7 oktober 2012

Att använda händerna

Jag vet att jag inte är ensam om att lida av denna ständiga längtan efter att få skapa!
Mitt syrum är fullt av tyger, projekt och kaos. Där finns tyger som jag skulle vilja sy lapptäcken, örngott, kläder och tygväskor av, men först skulle jag behöva rensa bort alla andra projekt i form av halvmålade tavelramar och olika möbler som ska få ett lager färg eller två.

Några runda burkar som innehållit pringleschips har diskats och fått en uppruggad yta. De ska sedan tapetseras - så fort jag fått bort den stora flyttkartong som jag brukar använda när jag sprejmålar småsaker för den ligger i vägen.

Dessutom hänger det mängder med påsar som innehåller påbörjade stickningar, broderi och små samlingar som kan vara bra att ha. Som min samling med sönderslaget porslin som jag hoppas ska användas i betonggjutning eller slipas till smycken med den Dremel jag ännu inte äger.

Och ovanpå allt är det detta heltidsarbete som ställer till det, och en önskan om att också hinna umgås med familjen på ledig tid. Det är en ekvation som aldrig går ihop. Ibland är jag avundsjuk på alla de som inte har något behov av att göra saker med händerna. De som bara kommer hem och slår sig ner framför tv:n, eller kanske tycker att träning är kul och får ta tid.


För att få utlopp för någon skaparlust har jag börjat på en keramikkurs! Jätteroligt! Jag knådar och drejar och knådar och drejar. Mycket blir skevt, det mesta trycks ihop och knådas samman igen, men en och annan sak blir färdig. Och den där känslan av att ha skapat något är skön.

6 kommentarer:

Myggan sa...

Du trodde väl inte att du var ensam. Jag har exakt samma åkomma. Eller är det kanske en begåvning? Häromkvällen skulle jag starta upp ett nytt projekt framför symaskinen, men det tog flera timmar att röja syhörnan och sen var lusten slut. Men hav tröst, då och då lyckas vi avsuta ett och annat projekt. =)
/Anna

AnnaA sa...

Been there, done that, still doing it... :)

Anonym sa...

Haha, det där är jag på pricken!

Emma sa...

Härligt att få känna den där skaparlusten även om tiden för det är som bortblåst ibland. Låter roligt att gå på keramikkurs tycker jag.

agata sa...

Skönt att höra att det finns fler.

Vet ni vad - jag tror att det i mitt fall handlar om bristen på ensamtid! Före barnet hade jag en hel del ensamtid att fördriva hemma. Nu är det svårt att gå undan, för man är ju alltid tillgänglig så länge man är i huset. Och då vill lilleman vara med, vilket tar bort en del av koncentrationen. (En del!? Vem försöker jag lura? Det mesta fokuset läggs på vad han håller på med...)

Ulrika sa...

Precis som jag tänker. Jag kunde hålla på med min keramik en massa innan jag fick barn. Nu skulle jag kunna hålla på rätt mycket också. Men. Jag orkar inte. Och så blir jag sittande i soffan istället, ständigt längtande efter keramiken... Har också tänkt mycket på de som inte har något intresse. Fast jag undrar om de egentligen finns. Kan man leva utan något intresse?

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin