Barndomsminnen

När jag var liten fick jag en Monchichi. (Eller hette den här sorten med blundögon egentligen Monami? Något i mitt minne säger mig det.)

Den var mycket efterlängtad och en enorm hype i skiftet mellan 1970 och 80-talet. Jag månade väldigt mycket om den där lilla tumsugande apan och jag pysslade halvt ihjäl mig för att ta hand om den.

Den fick namnet Monchichill. (På den tiden hade jag ingen aning om vad chill betydde!)

När jag häromsistens gick igenom delar av mitt sparade bråte hittade jag en kartong med delar av Monchichi-livet. Originalet fick sällskap av två mindre apor också, då när jag var åtta år, och jag inredde med mycket fantasi ett hem till dockorna i min bokhylla. Och eftersom jag var försigkommen och dokumenterade det så bjuder jag på en glimt från mitt gamla fotoalbum.

Jag snickrade bland annat ihop en grön vagn på slöjden och drog omkring på gosedjuret i glasslådor med ett snöre i. 

Det mesta från Monchichis hem har antingen blivit utrensat eller så ligger det i någon låda någonstans. Men i den lilla kartongen hittade jag ytterligare bevis på att mitt pysslande emellanåt handlade om kvantitet och inte kvalitet. Ett litet berg av kuddar fanns att beskåda, alla av rätt tarvlig kvalitet. Men roligt att se för jag känner igen många av tygerna från min barndom.

En hel del av kläderna gjorde jag själv. Här kan man se exempel på den åttaåriga Agatas stickkunskaper i form av en röd väst. Dessutom verkar jag ha gått lös på olika trikåer för att sy byxor och mössa. 

Sist men inte minst: kartongen som allt låg i var inte heller att förakta om man är nostalgiskt lagd.

Mer samlingar

Å så har jag de där samlingarna som är helt oplanerade. Som helt plötstligt bara uppenbarar sig.
Som nu när jag lyckades samla ihop alla oanvända plåtburkar i samma flyttkartong när köket renoverades. Och nu har de ställts på samma ställe (ovanpå kylskåpet) istället för att vara instoppade i olika skåp och lådor.

Men jag samlar ju inte på burkar! Hur gick det här till?

Eller mortlarna. Jag samlar verkligen inte på mortlar heller, men har haft turen att hitta flera på loppis det senaste året. Så nu står de där, i ett vitrinskåp och är snygga.

Mina samlingar

Jag är en samlare ut i fingerspetsarna. Bra-att-ha-saker samlas på hög och ibland kommer de till användning. Ibland gör de inte det utan tar bara upp plats.
Sönderslaget porslin, gamla tapetrullar, tyger, gamla kläder, vaxdukar som blivit lite solkiga ... De läggs på hög, för förr eller senare behöver jag något sådant och då blir jag glad.

Men andra saker samlas också på hög. Påminn mig gärna om att jag aldrig någonsin behöver köpa fler av:

1. Anteckningsblock. Jag har svårt att motstå såna, och jag tror alltid att jag ska börja skriva upp bra idéer och infall om jag bara bär runt på ett. Det gör jag inte. De släpas runt i handväskan till de är så luggslitna att jag inte längre vill använda dem.

2. Brickor. Varken nya eller gamla. Oavsett om de är i trä eller plåt eller plast. Jag har ett tjugotal och fler än så behöver nog inte en familj på tre personer.

3. Ljusstakar. Samma sak där. Måttligheten saknas och jag har burit hem alldeles för många under årens lopp, i synnerhet från loppis.

4. Skålar. Spelar ingen roll vilken storlek som behövs - jag äger nog en sådan. Glas, porslin, plast, plåt, emalj ... Jag har allt. För alla behov.

5. Koppar. Udda, romantiska, kitschiga och gärna guldiga. Står det Till minne eller Jag gratulerar så är det bara en bonus. De används såklart!

Här har jag inte varit!

Mina ögon riktas ständigt åt nya samlarhåll. Nu är det gamla turistvimplar som jag inte kan få nog av. Den här stiliga duken har jag hittat på Tradera, och eftersom jag roterar kring mitt eget smaknav så kan jag inte begripa att ingen annan bjöd på den. ;-)

Eller så är det så att min inneboende kompass alltid söker sig till vita fläckar på loppiskartan. När sådant som jag köpt tidigare helt plötsligt är högintressant för andra och priserna drar iväg så letar jag upp nya områden som ännu är outforskade för de flesta. Då håller sig priserna nere och man har en chans att fynda.

