Den var mycket efterlängtad och en enorm hype i skiftet mellan 1970 och 80-talet. Jag månade väldigt mycket om den där lilla tumsugande apan och jag pysslade halvt ihjäl mig för att ta hand om den.
Den fick namnet Monchichill. (På den tiden hade jag ingen aning om vad chill betydde!)
När jag häromsistens gick igenom delar av mitt sparade bråte hittade jag en kartong med delar av Monchichi-livet. Originalet fick sällskap av två mindre apor också, då när jag var åtta år, och jag inredde med mycket fantasi ett hem till dockorna i min bokhylla. Och eftersom jag var försigkommen och dokumenterade det så bjuder jag på en glimt från mitt gamla fotoalbum.
Jag snickrade bland annat ihop en grön vagn på slöjden och drog omkring på gosedjuret i glasslådor med ett snöre i.
Det mesta från Monchichis hem har antingen blivit utrensat eller så ligger det i någon låda någonstans. Men i den lilla kartongen hittade jag ytterligare bevis på att mitt pysslande emellanåt handlade om kvantitet och inte kvalitet. Ett litet berg av kuddar fanns att beskåda, alla av rätt tarvlig kvalitet. Men roligt att se för jag känner igen många av tygerna från min barndom.
En hel del av kläderna gjorde jag själv. Här kan man se exempel på den åttaåriga Agatas stickkunskaper i form av en röd väst. Dessutom verkar jag ha gått lös på olika trikåer för att sy byxor och mössa.
1 kommentar:
Så pysslig du var:)
men lite nostalgi är aldrig fel:)
Skicka en kommentar