Denna dag, ett liv

 Jag är inte längre föräldraledig. Huvudansvaret om sonen har lämnats över till fadern och i stället sitter jag på mitt jobb på dagarna.
Det går, det också.

Jag träffar vuxna människor.
Hinner tänka färdigt de flesta tankarna.
Får gå på toaletten i fred och kan välja att äta lunch på stan om jag vill.

Men den där lille killen saknar jag. Möjligheten att krypa ihop i soffan tillsammans och titta på någon tecknad film eller gå ut och åka spark finns ju inte nu.
Den där fina tiden när allt var rätt intensivt men ingenting speciellt hände på dagarna - den saknar jag.

Nu ska jag hinna med två stora möten och ett mindre. Dessutom mejla, skriva en del och försöka få ordning på allt som hänt under min halvåriga frånvaro.
Det går, det också.

I kväll ska jag kramas.