Jag har även köpt en del lösa vimplar till ett kommande projekt som jag återkommer till.

 

Men jag medger att jag inte riktigt är överens med den där gigantiska spetsen som sytts på runtom... Kanske blir vi sams, eller så ryker den. Fat det är inget prioriterat projekt just nu.

Men hur väljer man bort när allt är vackert?

Det här rensandet i köket pågår ännu.
En av mina paradgrenar är att skaffa vackra saker. Många vackra saker. Och det är det som gör det så svårt.
För jag rensar kontinuerligt bort en hel del saker, vill jag påstå. Rätt ofta åker jag förbi någon loppis och lämnar grejer som inte får stanna i vårt hem.
Men nu börjar jag komma till den där smärtgränsen bär det inte längre finns något som jag vill göra mig av med. När allt vi har är rätt vackert och älskat (förutom en del av sonens mest plastiga leksaker, men de är ju älskade av honom, så de stannar också.)

I ett köksskåp låg mina vackra, hemvävda linnelakan med mittsöm. De som jag använder som duk vid festliga tillfällen.

Men behöver vi verkligen tio stycken!? Jag beslöt mig för att rensa ut de som saknade spetsar och monogram. Jättestor skillnad, verkligen... Nu har vi bara nio lakan i traven.

Och när det gäller mina udda kitschkoppar eller mitt gröna glas blir det ännu svårare. För såna SAMLAR jag ju på. Då kan man ju inte välja bort!?

Suspenders anonymus?

Är jag ensam om att nörda in på olika saker på loppis? Gärna sådant som ännu inte upptäckts av den stora massan och därför kan stå på någon undanskymd hylla till ett lågt pris.

Otaliga är alla de saker som blir till samlarområden hos mig. min inneboende hamster är så stor att den kan förklara min höga trivselvikt. Den är så påtaglig att vi aldrig kommer behöva skaffa något husdjur till sonen, halva hans mamma är liksom en hamster.

Nå, nu var det inte det jag skulle orda om. Utan om ännu ett samlarområde som jag inte ens var medveten om från början, men nu måste jag se sanningen i vitögat.

Jag samlar på hängslen. Länge köpte jag dem med förklaringen att maken använde hängslen. Och det kanske han gör någon enstaka gång. Men sannerligen inte så ofta och så många olika som han har fått av mig.

Men det hindrade mig sannerligen inte från att komma hem med ytterligare ett par cirkusmönstrade för 15 kronor. Och är det något jag kan vara säker på så är det att här har makens gräns passerats för läääänge sedan. De här kommer han nog aldrig sätta på sig, så till vida att han inte går på maskerad som clown. Och det kommer aldrig heller att hända.

Men de fick följa med hem. Och eftersom jag tycker om dem så kommer nog jag få använda dem också. Och redan när jag skriver det här har jag börjat googla efter någon anonym hängselsamlargrupp. För det måste finnas fler som jag ... Snälla?

Glas är bra

Glasfat kan man aldrig få för många av.
Den dag man ska bjuda 36 personer på middag måste man har fina fat för efterrätten också...



Som det här tjusiga tårtfatet. Utmärkt på alla sätt! Och snudd på gratis på en loppis. Säörskilt förtjust är jag i de tre små fötternas skarpt slipade kanter.

Välkommen på kaffe!

För länge sedan vill jag minnas att jag utlovade en bild på min kitschiga koppsamling.

Här är den:

Alla koppar är udda och hittade på olika ställen. Den stora, rosa långt bak till höger är ett kärt arvegods, men de andra kommer från loppisar och Tradera eller har kommit till mig som presenter.
Nä, jag vet att alla inte är guldigt kitschiga, men jag har snarare blandat koppar jag tycker om än de som är exakta lika i stil.
Men än är samlingen inte full - jag spanar ständigt efter Till minne-koppar.

Nu funderar jag som bäst hur jag ska förvara dem på ett snyggt och synligt sätt mellan användningstillfällena. För så här kan de inte stå ...

Ännu en samling

Jag fick en hylla av min mamma. En med tunna, fina hyllplan och smäckra, svarvade hörnstolpar med sirliga knoppar.

 

Tanken var att den skulle slipas och målas och förvara pocketböcker. 

Men där är vi inte riktigt än.

