För förvaring

Tre glasburkar med patentlock blev mina. Men jag kan inte bestämma mig för om de är gamla eller nygjorda.

 Det är massor med text runtom, som "Grannys products inc registerd Centerville USA" och "2 quart" men i botten står det Jar made in Italy 1968, och min teori är att det stämmer bättre än årtalet som står på sidan: 1879.

(Varför bara två finns med på bild? Jo, de minsta hade redan fyllts med påsklämmor och de är inte så supersnygga.)

Snygging i marmor

För en hundring blev jag med mortel. Och inte vilken mortel som helst, utan en bautastor i marmor med stöten kvar - det händer inte varje gång.

Dessvärre tror jag att någon har slipat stötytan på stöten, men det kan jag leva med. Visst är det en riktig snygging?!

Glöm inte bort min BOKTÄVLING! Några dagar kvar, bara!

Välkommen på kaffe!

För länge sedan vill jag minnas att jag utlovade en bild på min kitschiga koppsamling.

Här är den:

Alla koppar är udda och hittade på olika ställen. Den stora, rosa långt bak till höger är ett kärt arvegods, men de andra kommer från loppisar och Tradera eller har kommit till mig som presenter.
Nä, jag vet att alla inte är guldigt kitschiga, men jag har snarare blandat koppar jag tycker om än de som är exakta lika i stil.
Men än är samlingen inte full - jag spanar ständigt efter Till minne-koppar.

Nu funderar jag som bäst hur jag ska förvara dem på ett snyggt och synligt sätt mellan användningstillfällena. För så här kan de inte stå ...

Vinn en underbar bok

Det är snart oktober. Det regnar lite för mycket. Nu måste vi hitta något trevligt att muntra upp livet med!

Min insats blir att lotta ut en trivsam bok.

Vill du vinna den nyligen utkomna boken Underbara Claras Vintagepimp och hemmafix?

Lämna då en kommentar under det här inlägget. Vill du länka till tävligen så blir jag glad, men jag vet inte om jag orkar hålla på och räkna det som dubbla lotter.

Berätta gärna vilket återbruksknep som är ditt bästa!


Senast den 4 oktober behöver jag ha fått bidraget - på kvällen den dagen drar jag en vinnare!

Det hänger på brynen

Jag och ögonbrynsfärgen Coloran har kilat stadigt länge, länge.

Jag började färga ögonbrynen när jag var 14 år sedan en kompis introducerat mig för först ögonbrynspennan och sedan ögonbrynsfärgen. Utan den har jag inte tillstymmelse till färg ovanför ögonen, och det ser ärligt talat rätt muppigt ut. Man blir liksom helt blank i pannan.

 

De första åren blandade man pulver med en kräm men numer är det en vätska som ska blandas med krämen i den lilla lilla skålen. Annars har det mesta sett likadant ut under alla år även om jag har för mig att färgen på kartongen ändras lite. 

Men nu! Asken har förändrats! Det stiliga övre ögat är utbytt mot ett som väl ska föreställa modernt.

Själv tycker jag att det översta är mycket snyggare och retro.

Emellanåt går jag på salong och får hjälp med att forma bryn och färga både dem och fransarna, men oftast färgar jag hemma. När jag börjar känna mig lite beige så beror det oftast på att ögonbrynen börjar blekna. Då är det dags för en snabb tiominutersinsats i badrummet igen.

Varmt till vintern

Svårt att tro, men jag stickar faktiskt lite grann även om jag ägnar mest fritid till att sova, känns det som.

Det aquaturkosa garnet köpte jag på Yll&tyll för rätt flera år sedan sedan jag förälskat mig i en härva Colinette mohair på väggen. Sedan har jag påbörjat alla möjliga saker, men inget har blivit klart.
Nu har jag bestämt mig för att det ska bli en halskrage till vintern. Slätstickning på rundsticka och ingen tankemöda någonstans.

Att sedan det här garnet var vackrare som härva än som färdigt alster får jag lära mig att leva med...

