Vaknar till en fruktansvärd nyhetsmorgon, med rapporter om döda och skadade i Norge.
Under många år var jag väldigt aktiv i olika organisationer. För demokrati, allas lika värde och samhällets utveckling. Mot hat och fördomsfullhet och inskränkthet.
Många gånger har jag som ung varit på läger, liknande det på Utöya.
Men aldrig har jag kunnat föreställa mig skräcken och risken att bli utsatt för en galning med extrema åsikter och så fylld av hat.
Återigen drabbas jag av insikten att kampen aldrig får sluta. Hatet, intoleransen och galenskapen frodas ständigt. Och vi som står för motsatsen får aldrig, aldrig tystna.
Det kunde varit jag.
Det kunde varit du.
Hur kunde jag glömma Erik Höglund?
6 timmar sedan







