Jag vet att jag inte är ensam om att lida av denna ständiga längtan efter att få skapa!
Mitt syrum är fullt av tyger, projekt och kaos. Där finns tyger som jag skulle vilja sy lapptäcken, örngott, kläder och tygväskor av, men först skulle jag behöva rensa bort alla andra projekt i form av halvmålade tavelramar och olika möbler som ska få ett lager färg eller två.
Några runda burkar som innehållit pringleschips har diskats och fått en uppruggad yta. De ska sedan tapetseras - så fort jag fått bort den stora flyttkartong som jag brukar använda när jag sprejmålar småsaker för den ligger i vägen.
Dessutom hänger det mängder med påsar som innehåller påbörjade stickningar, broderi och små samlingar som kan vara bra att ha. Som min samling med sönderslaget porslin som jag hoppas ska användas i betonggjutning eller slipas till smycken med den Dremel jag ännu inte äger.
Och ovanpå allt är det detta heltidsarbete som ställer till det, och en önskan om att också hinna umgås med familjen på ledig tid. Det är en ekvation som aldrig går ihop. Ibland är jag avundsjuk på alla de som inte har något behov av att göra saker med händerna. De som bara kommer hem och slår sig ner framför tv:n, eller kanske tycker att träning är kul och får ta tid.
För att få utlopp för någon skaparlust har jag börjat på en keramikkurs! Jätteroligt! Jag knådar och drejar och knådar och drejar. Mycket blir skevt, det mesta trycks ihop och knådas samman igen, men en och annan sak blir färdig. Och den där känslan av att ha skapat något är skön.
aW.jpg)
