Ovala rummet

En vägg i trappen fick nya vänner. Under flera år har jag köpt på mig ovala och runda träramar på loppis. Från början med ambitionen att allt innehåll skulle bytas ut mot foton och vackra papper, men eftersom insåg jag att de där ganska gräsliga broderierna blev fina tillsammans. Så nu är de flesta kvar i ursprungligt skick.
Några ovala souvenirer har också flyttat in i samlingen, och känner jag mig själv så kommer jag få svårt att enbart hålla mig till runda träramar i den här samlingen...

Färgglad sjal

En sjal är klar. Min feather and fan i Färgkrafts entrådiga ullgarn i nyansen tuttifrutti är färdig till slut. Den blev ganska kompakt, och både storleken och mitt psyke hade nog mått bra av ännu ett par större stickor.
När den har blockats klart kommer det en bild på hela mästerverket.

Tidevarv komma, tidevarv försvinna

Min fina farmor är död. Efter ett långt, strävsamt liv gick hon bort i dag 92 år gammal. Drygt 20 år efter farfar, 31 år efter sin mamma och 72 år efter sin pappa.
Sorgligt, men är man 92 år och dement så får det räknas till tidens gång.
Äldst i en syskonskara som bestod (ska det ju vara!) av flera bröder fick hon ta ansvar. Särskilt som de tidigt blev faderslösa.
Farmors drömmar om sjuksköterskeskola gick i stöpet och hon fick börja jobba som kantor och i klädbutik. Kanske var det där hennes intresse för kläder väcktes.
Farmor och farfar träffades redan i början av 30-talet, men höll sedesamt på sig tills de gifte sig midsommarafton 1942.
I dag har jag kvar mina minnen av en parant, pianospelande farmor med hög integritet och många vackra saker, som hennes vackra brudklänning, som hon senare färgade kornblå och kortade av vid knäna för att kunna använda den på fest.
Nu har hon fått träffa farfar igen.

Färgglatt kaffe

De här kopparna var väl trevliga! Har hittat dem hos en norsk webbutik, men finns de i Sverige?
Nä, jag har väl inget jättestort behov av fler kaffekoppar, men man måste ju få fråga...

Golvprydnad

Flera av golven i vårt gamla hus behöver bytas ut. I vissa fall finns ett trägolv under som ska tas fram, men i andra fall ligger det bara spånskiva under.
I hallen, till exempel. Som måste ha en praktisk yta som tål slask och elände. Och vi har gått igenom en hel del alternativ som vi nu vrider och vänder på.

* Klinker förutsätter golvvärme = för dyrt och omständligt.
* Trä är vackert, men blir lite för känsligt och bygger för mycket på höjden.
* Laminat är konstgjort och kallt och går fetbort. I synnerhet billiga, klapprande plastvarianter.
* Linoleum är snyggt, men lite för dyrt just nu. Och kanske lite känsligt?
* Plastgolv då? Tja, om det inte låtsas vara något annat. Alla försök att utge sig för att vara trä eller sten eller klinker är så gräsligt fult att jag blir arg. Nu har jag hittat tre varianter från Forbo som är lite kul. Tror jag.

Lite smårandigt, lite blommönstrat. Men kanske lite väl svart?
Virrvarr och köksbänk och stramt 50-tal. Me like. Men blir det bra på ett golv? Finns i ljusgrått också.

Lite 70-tal, lite Marrakech. Fin fäg, men kommer man inte tröttna? Och motsäger inte det här mitt tidigare uttalande om att plast inte ska se ut som sten och mosaik och naturmaterial?
Och kan vi inte lika gärna behålla det mönstrade 70-talsplastgolvet som redan ligger där? Samma lika, på något sätt...

Clutter, walk with me

Ärligt nu - är det bara vi som hela tiden får ihop såna här samlingar? Lådor, burkar, korgar... Om saker står framme och är tomma så fylls de omsider med junk. Gamla solglasögon, skruvar, tändare, lypsyl, anteckningslappar, trasiga klockor, broscher, hårspännen, gamla mobilladdare, näsdukar, halstabletter i förpackningar som är så medfarna att ingen ändå kommer vilja äta dem...