Och så har jag plockat fram en loppisfyndad påse med växtfärgade garnprover som legat ohyggligt länge i min garnkorg.
Jag har fått hem den nya boken Varma tumvantar och några sockor av Eva Trotzig, och där hittade jag mönstret till Fiskbensvantar som såg ut att fungera.
Det röda följer med hela tiden, men det växtfärgade kommer växla i kulör vartefter de små proven tar slut. Det enkla och repetitiva mönstret i sicksack kommer nog göra att man faktiskt ser att naturtonerna varierar lite. 


För övrigt är det en fin liten bok med vantar och sockor som tillverkats på alla möjliga sätt, inte bara med stickning.

Titt i backspegeln och funderingar

Upptäckte just att jag hållit igång den här bloggen i drygt åtta år. Då hade jag haft ett två år långt uppehåll sedan jag lagt ner min dåvarande dagbok. Eller "Reload" som det hette om man ville visa att man hängde med.

Den hade jag hållit på och skrivit i sedan 1999, typ. Hade gått en kortkurs på högskolan i "Elektronisk publicering" och lärt mig de mest basala HTML-kodningen. Åtminstone såpass att jag kunde göra egna Frames och tillverka en och annan gif-animation.

På den tiden uppträdde jag under mer öppen skepnad, och under de här åtta åren har jag sannerligen funderat flera gånger varför jag håller på och mesar med min verkliga identitet. Numer vet en hel del i min närhet att jag bloggar och det är sannerligen inga statshemligheter som jag delar med mig av. Snarare tvärtom.
Och några bloggvänner som jag aldrig har träffat i verkliga livet har blivit Facebookvänner utan att jag grubblar särskilt mycket över det.

Men jag tror att det är den där gråzonsgruppen som jag inte vill komma ut inför. De där som jag kanske bara är bekant med, som jag kanske träffat i jobbet eller bekantas bekanta. De som jag inte vill ska läsa min blogg för att de är gruvligt nyfikna på mig och inte för att de är särskilt intresserade av vad jag skriver.
I klartext: Jag vill inte ha samma slags bloggläsare som jag själv är när jag lyckas sniffa rätt på en blogg som skrivs av någon som jag vet vem det är IRL. ;-)

Men jag knogar nog på och fortsätter skriva. Det är en fantastisk dagbok att kunna gå tillbaka i när nu mitt eget minne är rätt kort.

Apropå backspegeln: Jag och maken började diskutera tiden när man tog en nummerlapp och stod i kö på systembolaget. Det var nog inte så länge sedan, men det känns sannerligen som ett annat liv där inga alkoholköp kunde ske av pur nyfikenhet eller för att en etikett var snygg, utan för att man hade läst sig till vad man skulle ha och lärt sig ett artikelnummer.
Det känns som ett annat århundrade ... 

Sytt av gammalt

Den gamla trasmattan började se lite lidande ut. Några varptrådar hade gått av och den mådde inte så bra av att ligga på golvet.
Men färgerna är så fina och jag hade en gång lagt ner lite omsorg på att bandkanta den.

När jag hittade en stor golvkudde (med apfult överdrag) på Myrorna bestämde jag mig för att sy ett kuddöverdrag av mattan. Men först fick jag skarva och laga litegrann. En annan matta, i ännu sämre skick offrades. Jag sicksackade fram och tillbaka innan jag klippte bitar som skulle passa. 

Och så sydde jag ihop med stora, röda stygn. Så långt från perfekta som man kan komma, men kudden sitter ihop och det är huvudsaken.

Fin present

En vän håller på att flytta och tömma sitt barndomshem. Många små hus och förråd finns det och i ett av uthusen stod den här gröna kannan - dammig och smutsig.

"Ta den du - den är mer du än jag" sa min vän.

Och jag kunde glad åka hem med en fin, hög grön kanna från Johansfors. Etiketten satt kvar och den är nog knappt använd innan den hamnade på sin märkliga plats i snickarboden.

Söt men namnlös

Den här blomman köpte jag i våras på en trädgårdsmarknad.

Den har varit perfekt hela sommaren. Utan knot har den uthärdat i en kruka vid bron, trots att det emellanåt varit alldeles för torrt och då och då vräkt ner.

 Dessutom har den varit fin hela tiden, och det är mer än man kan anklaga krukgrannan margeriterna för ...

