Alla intellekt är inte rörliga

Hmm. Mysko.
För ett år sedan skrev jag ett harmlöst inlägg om min låga kroppstemperatur som jag först i vuxen ålder blivit medveten om. Och fick många medsystrar. Det var tydligen vanligare än jag har trott och hört talas om. Och det ställer till en del i vårt normativa samhälle där normal temperatur är 37,7 och inget annat.

Nu har någon lagt ut en länk - på Facebook tror jag - så nu har några kommentatorer hittat hit till min lilla anspråkslösa blogg. Och de verkar lite uppretade.

Förmodligen håller de till på Familjeliv annars, för de har den där osympatiska besserwissertonen som man brukar springa på där.

Och på något sätt har de fått för sig att vi gnälliga, självupptagna lågtempare överbelastar sjukvården och tycker synd om oss själva.
Tror jag att de menar. Ärligt talat - jag förstår inte riktigt vad de vill mer än vara lite gnälligt besserwissriga.

För min egen del handlade inlägget ju om att jag inte tidigare förstått hur man mår när man har feber eftersom termometern aldrig visat på feber när jag mått dåligt. Och nu har jag insett att det som är normal temp för andra är feber för mig.
Förstår inte riktigt vad man kan bli så uppretad på det för. Knasbollar.

Feberstick

Fördelen med att vara sjuk kommer efter några feberstinna dagar. Så gott som feberfri orkar jag sticka. Så här långt har jag kommit på den första vanten ur Katarina Brieditis bok Lust att sticka. Ååh, hon är så där självklart färgglad men ändå enkel i modeller och teknik! Precis sånt som jag gillar.

Men vanten kunde nog ha stickats lite jämnare... Jag kommer skylla på feber.

Härligt ullgarn i vackra färg gör mig alltid på så bra humör. I garnaffären kan jag ibland försöks köpa annat än ull och alpacka, men jag lyckas aldrig. Möjligtvis kan jag fingra lite på någon härva mohair, men det är på gränsen. Effektgarn och konstfiber tilltalar mig inte alls.
Det måste bero på att jag är en sån naturlig tjej. ;-)

*snörvel snörvel*

Fortfarande i sjuksängen. Fortfarande med en hosta som låter som om lungorna ska lossna. Men några bra saker:

* I går orkade jag titta på både en film om Ray Charles och Världens modernaste land - utan att somna.

* Febern verkar ha lagt sig. Så i dag har jag orkat duscha. Jämrans vad man grottar igen på några febersvettiga dagar. Men inte längre. Nu luktar jag hallon igen!

* Lönen har kommit! Och som läget är nu så kan jag inte göra av med den heller. Det är bra!
Hörde jag någon nämna internetshopping? Nä - jag trodde väl det...

*host host*

Världens värsta förkylning har slagit till i det agatska hemmet. Både jag och sambon ligger däckade i varsin soffa.

I går visade termometern 38,7 grader. För en lågtempare som jag är det massor med grader! (Jag har i vanliga fall bara runt 36,7 i temp.)
Innan jag i vuxen ålder förstod det hade jag dålig koll på hur det kändes att ha feber. De flesta gånger jag kände mig risig så visade termometern inte mer än normal temp. Alltså var jag inte sjuk och kunde därför gå till jobbet. Alternativt kunde jag vara hemma med lite dåligt samvete för jag var ju inte sjuk på riktigt eftersom jag inte hade feber...
Nu har jag lärt mig.