I dag har jag haft storrensning!

Upplyst liv

Ett Loppisfynd med stort L. För 99 kronor kom jag hem med en tvåarmad mässingslampa med skomakarskärmar. Vid en närmare titt insåg jag att den kom från Karlskrona lampfabrik. Den verkar inte finnas i deras sortiment nu, men de har en liknande som kallas spelbordslampa. Den ger mycket ljus, till skillnad från den alldeles för underdimensionerade lampan i kombinationen ek och opakt glas som satt där tidigare. (Hur kom jag någonsin på idén att den skulle passa bra hos oss?)

Dessutom fungerade den perfekt och satt som en smäck över vår köksö. En bild från den kommer dröja, för den är full med saker just nu...

Same same ...

Har varit på loppis i dag. Gjorde en del fina fynd, bland annat björktavlan överst.
Den fick följa med hem, inte bara för att jag samlar på souvenirer, utan också för att den innehåller en bild på en högst omnipotent ung samepojk. Tittar man noga så ser man att han återfinns på inte mindre än fem av mina souvenirer, och det intressanta är att det är för olika orter nästan varje gång.
Lycksele, Ånn, Sørli och två från Östersund.

Frågan infinner sig: Vem är denne pojk som används, helt ogenerat, överallt i norra Sveriges souvenirtillverkning? Var bor han på riktigt? Finns han alls på riktigt?

Hoppas han får procent på all försäljning.

Jag smyckar mig

Loppisfynd. Charmigt fulsnygga örhängen och broscher. Passar utmärkt till mina fina städrockar. Eller i en utklädningslåda. Framtiden får utvisa hur det blir.

Favoriterna är de plastigt vita örhängsblommorna med röda och blå plastpärlor.

Jo tack!

Livet är fint just nu.

Nygift och glad åt min fina och kloka man. Kan varmt rekommendera bröllop med fina vänner, härliga händelser och massor av kärlek.

Läser böcker, stickar lite lagom och gör bra fynd på loppis.

Jobbet rullar på i invanda banor, och det känns också bra. Emellanåt tvingas jag ur min bekvämlighetszon och det är nyttigt, om än lite jobbigt när det händer. Är man trygghetsnarkoman så är man.

Jag är nöjd med mitt hem och sveper diskret dammråttorna åt sidan med foten utan att bry mig särskilt mycket. Funderar på nya projekt, men stressar inte.

Jag är nöjd med att bli äldre. Så skönt att bli tryggare i sig själv och våga vara och göra det jag vill.

Tänker "vad är det värsta som kan hända" när motstånd uppstår. Och kommer sällan på något riktigt hemskt alternativ.

Skräckfylld trappa

Mina fyndade skolplanscher, som jag är så förtjust i, tilltalar inte alla. Brorsonen S, 2,5 år, vågade inte gå förbi själv i trappan när han hälsade på.
Snart ska jag ha lärt honom att loppisfynd aldrig är farliga.

Dockans nya kläder

Provdockan i trappen har fått nya kläder. En loppisfyndad sjuksköterskeklänning med fina, svarta knappar och ett skolköksförkläde som en släkting sydde och broderade på 1950-talet. Fint.

Fixardag

Farmor och farfars gamla krocketlåda har blivit skåp. Visserligen har den varit det länge, men nu har vi äntligen fått upp det på väggen. Än så länge rymmer den några flaskor bubbel, men den kommer nog få jobba som cd-skåp vad det lider.

Det blev en kudde av den fyndade broderade yllebonaden. Med lintyg på baksidan.
Den trivs bra i soffhörnet tillsammans med en tidigare ylleväv som blev kudde.

Regniga söndag

Ett marknadsbesök ledde till att jag - i vanlig ordning - kom hem med mer garn. Ett entrådigt estniskt garn i skiftande petrolblåa nyanser och två nystan Opalgarn Hundertwasser blev mitt fynd.

Fick också ett mejl om att Lion brand nu bjuder på alla sina 2000 mönster. Kanske är de ofta i grövsta laget, men gratis är alltid gratis.


Förresten - Det går att vinna garn hos Anna med Billigt garn-bloggen.

Come on katten, det svänger ju

På tv

Jag gillar verkligen SVT Play. Senaste programupptäckten, som jag missade när den gick, är dokumentären Hatten av om 93-åriga statisten Mimi som lever sitt annorlunda liv i New York.

Den går fram till 5 september.

Se den!

Vilken rolig dag!

Med risk för att upprepa mig - skulle du brodera den här bonaden för 55 kronor? Nä, jag tänkte väl det. En omonterad yllebonad låg och väntade på mig på loppisen i dag. 55 kronor! Det får man väl inte ens ylletyget för?!

En söt, gammal bilkudde med gulnat Musse Pigg-motiv kunde jag inte heller motstå. Den ska sprättas i sär och tvättas försiktigt innan den får en ny innerkudde.
Och titta - där hittade jag Musse Piggs byxor också! Söta, va!?

Ett Kalevala-halsband för 33 kronor och en kul fiskbrosch passade också fint hemma hos mig. Men de har jag inte orkat fotografera än.

Dessutom hann jag med några timmar på stickkafé för första gången på över en månad. Snart är min tuttifruttifärgade sjal klar.

En gång till

Tror jag måste gifta mig igen, för här finns det mängder med charmiga idéer till ett lite mer lantligt bröllopstema än det vi hade.

Nästa gång ska jag också låta bröllopsgästerna sitta på höbalar täckta med kviltar.

Fullt upp

Den senaste veckan har mest varit fylld av mycket kärlek och mycket jobb. Men det var det värt.
En snabbsväng på Kupan i går resulterade i den här mattan. Onödigt kort, men med fin randning och bara tio kronor. Misstänker att den är kapad ur en längre matta, med tanke på den assymetriska randningen och att det saknas islagen varp.
Den ska få en kantning innan den används, för att vara säker på att den inte repar upp sig.

Bord, duka dig

Skulle du brodera den duken för 56 kronor? Nej, jag tänkte väl det. Fläckarna som orsakade det låga priset är knappt märkbara efter en tuff 90-graderstvätt. Duken passar utmärkt på vardagsrumsbordet. Kärlek!

Fint besök

Dockhuvudena har fått flytta in. I vardagsrummet. Nu sneglar de förstulet mot muren till öppna spisen. Strax nedanför står nästa huvud - hattstocken som jag kom över för 60 kronor för några år sedan på loppis. Måste jag ens skriva det? Allt jag äger kommer ju från loppis. Nästan.

Ingen rast och ingen ro

Sista veckan på semestern har börjat, och trots att vi har varit hemma i tre veckor och ska fortsätta stanna hemma ytterligare en så ökar tempot. Det här är vad jag ägnar mina dagar åt just nu. Förutom städning, tvätt, värdinneskap och matlagning.
Om en vecka kan jag pusta ut.

Kuriosa fynd

Som sagt var - några loppisbesök har det blivit. Med smått och gott i köpkorgen.
Den här bedårande minnesmuggen från Örnsköldsviksutställningen 1916 tillhörde de stora fynden för 30 kronor.

Jag är omåttligt förtjust i kuriosa, och det kan man verkligen kalla den här.
Mitt under pågående världskrig byggdes den vita staden upp i området där nu Paradisbadet ligger. Utställningen blev en stor framgång och sågs av närmare 135 000 besökare. En fantastisk siffra med tanke på att Örnsköldsvik då hade drygt 4 000 invånare.
Landtbruk, skog, fiske, slöjd, handtverk och industri var tydligen inriktningen, som på många andra utställningar den här tiden.

Eva gillar mig!

Snälla Eva i Halmstad har gett mig en award för ganska länge sedan, men sommaren kom emellan. Tack! Det är alltid roligt att bli uppskattad, men roligast är ju att ha trogna besökare som kommer tillbaka, även om inläggen är glesa den här årstiden.

I semestertider mäktar jag helt enkelt inte med att lista tolv länktips. Får man återkomma?

En vinst!

Så roligt! Mammagumman hade en liten utlottning, och jag vann! En sån här förvaring som syns bättre på hennes egen blogg. (Bilden har jag lånat av Mammagumman, alltså...)