Hur kunde jag glömma Erik Höglund?
6 timmar sedan
Mot bättre vetande nappar jag på Marias och Re-Dizains utmaning om att visa mitt skafferi.
Två vackra överlakan i lin låg och väntade på mig på en loppis. Att de är hopsydda på mitten innebär inte - som jag en gång hörde en okunnig loppisägare förklara det låga priset med - att de har gått sönder och lagats. I stället beror det på att vävstolarna förr i tiden var så smala att det inte gick att väva bredare än omkring 70 centimeter.
Ett vackert hålsömsbroderi som sträcker sig över hela längden, och ett fint monogram avslutar elegansen. Och knappt nötta alls.
Mitt paket i Enbokomdagens trevliga bokbyte med vårigt tema har kommit!
Fram till i går ägde jag de här fina lampfötterna.
Så nu har jag uppenbarligen en påbörjad brevpresslampfotsamling också.




En nära nog oanvänd läderportfölj blir en perfekt datorväska till maken. Den kostade bara 40 kronor, och det kan väl klassas som ett perfekt pris.
Den sköna kylväskan i retromönstrad plast är ju bara för ljuvlig! Klart den fick följa med hem! Jag kan redan nu längta efter sommarens utflykter. Då ska den här få följa med. Så klart.
Och en liten ärtgrön skinnbörs fick också följa med. Den är stor som en handflata, har en fuktfläck som jag ska försöka få bort med någon skinnsmorning, och rymmer nog inte särskilt mycket. Men kostar man en femma så får man följa med hem ändå.
I går blev det en mycket lyckad loppisrunda.
Ett gäng rullar med gamla hyllpapper fick följa mded hem av högst nostalgiska skäl. Flera av de här fanns i mitt barndomshem och användes till att klä in skolböcker och annat.
Här vare ännu mer nostalgi. Små regnjackor för barn i rejält material och kul rutor. Precis såna hade jag och min bror.
Och brickan med blåmesar på en äppelträdsgren passar perfekt in i min samling.
Minns ni de här?
Ganska hiskeliga grytlappar i brunt och orange ger lite beska till min i övrigt ganska sockersöta samling.
Tre samlingar med stick- och virkmönster från 60-talet. När slutade vi egentligen sticka och klä oss i sportgarnityr? De här små häftena erbjuder en mängd olika mönster på såna.
Ja, det här är ett typiskt agata-inköp.
Några snajdiga mönster från det glada 70-talet fogas till samlingarna. Fina!
Visst är det kul att verkligen få se i färg vad som gällde den där sköna sommaren i andra världskrigets slutskede.




De små, broderade tavlorna passar in i min samling. Det halvdåliga, svartvita fotot hade inte fått följa med hem om det inte hade stått "silversökning i Kanada 1939. Otto Stående" på baksidan. Sån information triggar min fantasi.
En söt grytlapp i ovanlig modell och en invirkad galge för inga pengar alls. Yeey!
Och en glaskub med hål i. Säkert en gammal bläckbehållare, men hos mig ska den få bli vas. Om det bara kommer några blåsippor eller vitsippor ska de få stå i den här.

Hmm. Kanske sätter jag fast ett band närmast koppen.
Det fina överlakanet låg skrövligt nedtryckt i en låda tillsammans med nyare bomullslakan. Men ett tränat öga känner igen äkta linne, så jag plockade snabbt på mig det.
Den bakre kudden har ett fint broderi i milda nyanser, och de två främre har sytts med en smockliknande söm. Mycket fina, men de ska få åka en runda i tvättmaskinen.
Ett litet besök på en närbelägen loppis blev en riktig fullträff.
En till teakklämma för en ynka femma. Nu har jag två. Om en till har jag en samling. Och har man en samling så blir sakerna alltid mer intressanta, eller hur.