Blått glas

Först ägde jag två. Sedan hittade jag sex likadana för en femma styck.

De blåa efterrättsskålarna kommer från Eda glasbruk i Värmland och är ett riktigt bruksglas som funnits i många hem. De tillverkade långt in på 50-talet.

Visst är de fina!?

Vill man läsa mer om äldre glas kan jag rekommendera boken Funkisglas - pressat och blåst av Thomas Lindblad och Anna Liven West.

Rött är sött

Jag kommer inte hem med lika mycket loppade saker numer, och framförallt - jag har helt kommit av mig med att blogga om de fynd jag gör.

Men den här söta skålen hittade jag i dag. Och visst är det misstänkt lik serien Ring från Gullaskruf som jag ju har en samling av i grönt glas. Det kan man läsa mer om här och här, bland annat.

Glas är bra

Glasfat kan man aldrig få för många av.
Den dag man ska bjuda 36 personer på middag måste man har fina fat för efterrätten också...



Som det här tjusiga tårtfatet. Utmärkt på alla sätt! Och snudd på gratis på en loppis. Säörskilt förtjust är jag i de tre små fötternas skarpt slipade kanter.

Fin present

En vän håller på att flytta och tömma sitt barndomshem. Många små hus och förråd finns det och i ett av uthusen stod den här gröna kannan - dammig och smutsig.

"Ta den du - den är mer du än jag" sa min vän.

Och jag kunde glad åka hem med en fin, hög grön kanna från Johansfors. Etiketten satt kvar och den är nog knappt använd innan den hamnade på sin märkliga plats i snickarboden.