6 februari 2017

Livet och det där


I höstas var livet tungt. Inte mycket medvind någonstans. Då skrev jag ett inlägg som sedan blivit liggande. För det kändes ovanligt privat och ovanligt svart. Och jag visste inte om jag ville publicera det alls, för det kändes som att det blev alldeles för sant då.
Nu börjar våren närma sig. Och när kuratorn på vårdcentralen äntligen ringde upp i januari så kändes det inte längre som att jag behövde hennes hjälp.

Jag har kommit upp ur gropen. Det är skönt. Och nu vågar jag publicera det jag skrev då:

Hösten trillar på. Vi rusar runt, renoverar, försöker hålla den värsta röran på avstånd, tar hand om barn varav den äldste fått en ADHD-diagnos och den yngsta knogar på med sin hörselnedsättning och sitt svårt eftersatta språk.
Numer är det ångorna som tar oss framåt, och någon energi är svår att hitta, även fast vi ibland försöker.
Tråkigast är att vännerna sakta försvinner bort.
Och jag förstår dem. Vi behöver ofta välja umgänge som passar barnen. För att vi inte orkar med fler ilskeutbrott än dem vi redan hanterar. För att vi alla behöver känna framgång oftare än vi gör nu.
Och då är det många runtomkring oss som glider längre ner i prioriteringsordningen.
Ofta landar vi i att umgås med dem som redan vet hur vi har det och som kan erbjuda ett opretentiöst umgänge över en laddning spaghetti och köttfärssås.
Men jag blir ibland ledsen när jag inser att det inte bara är vi som väljer bort, utan att vi blir bortvalda allt oftare.
Och ibland tänker jag att det kanske inte ens beror på mina barn. 



6 kommentarer:

Heidi sa...

Ibland kan livet verkligen vara tungt, och det låter som om din höst verkligen var tung och mörk och flera sätt.

Skönt att höra att du mår bättre nu. Jag hoppas att det betyder att både du och dina relationer mår bättre nu, och att du kan se framtiden an.

Iréne JB sa...

Jobbigt med gropar. Ramlade också ned i en i höstas, fast inte så djupt. Har också kommit upp och skönt att du också är uppe ur gropen. Kram

Anonym sa...

Man blir så ledsen men måste tänka framåt och försöka vara positiv. Önskar familjen allt gott. Kram fast vi inte känner varandra.Louise

Anne sa...

Så ofta har jag läst här och nu berörde du mig extra. Jag är också mamma till ett barn med en diagnos. Han är stor nu men just det där med vännerna känner jag så väl igen.

Anonym sa...

Har följt din blogg länge. Visst är livet tungt ibland. Det du berättar händer lätt när man själv blir sjuk också och snarare behöver mer stöd än mindre...Skönt du mår bättre nu.

Unknown sa...

Det viktigaste i denna värld är familj och kärlek, levande liv utan min man var en riktig röra för mig och mina barn. Jag är så glad att ta min ex tillbaka med hjälp av Dr.Oduduwa. Min största överraskning var att 3dagen efter att doktorn förberedde min kärleksspell, min man som övergav mig, min man tog bort mitt nummer från hans telefon, inga samtal och inga textmeddelanden från honom i mer än 14 månader plötsligt oväntat ringde mig och jag är så glad att vi har kommit för att bli igen genom doktor Oduduwa hjälp och hjälp. Jag är så glad att vara med min man i kärlek mer än någonsin tidigare. Dr Oduduwa är en stor kärlekskärlek, du kan kontakta oduduwa om du behöver hans assistent för att luncha en kärleksåtergivelse, för jag vet att han kan hjälpa dig också, Magic love stava för att ta tillbaka ex, Magic Love stava för att sluta skilsmässa och magisk förtrollning för att vinna domstolsfall och Magic Spell för att föda barn som egen.
kontakta Oduduwa Spell Caster via hans personliga email: dr.oduduwaspellcaster@gmail.com
Tel: +13019658857

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin