Moderskärlek kostar på

Modern var på besök i helgen.
Vi hade mycket skojigt för oss. Ett helt gäng loppisar. Grävde i trädgården. Gick på en tråkig auktion. Drack kaffe.
Ja, ni hör ju hur skoj det var. (Nä, ärligt alltså. Vi hade skoj. Jätteskoj på ett sätt som bara vi förstår. Vi är nämligen väldigt lika och gillar trädgårdar och loppisar och kaffe.)

Men modersbesök är inte bara av godo.
Det frestar stundom på tålamodet. I synnerhet mitt.
Möjligtvis beror det på att vi är så lika. Och att jag med ökad nervositet iakttar hur hon blir äldre, knasigare, tröttare, surrigare och allt mer ironisk, på gränsen till obegriplig ibland.
"Tänk om jag också blir så där" säger jag till sambon.
"Kommer du fortsätta älska mig ändå?".
Och han. Svarar inte.