 

Men vad heter den? Tror inte det är Million bells, men jag kan ha fel den här gången också. 

(Hörni, det här att ta kort med den smarta telefonen och sedan försöka använda dem på bloggen - det suger rätt rejält.)

Bra pysselbok!

Hurra! Min favorit bland pysselfavoriter har kommit ut med en ny bok! Efter att ha ägnat de senaste tre böckerna åt att inreda i lantlig stil med inspiration bland annat från naturen så vänder Anna Örnberg nu blicken mot smycken och återbruk. Och hon är precis så där pedagogisk och ingående i sina beskrivningar som hon brukar vara.

De där böckerna som bara handlar om inspiration och aldrig berättar exakt hur saker ska göras lämnar ofta fler frågetecken än utropstecken efter sig när man läst dem, men icke så här.
Tips på redskap och de exakta limsorter som fungerar nämns. Massor med olika braattha-saker kommer till användning och jag får hela tiden aha-upplevelser. Nu ska här pysslas!

Skräckfyllt fynd

Vi sprang runt på jättestor loppis häromdagen. Halva tiden gick åt till att försöka se vad de olika försäljarna hade på sina bord och resten av tiden gick åt till att hålla sonen på bra humör. Det var liksom enklare att gå på loppis förr i tiden ...

Och trots alla mängder av saker så kom vi bara hem med den här: En fin skolplansch med en arg krokodil. Jag misstänker att de ljuva planscherna med fjärilar och blommor redan hade gått åt, men jag tycker nog att sådana här planscher är mer intressanta. Den går liksom i samma stil som de två jag hittat förut. 
Nu återstår att hitta en plats åt den, för här på golvet kan den inte stå.

Bra att ha - rejält!

Ett kort loppisbesök på lunchen innebar att jag kom hem med det här:

Den fina koppen med mönster i rosa och guld passar ihop med de andra udda kopparna jag har. Burkarna var otroligt fina. Den gula från Shell har nog innehållit något oljeaktigt till bilar. Typ.

Men den lilla oansenliga burken är det stora fyndet! Snyggt blåvitt rutmönster och oöppnad. Den innehåller pulver till en kallrörd nyponsoppa. Tillverkad av Vato i Halmstad och med datumet Nov 1967 i botten. Huruvida det datumet gäller tillverknings- eller bästföredatum går inte att uttyda, men jag tror det kan göra det samma så här 45 år senare...

Jag har inga planer på att öppna och tillaga den.

Och alla som nu börjar grubbla över hur jag är skapt som köper sånt på loppis, ägna gärna en tanke åt den som har lämnat den till Röda korset. Det är inte bara jag som är knasig!

Äppeltider

Det är dags för äppelskörd och i helgen har jag gjort det mesta man kan göra med ett gammalt äppelträd. Jag har plockat äpplen, kärrat bort fallfrukt, beskurit vildvuxna grenar, bakat äppelkaka, gjort äppelchips, har en sats äppeldricka på gång och påbörjat lite äppelmostillverkning.

Så här blev äppelkakan. Det andra kommer jag med all säkerhet återkomma till ...

Klassisk lyxäppelkaka

2 ägg
2,25 dl socker
50 g smör
1,5 dl mjölk
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 äpplen
150 g mandelmassa
florsocker

Vispa ägg och socker pösigt. Smält smöret och häll i mjölken. Låt det koka upp.
Blanda mjöl och bakpulver. Rör ner det i äggsmeten växelvis med den varma mjölkblandningen till en slät smet.
Skala äpplena och riv dom grovt. Rör ner rivet i smeten. Häll smeten i en smord och bröad rund form.
Riv mandelmassan och blanda ner. Grädda i nedre delen av ugnen i 175 grader i 45-50 min.
Sikta över lite florsocker. Servera som den är eller med lite vaniljglass, vispad grädde eller vaniljsås till.

Mera muffins

Sedan jag köpte den där minimuffinsplåten på Lagerhaus så kan jag inte sluta baka minimuffins. Förra veckan testade jag en variant med banan och vit choklad.
Nu har jag bakat med rivet äpple och mandelmassa. Mycket gott!