky som i sina bästa stunder är briljant! Zits har också sina ljuspunkter.
Varje morgon är en fest och jag skrattar ofta vid frukostbordet, något som inte är helt vanligt annars.