Pastellkaramell

 Tre stiliga skålar från Fosfatbolaget är som pastellkarameller på vårt bord. Alla tre är fyndade vid olika tillfällen, under några års tid, och de är väl ett tydligt exempel på hur det som ofta börjar med ett exemplar lätt slutar som en liten samling.
För ingen tror väl att jag kommer nöja mig med tre skålar?

Kärlek från lasarett

En snabb sväng på loppis ledde till den här godbiten. Sliten, klumpigt utförd, men med samma dekor som en kanna och ett fat som jag redan har.
Jag tror att detta är sjukhusporslin från tidigt 1900-tal, men säker är jag inte. I regel kan jag inte lämna kvar porslin med gammal dekor, men ofta handlar det om tallrikar. Den här koppmodellen från gustavsberg har jag inte sett tidigare. Men jag har även andra godbitar.
Jag har ju en annan serie med landstingsporslin också, serien Medicinalranka som Stig Lindberg ritade.

30 kronor fick jag betala, och det är den helt klart värd!

Testing testing

Ny mobiltelefon kan innebära mer frekvent bloggande - om jag bara får klart för mig hur jag gör. Alltså testar jag.

Jag gillar't. Ett tag...

Jag är medveten om att vintern kan kännas lång, men jag är ändå en motgångssupporter till den. Man kan inte bara gilla vintern några enstaka dagar med gnistrande sol och fyra minusgrader. Man måste tycka om den trots vinande vindar, glashala gator och piskande snö också.
Och det är faktiskt inte vinterns fel att snöröjningen är usel eller att SJ inte kan köra. Den måste få en ärlig chans trots snöskottning och felvallade skidor.


Men nu är det inte utan att även jag börjar längta efter dagar utan vinteroveraller och stolsvärme i bilen.
Tänk, att under allt det där gnistrande vita ligger en gräsmatta som vill beträdas...

Snart är vi där!

Bloggdoktrinen

Alla har vi råkat på de där bloggarna som man kanske gärna vill läsa, men av någon anledning inte orkar ta sig igenom.Ett yrkesliv i närheten av skriven och formgiven text har gjort mig lite känslig, så jag reagerar ofta när text blir svåråtkomlig.
Alla gör ju som de vill, men det här tycker jag man kan tänka på formmässigt i sin blogg om man vill att den ska bli välbesökt och lättläst:

* Vänsterställ texten. Centrerad text är ett otyg som gör raderna svårlästa med konstiga textbrytningar.

* Skriv inte vit text på mörk botten annat än i undantagsfall. Svårläst det också.

* Jag vet att det är kul att göra flådiga banners med många bilder, men själv skippar jag ofta bloggar vars banner är decimeterhög. Jag vill kunna se blogginläggen snabbt, inte skrolla neråt för att se om det skrivits något nytt. Låg banner är ett tips.

* Kanske blir man rik på de där annonserna som var och varannan väljer att ha på sin blogg, men själv blir jag jättestörd av dem. 

* Variera inte teckenstorleken för mycket. Det blir jättejobbigt för ögat att förstå innehållet då.

* Kanske är det lite snobbigt, men jag har ofta bekymmer med felskriven svenska. Vet man med sig att korrekt svenska inte är den starkaste sidan så kanske man kan köra texten genom någon automatisk korrekturläsare som skrivprogrammen ofta erbjuder.


Så. Färdiggnällt.

Aha!!

Jag har äntligen luskat ut varför jag stickar så lite och alla andra verkar hinna klart en kofta i veckan.

Det beror inte alls på sonens uppdykande eller att jag har börjat jobba igen eller att jag är så galet kvällstrött. Det handlar helt enkelt om mitt totala ointresse av idrott.

Jag har inget intresse av att, som andra stickerskor, tillbringa en halvdag vid tv:n för att titta på Garmishpartenkirchen eller Vasaloppet eller slutspel i hockey. Inte för att jag inte skulle vilja titta på tv timme efter timme. Erbjuds det bara något spännande program eller film så kan jag nog göra det.
Fast jag har, liksom många andra, ett litet inbyggt motstånd mot att sätta mig ner och titta på tv timme efter timme mitt på dagen. Det är nog därför det är så skönt att vara sjuk - då får man göra det utan att den där Luther hänger över ens axel.
Fast när man väl är sjuk så erbjuds det ofta inget intressant på dagtid förutom just sport...

Nå, nu tappade jag tråden.

Sportapatin i kombination med sonen och kvällströtthet och dagjobb gör att jag bara hinner med några få varv om dagen.
Just nu är det mina gamla ufo-sockor som ska färdigställas. Sen ska jag ta mitt vuxna, plikttrogna ansvar igen och ge mig på den svarta koftan. Det vore ju festligt att få den klar innan sommarvärmen slår till.

Dagens outfit

Att använda kameran är sonens högsta nöje. Och det är alltid lika spännande att se vad som fastnar. Här är det mammans nyfyndade städrock upptill och stickade långsockar nertill. Mittemellan ett par tajts och bakom är en ful kökslucka.

Hej vardag.

Sommaren är räddad!

En bok hamnade på mitt skrivbord.
Det är Nytt & kreativt med Betong och loppisfynd av inredarna Susanna Zacke & Sania Hedengren (Semic förlag).

Precis min smak! Lagom svåra pyssel, med betonggjutning och förädling av loppisfynd som huvudsaklig ingrediens. Ibland förenas de två sakerna och med jämna mellanrum läggs det till ingredienser som retrotapeter och färg.
En fin färgskala, enkla projekt och härligt resultat. Nu vet jag vad jag ska ägna sommaren åt. Finbetong är grejen!

Att jag sen blir mest sugen på att måla alla golv vita efter att ha tittat på de vackra bilderna är en annan sak... ;-)

Smaken är som baken

I går var jag på loppis på lunchen.
Då hörde jag en annan kund på Myrorna få ett jakande svar av sin kompis på frågan "Samlar du också på Rosa Ljung?".


"Sån tur att inte alla letar efter samma saker", tänkte jag diplomatiskt snobbigt överseende, innan jag kom på att de egentligen bara gör samma sak som jag - riktar in sig på sånt där som andra inte är så jätteintresserade av för att ha en chans att göra fynd.


Här, på Leta Retro-bloggen kan man läsa mer om Rosa Ljung. Där lånade jag också bilden, som nog egentligen kommer från ett auktionshus.

Denna dag, ett liv

 Jag är inte längre föräldraledig. Huvudansvaret om sonen har lämnats över till fadern och i stället sitter jag på mitt jobb på dagarna.
Det går, det också.

Jag träffar vuxna människor.
Hinner tänka färdigt de flesta tankarna.
Får gå på toaletten i fred och kan välja att äta lunch på stan om jag vill.

Men den där lille killen saknar jag. Möjligheten att krypa ihop i soffan tillsammans och titta på någon tecknad film eller gå ut och åka spark finns ju inte nu.
Den där fina tiden när allt var rätt intensivt men ingenting speciellt hände på dagarna - den saknar jag.

Nu ska jag hinna med två stora möten och ett mindre. Dessutom mejla, skriva en del och försöka få ordning på allt som hänt under min halvåriga frånvaro.
Det går, det också.

I kväll ska jag kramas.