Tills vidare sitter den fläckvis bortskrapade bruna högblanka färgen kvar och i stället blev det en förvaring för de flesta av mina lampskärmar som inte ryms framme för vi har ingen plats för fler smålampor. Men de är ju så vackra i sig, så det här blev en fin lösning.

Jag älskar tantlampskärmar. 

Samling för ugnen

När man har tre stycken har man en samling.

Låt mig därför presentera dig för den senaste samlingen i hemmet: Tre stycken fina ugnsformar i olik frger. De är inte exakt likadana. Den största är amerikansk och de två mindre är engelska. Men de passade så bra ihop, och hips vips - hemmet hade en samling till.

 

Med risk för att framstå som besatt så kommer här ett ytterligare ugnsfynd: En spirande grön rektangulär ugnsform med mjuka former från Upsala Ekeby.

Tror jag i alla fall. Men visst borde UE5 i botten innebära just Upsala Ekeby?

 

Den som spar hon har

Jag har hört talas om att det finns de som gör sig av med sina gardiner när de köper nya.

Jag undrar bara en sak - hur gör de? I de här garderobshögarna finns gardiner från när jag flyttade hemifrån. Och en hel del från senare år. Och ganska många loppisfynd.

En del har jag faktiskt gett bort under åren - som pösgardinerna i chintzat 80-talstyg. Och en del av de där gardinkapporna från tidigt 90-tal som var så långa, så långa.

Men alla fina loppisfyndade 50-talsgardiner måste jag spara. Och en del andra gamla favoriter också - även fast de förmodligen inte kommer hängas upp i några fönster på några decennier. Men så har man väl trott i alla tider...

De två med rosor i typisk 50-talsstil hittade jag för ett tiotal år sedan på loppis, och tyckte att det var hutlöst att ta 50 kronor för två längder ... Tiderna förändras.

Livets eviga grubblerier

Det kommer en dag i alla människors liv då man börjar fundera på viktiga saker. Exempelvis på sånt som: Hur många uppsättningar salladsbestick behöver vi egentligen?


Jag har räknat och kommit fram till att de sju vi har nog är åtminstone något par för mycket. Men hur kan man välja vilka som inte ska få bo kvar?

Är det det senaste inköpet? De orangea besticken som fick följa med eftersom orange var en av de fösta färgerna som sonen kunde säga?

Eller är det någon av mina tre svarta plastvarianter. Jag är ganska säker på att de härrör från 50-talet, och har svårt att släppa dem. I synnerhet eftersom jag nyligen vågat diska dem i maskin, och de har klarat det.

Kanske de vårigt gröna? Men de är ju så pigga att stoppa ner i moröttsrivet...

Kanske de enda moderna - men det är ju kul att bryta stil lite ibland.

Fulast av alla är de här, som jag fick av min mormor (tror jag) redan innan jag flyttade hemifrån. Länge låg de i en låda i garderoben i flickrummet, och i min första egna lägenhet fick de ett stort användningsområde. (Nu ljög jag. Jag åt banne mig aldrig sallad när jag var 18 och fick bestämma min mat själv. Jag åt varma mackor och spaghetti med ketchup.)
Men de låg i besticklådan utifallatt längtan efter sallad skulle dyka upp.

Men eftersom de har hängt med så länge, och eftersom de var en gåva så har jag lite svårt att göra mig av med dem.

Jag misstänker att några av dem kommer hamna i en låda på vinden, i väntan på bättre tider medan några får njuta av värmen i köket.

Helt uppåt väggarna

Jo, det här med mina samlingar. De som jag alltid fastnar i, när jag börjar få upp ögonen för något fint. Då, när jag inte kan nöja mig med en fin sak utan måste skapa små grupper och samlingar.
Om det sedan är pannlappar, stjärnljusstakar, jesustavlor, souvenirer, gräddkannor, runda träramar, dockansikten, tvättpåsar eller mandelkvarnar spelar mindre roll – jag kan inte sluta samla när jag väl börjat.


Eller – jo, det kan jag efter ett tag. När det nyfunna intresset svalnat eller väggytan eller lådan börjar bli full. Eller om saker helt plötsligt blir intressanta hos andra och därmed dyrare.
Då kan jag bita ihop och inse att jag inte behöver några fler. Men innan dess kan man nog se vissa sjukdomstecken hos mig som resulterar i ett överfullt hem.

Ett genomgående tema hos mina samlingar är att det är billiga saker. Så när jag hotar med att börja samla på porslinsvanar så är det inte helt ryckt ur luften. De är billiga, finns överallt, och skulle säkert göra sig i flock. Stor flock. Precis som mina ovala eller runda träramar som visserligen fått sällskap av en del annat också på trappväggen.


