Rödbetssjal på gång

Jag har påbörjat en sjal. Det började som en Annis, men efter någon månads uppehåll hade jag bara hunnit två varv och kunde inte för mitt liv komma på vad det var jag höll på med, så då repade jag upp och började om med ett standardmönster för sjal som stickas från nacken.
Frågan är hur jag ska avsluta det hela. En fin spetskant vore ju på sin plats, men jag har inte riktigt hittat någon som jag fastnat för. Jag har i ärlighetens namn inte leta ihjäl mig heller. Min dagar är fulla av så mycket annat...

Garnet fick jag i ett Hemlisbyte för några år sedan och vet inte alls vad det är, mer än att det är ett entrådigt ullgarn. Men vackert skiftande i cerise-vinröda nyanser är det. Påminner om rödbetor och är perfekt för hösten!

Vinterns glada gäster

I år är vi tidigt ute!

Jag följer tipsen från Sveriges ornitologiska förening och har börjat tidigt med fågelmatningen.

Hittills har vi mest sett argsinta nötväckor som gör sitt bästa för att skrämma bort de talgoxar och pilfinkar som lockats av maten. Snart kommer väl de ettriga blåmesarna också, och då får säkert nötväckan en match, för det är ilskna små varelser.

Jordnötter och solrosfrö har vi börjat med i år. Det brukar vara populärt. Och så har vi köpt två större modeller, för jag ledsnade på att ständigt fylla på frö hela tiden. Allt fanns på Granngården.

Kanske tillverkar jag några egna talgbollar när vintern är här på allvar.

Symamamaskin

Visserligen är jag en Husqvarna-tjej, men den här Singermaskinen kunde jag inte motstå. Det är en gammal batteridriven leksakssymaskin (?) som fick följa med hem.
Enligt loppisförsäljerskan var den hel, så det trodde jag på.
Efter lite googlande inser jag att mina satsade 50 kronor var ett bra pris. I en amerikansk nätförsäljning kostade en trasig maskin 800 spänn - fast få medföljde kartongen, och den saknar jag.

Nu ska jag bara stoppa i batterier och försöka förstå hur man trär den...

I did it!

Jag tog mig i kragen. I stället för att bara beklaga att vi slängde så mycket fallfrukt så plockade jag de sista transparante blanche som fanns på träden, en papperskasse, ungefär.

Sedan följde jag det recept som Monica R tipsade om i en kommentar:
Äppelsaft
10 liter äpplen med skal och kärnor och allt i bitar
5 liter kokande vatten (svalnat)
75 g citronsyra

Låt stå i 36 timmar.
Sila och rör i
2 kilo socker
2 msk atamon

Och det blev nog den godaste äppelsaft jag någonsin druckit! Tack Monica! Nu har vi fem liter i frysen till kulna vinterdagar.

När som helst...

När orken infinner sig ska jag ta tag i ett annat efterlängtat projekt.

För rätt länge sedan, före sommaren, köpte jag Tant Koftas förnämliga häfte till hur man gör en uppifrån-och-ner-kofta. Sen har det blivit liggande som så mycket annat.

Nu undrar jag om det inte är läge att plocka fram projektet igen.

Jag har en fin påse Rowan 4 ply soft i en skön aquablå nyans, som jag köpte på rea från Cinas garn för länge sedan. Den borde verkligen få bli något fint och inte bara ligga där till ingen nytta.


Eller ska jag sticka en February lady sweater, nu när mönstret finns på svenska?




Och: Jo, jag är jättearg på valresultatet. Jätte-, jättearg och ledsen!
Jag vill ha ett varmare samhälle, där inte alla tänker på sig själva i första hand hela tiden. Ett samhälle där man kan dela med sig och allt inte behöver handla om mig mig mig jämt och ständigt.
Men så blev det inte. Tvärtom.
Så till den milda grad tvärtom tänker folk så att många har röstat på ett främlingsfientligt parti. Galet! Helt galet!

Snabba fynd

Medans sonen lade ner hela sin själ i att - i tysthet - tömma ur allt innehåll i ett Mastermindspel och ett Bingospel på det smutsiga loppisgolvet så gjorde jag fynd. Nej, det är sannerligen inte samma sak att gå på loppisturer med en treåring som på den tiden jag gick på egen hand...

