Fina presenter

Min fina mamma har många fördelar. En är att hon är bra på att spara saker. Som de här fina ljusstakarna som hon och pappa fick när de gifte sig 1969. (Nå, en och annan kan säkert komma från loppis.)

Nu är jag ju långt ifrån först att uppmärksamma de vackra glasljusstakarna Festivo som Timo Sarpaneva formgav 1966. 

Tvärtom - de har ju varit en följetong för stylish bloggare i flera år. Men icke desto mindre så är de väldigt fina.

Och nu har jag fått dem som prydnad till hemmet. 

Men hur väljer man bort när allt är vackert?

Det här rensandet i köket pågår ännu.
En av mina paradgrenar är att skaffa vackra saker. Många vackra saker. Och det är det som gör det så svårt.
För jag rensar kontinuerligt bort en hel del saker, vill jag påstå. Rätt ofta åker jag förbi någon loppis och lämnar grejer som inte får stanna i vårt hem.
Men nu börjar jag komma till den där smärtgränsen bär det inte längre finns något som jag vill göra mig av med. När allt vi har är rätt vackert och älskat (förutom en del av sonens mest plastiga leksaker, men de är ju älskade av honom, så de stannar också.)

I ett köksskåp låg mina vackra, hemvävda linnelakan med mittsöm. De som jag använder som duk vid festliga tillfällen.

Men behöver vi verkligen tio stycken!? Jag beslöt mig för att rensa ut de som saknade spetsar och monogram. Jättestor skillnad, verkligen... Nu har vi bara nio lakan i traven.

Och när det gäller mina udda kitschkoppar eller mitt gröna glas blir det ännu svårare. För såna SAMLAR jag ju på. Då kan man ju inte välja bort!?

Vackrare vardag

Jag har en Iphone.

Jag gillar handarbete.

Jag tycker också om sånt som kanske inte alla andra har. (Fråga inte varför jag har en Iphone, för det går ju helt stick i stäv med den här punkten.)

Jag vill ha ett sånt här fodral:

 De köper man här, och får själv bestämma motivet.

Bra saker:

Min vän Carina har tagit över en garnbutik och ägnat sista månaden åt att renovera och fixa. Nu har hon öppnat, och den är så fin, så fin.

Två vackra härvor Ishav från Färgkraft fick följa med hem. Kanske ska de få bli en vacker kofta framöver. Varför inte en sån fin som Anna Puh stickade härförleden. Synnerligen fin!


Och tack alla ni som hörsammade min ensamhets-trudelutt! Nu har jag fått en så kraftig egoboost att den kommer räcka långt in i oktober!

Lady E sitter fint

Äntligen har jag fått mitt efterlängtade Nor0 Silk Garden 211. Tack vare Maria på Garnkorgen.

Den först anlitade leverantören har ägnat sig åt så många konstiga ursäkter och undanflykter så till slut valde jag att annullera beställningen därifrån. Inte ens det lyckades hon förstå, utan skyllde på att hon hade försökt ringa. Men alla mina telefoner har svarare som går igång och där har hon inte lämnat något meddelande. Alltså tolkar jag det som ytterligare en crappig ursäkt från en kass serviceperson.
Nog om henne.

Nu kan jag sticka färdigt, men jag har lite svårt att bestämma mig för hur lång den ska bli. Nu är den 150 centimeter, men eftersom jag vill ha en lång sjal och inte något som bara täcker axlarna så fortsätter jag minst 25 centimeter. Tror jag.

Under Lady Eleonore står en nyfådd fåtölj som kommer från svärföräldrarna. Jag älskar den här fåtöljen! Vackert röd i sammet, och knappt sliten alls. Och att det är sambons mormors gamla älsklingsfåtölj gör inte saken sämre.

Gårdagens schlagerfinal tillbringades med trevliga vänner och dagen har kryddats med NY-surfning och en långpromenad. Härligt!

Jag har loppat

I lördags var det loppisbesök igen. Hoprullade på en hylla hittade jag och modern dessa fantastiska trasmattor. Lugnt fem meter långa, smala och tunna . I varierande trasor, men med väl valda kulörer . Och varpen hjälper till och skapar det vackraste rutmönster.
Den brunbeiga var nött på två-tre ställen, men med en rulle bomullsvarp så reder jag mig och lagar hålen lite smidigt.
Det är inte ofta man ser såna här vackra mattor på loppis, och jag ber så hemskt mycket om ursäkt, men en bild gör dem inte rättvisa. Använd din fantasi!Och en sån här har jag letat efter länge. Det är en sån där som man kan ställa tekannan på och hålla den varm, fast den här är - till skillnad från många andra - vacker.

Vill du se min muff?

Vad är det man brukar säga – har man tre av något så är det en samling.
Ja, låt mig då presentera den senaste - omedvetna - samlingen.
När jag började rota i en kartong med mössor och halsdukar så insåg jag att där inte bara fanns en muff sedan tidigare, utan två. Och med den senaste loppisfyndade så har jag nu tre praktiska muffar. En samling.
Men de är vackra att se på.
Och strax intill står ett annat roligt fynd - härliga gummipampuscher med plats för klackskor inuti.

En fyndig lördag

I dag blev det en stooor loppisrunda. Flera ställen hanns med och på de flesta ställen hade jag med mig något ut. Som det här:

Jesustavlan passar in utmärkt i min samling med religiös konst. Men det måste vara gamla saker. Nytillverkade kitsch-grejer är inte lika roliga.

Och så kom jag hem med en hel del röd-vita saker. Löparen ser härligt hemvävd ut, och så blev det i vanlig ordning några pannlappar. Fast bara två av den sort jag samlar på. De adra ska jag nog använda till jul. Vid en kokning visade sig löparen fälla som bara tusan. Några tips på vad man gör då?

Två spetsar, varav den ena ser knypplad ut. Eller misstar jag mig?Och så föll jag för en vacker tallrik med jugendmönster.
Annars myser jag med tända doftljus och gott fika så här i höstmörkret. För någon snö som vill lysa upp livet verkar inte vilja komma.