Fast den här samlingen började faktiskt med att jag började köpa träramar där broderierna skulle bort, för att sedan rama in vackra papper och annat. Och alla skulle målas svarta.
Men efter ett tag började jag inse att många broderier också gör sig i grupp. Likaså guldramar. En broderad svan gör ingen sommar, men tillsammans med ett gäng rokoko-människor och blommor blir det ganska kul. Så nu är broderierna kvar.

Minnen ur skåp och lådor

Jag har tidigare berättat att jag ärvt väldigt mycket efter min farmor och farfar.
Som den här söta, lilla boken som heter Förgätmigej. Den är ursprungligen från min farmors mamma, och hon har skrivit upp släkt och vänner som dött på olika datum. Strax intill finns en tröstande bibelvers.
Sen tog min farmor över sysselsättningen, och hon bland annat skrivit in sin mammas födelse- och dödsdag.

Lite svindlande och samtidigt lite sorgligt att de flesta faktiskt är bortglömda, trots bokens namn ...



I en annan låda hittar jag min farfars anteckningsböcker. Han arbetade som sekreterare och kunde stenografera, och sålunda är alla hans anteckningar och almanackor stenograferade.

Tråkigt, för jag hade gärna förstått vad de handlar om. Är det dagböcker, inköpslistor eller viktiga hemlisar? Vi kommer nog aldrig få veta.

Oh, ungdom

Minns ni de här?
Fickjournalen publicerades varje vecka i Hemmets Journal, och min farmor klippte ut alla och sparade i en hög åt mig. Barnsliga teckningar, tonårskvalmiga dikter och efterlysningar av någon att pennfajtas med ingick i den lilla kvarten högst upp till vänster.

Sedan klippte jag ut den kvarten som innehöll en låttext och sorterade in dem i plastfickor i alfabetisk ordning. Den här har av någon anledning fått vara oklippt, så därför kan jag bjuda på en bild av två unga kändisar från den tiden.
Någon som känner igen ansiktena från tidigt 80-tal?



Och givetvis finns pärmen med alla låttexterna kvar i mina samlingar. Vem vet - endera dagen är jag sugen på att läsa mig till hur texten till Bettie Davies eyes går.

Härlig inspiration

En djupdykning i en hög med sparat resulterade i följande sköna fynd:

En katalog med tygprover från 1945.
Visst är det kul att verkligen få se i färg vad som gällde den där sköna sommaren i andra världskrigets slutskede.


I slutet av 50-talet var det Ivy League och Calypso som gällde hos Algots.


Och på 20-talet var modet synnerligen vackert.



Och några fina mönstertidningar från sent 50-tal är också kul att hitta.

Hemma hos mamma

Det är inte bara jag som gillar loppisar i min familj.
Min mamma slår mig på alla plan, och hennes samlingar går inte av för hackor.
Jag antar att uttrycket "trägen vinner" passar bra för hennes fina samling av ljusblåa krukor i serien "Standard" som Gunnar Nylund formgav för Rörstrand på 1930-talet. Ett gäng i olika storlekar trängs på hyllan i köket.

I de praktiskt höga köksskåpen ryms travar och högar med olika porslins- och glasföremål. Min mamma har förstått konsten med loppisfyndande - man köper en sak i taget, så får man konsumtionsglädjen att räcka länge, länge till ett lågt pris.
Som här, i ett av hennes platsbyggda köksskåp där ett gäng udda koppar ryms i travar. Här finns det ett gäng olika serier att fullfölja samlandet av. Eller ett gäng koppar att sälja på Tradera, beroende på hur man ser det...

Grönt är jätteskönt

Det gröna glaset har följt mig i några år, och jag kan inte gå förbi de randiga föremålen i serien Ring som William Stenberg formgav 1933 för Gullaskrufs glasbruk utan att de får följa med hem.
"Enligt 1948 års katalog bestod [Ring] av ett 50-tal olika pjäser, blåsta kannor, sockersatser, servisglas och vaser samt pressade salladierer, assietter, skålar m m."

Så jag har en bit kvar innan samlingen är komplett...

Men även andra gröna glas för tillträde till hemmet, jag är inte knusslig. Grönt är indeed superskönt.

Särskilt nu när alla krafter behövs för att beveka våren.

Ha en skön, grön start på veckan!