Som en stor, ljusblå skål i melaminplast. Mer om den serien har bloggen Form55 skrivit om. Jag har en lika stor sedan tidigare, men den är gul.

En liten, turkosblå skål som jag känner igen, men inte kommer på hemvisten för. Någon annan som vet?
Ett fat till de delar jag redan har av Mazettiservisen skadar inte att ha. Helt felfritt låg det i en trave med gratis-grejer. Femtiotalsjakten har skrivit en del om servisen den sista tiden, och jag har själv skrutit lite om mina tidigare fynd. Och gratis verkar vara ett sagolikt bra pris på porslin som annars kostar hundralappar för kompletta uppsättningar.

Vad jag betalade? De gjorde ett överslag och ville ha 15 kronor för alltihop, men då följde det med någon liten leksak också...

Vilket slöseri

När jag tänker på hur många sådana här skottkärrelass vi kört bort i höst blir jag lite beklämd. Det är ju nu, när vi är hemma hela dagarna som vi skulle göra äppeldricka och äppelmos och äppelpaj för att ha i den kulna vintern. I stället för att gå till affären och köpa besprutad, importerad frukt till höga priser.

Men vår lilla frys är alltid full och orken för att plocka fram assistenter och syltgrytor finns inte riktigt. I stället dumpas allt i naturen och får fungera som gödning och fågelmat.

Nästa år, då ...

Båda två är färdiga!

Tänk, så mycket jag inte hinner nu för tiden.
Men då och då lyckas jag faktiskt foga en maska till en annan. Då kan resultatet bli så här: ett par sockor till sonen. I Opal regnbåge och enfärgat turkost Opalgarn på stickor 2,5.
Mönstret är det här från Drops, men vilket standardmönster som helst fungerar nog.

Nu ska jag nog sticka en ribbstickad mössa i resterna av garnet.

Klart jag vill vinna!

På bloggen Beas Barnslikheter kan man vara med och tävla om fina vimplar. Den här, som heter August, vill jag vinna:Tävlingen pågår till den 17 september.

Aldrig ensam i sängen

Jag hittade ett örngott för tio kronor.
Inget märkvärdigt alls. Hygglig nyproducerat i rosa bomullstyg, med infälld spets och ett monogram.

Men det som gjorde att det fick följa med hem var den krattiga men diskreta texten som någon broderat högst upp med korsstygn.
Jag vet inte vad det är som gör all jesus-kitsch så lockande för mig. Är det min uppväxt i frikyrka? Är det den nostalgiska folklighetsfaktorn? Eller att tron är så fascinerande stark för vissa att den tar sig såna här uttryck?
Eller är det kanske Gud som talar till mig på ett icke-subtilt sätt?

Vet inte, och det spelar egentligen ingen roll. Nu har jag ett rosa örngott som jag kommer sova gott på.

Casino is the grej

Två söta kaffefat som bara kostade en krona styck fick följa med hem. Det är Rörstrands Casino med mönster av Gunnar Nylund som nu har gett mig ett nytt kaffekoppsbehov, för det här mönstret var ju hur fint som helst.
På sajten Svenskt porslin kan man se att det finns åtminstone en färg till på porslinet, nämligen gult.
Jag tror att jag är kär. Jag tror att det här kan bli ett nytt samlarområde, om än ganska svårfunnet.

Om att säga saker

Apropå det här inlägget hos Femtiotalsjakten tänkte jag ta upp en av mina inredningsfunderingar.

Att komma på besök hos någon och kommentera vardagsrummets färgval på ett negativt sätt, eller säga att någon har valt väl grälla tapeter ses som ohyffsat och otrevligt. Om jag skulle besöka någon och gnälligt påpeka att deras soffa inte bara är obekväm, utan också ful skulle det nog inte direkt mottas med glada miner.
Men att komma hem till mig och utbrista "Vad mycket grejer du har" med en skeptisk och ifrågasättande röst - det är tydligen helt i sin ordning.

Sen finns det de som säger samma sak, men som gör det med värme i rösten och lägger till ett 'roliga'. Då är det okej.

Nästa gång jag kommer hem till någon som lider av Feng shui ska jag utropa "Herre jisses, så spartanskt och tråkigt. Har ni inte råd med saker?!"