Nya saker i mitt liv

Dockan har fått nya kläder. En av dessa vackra stärockar/rockklänningar som är för liten för mig. Och en piffig solhatt. Nu fick kläderna komma ut ur garderoben där jag förvarar mina vintagekläder som jag inte använder. Den kan vi gå på upptäcktsfärd i någon gång. När jag får tid...

Några nya sticktidningar från 1950-talet. Två kronor styck tyckte jag var ett väldigt trevligt pris.

En bok om gamla folkdräkter. Ligger bra i tiden med allt folklore-vurmande. Låg ensam och oälskad på loppis. Den fick komma hem till mig.

Och två runda, virkade plastmattor pryder numera det fula golvet i mitt syrum.
Jag har, för flera år sedan, gjort ett försök att virka mattor i tygtrasor. Just nu minns jag inte varför jag gav upp. Förmodligen blev det för fult. Eller tog för lång tid.

Vackert på sonen

Jag kämpar på med att utöka sonens utklädningssamling.
Eftersom han är övermåttan förtjust i kjolar, långt hår och saker som glittrar så kändes det här som ett fynd - en gammelrosa tyllkjol som inte kan vara många år hängde på Kupans "sommarfynd"-ställ. Tio kronor var den sannerligen värd!

När man är fyra år är tålamod kanske inte den mest tydliga egenskapen, så kjolen hann bara bli tvättad och knappt torr innan sonen krävde att få ta på sig den. Alltså hann jag inte sy in den från den storlek 40 den är till sonens 95 centilong. Så guldskärpet är ett måste. Fem pix.

Totalt 15 kronor för den vackra prinsesslooken! Jag är lite avis, faktiskt.

Något ärvt, något målat

Jo, jag gillar ju det naturligt slitna, men det finns gränser för allt. Den här stolen har jag fått av min mamma som i sin tur fått den av mina farföräldrar och den är synnerligen älskad.
Den är inte längre i skick att sittas på, men den har varit väldigt vacker att ha intill dörren. Men efter några somrar utomhus fanns det inte många flagor färg kvar, så i dag drog jag på ett lager vitfärg.

One down...

Alla målsättningar går kanske inte som på räls. Trots mitt mantra "Hur svårt kan det vara!?"
Men en sak har jag gjort - jag har börjat använda skor med lite högre klackar.

Snygga, va?!
Med presentkort och 40-procentig rabatt blev de nästan gratis. Jag lovar!

Nysytt

Det r inte ofta jag får umgås några längre stunder med min symaskin numer, men jag har i alla fall lyckats omvandla ett väldigt slitet örngott med fina broderier till en lampskärm. 
När jag blir lite mer vuxen ska jag börja mäta lite noggrannare... 
Stommen kommer givetvis från loppis. Örngottet har nog min mamma gett mig.

Om det saknas några bokstäver så beror det på att sonen råkade spilla ett glas saft rakt ner i tangentbordet på vår laptop. Så de flesta tangenterna är lite segare än de borde och en del strejkar rätt rejält. Som ä. Den krävs det mer kraft än tidigare att använda, så ofta uteblir ä:na i mina texter. Hoppas de är begripliga ändå.

Lisa Larsson?

Som sagt. Jag håller på och ska byta arbetspats med jobbet. Den här rara vasen stod i en slänga-hög, och jag kastade mig över den.

En neslig skada på dekoren fram, men kanske är den ändå värd något för samlare? Jag är för dåligt skolad i keramik, så jag kastar ut frågan:
Är det Lisa Larsson? 
Är den värd att spara? Jag kan inte med bästa vilja påstå att jag tycker att den är snygg...

Jag och textil...

Vissa saker går inte att motstå. Som den här två loppisfynden.

Ett stiligt förkläde och en duk/sjal med vilda djur. Snyggt i samlingarna. Måste bara hitta på ett trevligt sätt att exponera allt fint jag äger...

Jag är ju inte någon bokbloggare, men...

Jag kanske inte hinner så mycket annat, men jag har hunnit läsa lite.
Under en ganska lång period, alltså.  

Historikern av Elizabeth Kostova har jag fått låna om två gånger på biblioteket eftersom det var:
1. En megatjock bok.
2. Bitvis ganska halvtrist.
3. Till slut enbart en bestämd idé om att jag skulle läsa ut den. Kosta vad det kosta vill.
Lite Dan Brownaktig historia, men ack så mycket mer omständligt och seg. Jag kunde verkligen inte hålla reda på vilket kloster det handlade om eller vilka av alla antika, pergamentklädda böcker som nämndes. Annars kunde den ha varit mycket mer engagerande, för i botten är det en ganska spännande historia om Drakula och vampyrer och tillbakablickar hit och dit. Men jag kan ärligt säga att det var med ganska begränsat engagemang jag läste ut den. Nu ska biblioteket äntligen få tillbaka den.

Just kids av Patti Smith.
Den nyligen Polarprisbelönade sångerskan och poeten har skrivit en bok om sina ungdomsår i New York. Jag lyssnade på den som ljudbok och det var bra. Dels för att jag kunde öka hastigheten på min Iphone, så det gick fort att läsa den. Av någon anledning får Marika Lagercrantzs uppläsning mig att tappa uppmärksamheten väldigt fort annars. Men också för att jag kan utnyttja den halvtimme per dag det tar mig att åka till och från jobbet. Effektivitet är härligt!

Många namn nämndes och det var kul att kunna koppla ihop gatuadresser med min egen kunskap om New York, men ärligt talat var det inte alltid helt lätt att hänga med bland alla namn på poeter, konstnärer och 70-talpersonligheter som nämndes. Men memoarer är alltid intressanta, och hennes liv tillsammans med fotografen och konstnären Robert Mapplethorpe var spännande att följa.

 


Nu ligger Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson på sängbordet tillsammans med Baby Jane av Sofi Oksanen och väntar på min stillsamma uppmärksamhet. Det kan dröja innan den dyker upp...