En fantastisk djupdykning i efterkrigstidens utbud av mode, hemmaprylar, husgeråd och hantverk. Allt från broderisatser till hundpiska och leksaker finns med.
Har googlar lite men inte hittat så mycket, men jag får känslan av att detta var en katalog främst för gårdfarihandlare och butiksinnehavare mer än för privatpersoner.
Fast efter att ha rådfrågat min erfarna mamma så vet jag nu att dylika kataloger kunde finnas här och var i byarna, som hos a Ingrid isi Häggs.
Dit gick kvinnorna i den norrbottniska lilla bondbyn - som jag härstammar från - och kollade in om det fanns något som behövdes till hem och familj. Och om man inte hade tid att avbryta jobbet på gården för att gå iväg och bläddra i en katalog och kanske få en kopp kaffe - som förmodligen var min arbetssamma och fromma mormors inställning - så kunde man få låna hem katalogen. Och sedan lades en gemensam beställning för då kunde man säkert spara in lite porto.
Roligt att se sk Frurockar! Har aldrig hört det namnet förut.
På loppisar är ju de här broscher återkommande, åtminstone de översta raderna. Och jag skulle inte säga nej till en av de fina maskotbroscherna längst ner.
Fint skick! Med exempel på ett rätt vanligt men stiligt mode. Snygga skor!
I katalogen marknadsförs även det nya "revolutionerande" Nylonet i både tandborstar och kammar.
Och hur kul är det inte att få en inblick i det där livet som aldrig avhandlas i veckotidningarna från den tiden. Livbanden var något nytt för mig.
Bubbliga resårbaddräkter i siden verkar ha varit högsta mode.
Och de fina hattarna var det lite ordning med. Visst kan man saknar hattar idag?
aW.jpg)
5 kommentarer:
Underbara bilder! Jag såg nyligen en gammal annons för de moderna baddräkterna i ylle. Kram!
det är alltid lika roligt att se hur det var förr. ibland hissnar det i tanken när man ser vilken skillnad det är mot idag:)
Vilken liten skatt du har fått tag i. Kul och spännande läsning från förr.Roligt ockå att din mamma kunde berätta mer.
Jag som är född 1950, kommer ihåg att vi använde nåt som väl måste ha varit livband. På den tiden var ju bindorna ganska klumpiga med en stor knut i varje ände. Den knuten häktade man fast i livbandet o så satt bindan på plats. Något jobbigt kunde det vara när man hade gympa o skulle göra rörelser på golvet eftersom knuten var ganska stor. Tack för att du fick mig att minnas flydda tider.
/Ingrid
Hej!
Har du kvar den här och skulle du i så fall vara intresserad av att sälja den?
Hälsningar Helena Liljeros
Skicka en kommentar