Julstickning

Jag fick en stor kasse ryagarn av min mamma. Kanske lite hårt, men färgerna är så fina så jag vill ändå testa att sticka ett par improviserade vantar. De blir nog lite stora så jag måste kanske filta ihop dem lite när de är klara.

Ett trevligt jullovsprojekt.

Annandag jul är här

Juldagen säckade mig med en sällan skådad huvudvärk, men idag är jag på benen igen och längtar efter att ge mig ut i skidspåret. I fjol köpte jag mina först längdskidor sedan barndomen. Och döm om min förvåning när jag tyckte att det var ganska kul!?

Sexåringen gillar också att åka skidor så det kan nog blir några mil den här vintern.

Mina fina ljuskoppar från Rörstrand kommer alltid fram till jul. Eftersom jag lider av en defekt samlar-gen så köper jag gärna på mig när jag hittar så ni äger jag nog 12-15 stycken med luciatåg, slädfärd eller andra julmotiv. Vackert till julfrukosten!

Annat var det förr

Rätta mig gärna om jag har fel, men var det inte lite bättre klass på slöjdalstren förr i tiden? Min son kommer mest hem med teckningar och ett och annat fult flirtkulemonster. ;-)

Men de här alstren har nog åtskilliga år på nacken och är liksom mer rejäla. Den söta lilla slöjd(?)påsen är till och med daterad till 1939. Och de små vackra prydnadspannlapparna kan man nog också tänka sig har hängt vid någon vedspis under 1900-talets första decennier.
Jag misstänker att det är Mina och Agda själva som broderat varsin pannlapp på dubbelt lakanstyg. Kaffepannan ser onekligen ut som de man kan se på gamla broderade remsor som satt på de gamla spiskransarna.

Den vackra linnehandduken är nog inget slöjdalster, men har ett fantastiskt fint monogram i ena hörnet. I all enkelhet.

God och glad jul!

Julaftonen är äntligen här. Med mat och umgänge och annat trevligt. Jag håller tummarna för att tomten kommer på besök med något skojigt i klappen till familjen. Men jag önskar mig lång ledighet mest av allt. Och det har jag fått tack vare några kompdagar och en välvillig arbetsgivare. 

Planen är att jag inte bara ska käka choklad och titta på film utan också hinna rensa ut en massa grejer från mitt syrum. Några vändor i skidspåret skulle också sitta fint. Och en hel del pulkaåkning med lillkillen. Och så fint umgänge med vänner och släktingar!

Han är för övrigt den finaste gåva jag någonsin fått, så jag är rätt nöjd när det gäller allt materiellt.Det är allt för lätt att fastna i vanligt mammagnäll, men när jag tittar på mitt vackra längtansbarn så blir jag alldeles varm! Tänk att vi hade sådan tur för 2,5 år sedan att vi fick bli föräldrar till just honom! Jag önskar att alla andra ofrivilligt barnlösa ska ha samma tur som vi hade!

God jul!

More pumlor is da skit!

I år har det gått överstyr alldeles. Jag älskar verkligen vackra pumlor. Less is bara less. More is da shit!
Det har inte bara blivit en hemgjord krans med återvunna pumlor, det blev två. En hänger fint på vår svartmålade badrumsdörr.  

Den andra hänger över öppna spisen. Tillsammans med ett gäng vackra pumlor som hänger fritt i sytråd från taket. 

 

Och årets loppisfynd, den vita plastgranen, har fått flytta in i hallen på övervåningen. Där har ett gäng kulört plastkulor funnit sin plats. Och som ljusslinga har jag använt ett draperi med lysande stjärnor som vi köpte på Ikea för flera år sedan, för alla andra ljusslingor vi ägde var gröna.

Den ordinarie granen står i vardagsrummet och har också fyllts med allt möjligt vackert. Många, många loppisfyndade pumlor och smällkarameller, men också en del ärvt och hemmagjort.
I år blev det inget glitter, och det är nog bara bra. Då ser man allt vackert mycket bättre!

 God Danföredan!

Instagrammisch

En loppisfyndad julduk från Almedahls visade sig ha några små hål. Då fick den bli en julkudde istället. Kudden till höger har sonen gjort i skolan.

Årets första skidtur har genomförts. På en vacker lada satt retrofigurer från förr = barndomsnostalgi! Fast ärligt talat känner jag bara Skogsmulle till namnet. Vad heter de andra?

Sminklyx

I höstas bestämde jag mig för att satsa lite lyx på mig själv och började prenumerera på Glossyboxar. Jag är ingen sminknörd även om jag sminkar mig varje dag och kostar på mig bra produkter. Men jag har inget särskilt stort intresse av att hänga med bland nyheter i skönhetsvärlden.

Men det här kändes lagomt ambitiöst. En tre månder lång prenumeration med tre lådor som var och en innehåller en handfull produkter som i viss mån väljs ut efter ens hud- och hårtyp.

Nu har den andra boxen trillat ner i brevlådan och utan att ha hunnit prova något mer än det blodröda nagellacket så kan jag säga att jag är nöjd. Den första lådan var superbra och gjorde att jag fick upp ögonen för Kevin Murphy-produkter för håret.

I min decemberbox var följande med:
La sultane de saba - Body lotion
Anatomicals - Duschtvål
So susan - Ögonskugga i tre bruna, glittriga nyanser
Zoya - Blodrött nagellack
Aco - Hudkräm med brunton

Slutprodukt i lera

Har fått den sista laddningen av mina alster från keramikkursen.

Två ljuslampetter fick retrodekor och sitter på väggen i matrummet.

 

Nästa termin ska jag fortsätta med keramik och då ska jag vara lite noggrannare vad gäller att mäta mina ljuslampetter så att de blir likadana. Alltså, inte likadana allihopa utan mer symmetriska så att de inte som nu hänger snett. ;-) 

Ge mig mer jul

Jo, det var alldeles nödvändigt. De här sju små fina pumlorna i äkta plast med små bokmärkesänglar inuti behövde bli mina.

Det går inte att ifrågasätta.

Det gör däremot köpet av en vit plastjulgran på 180 centimeter...

Är jag ett lakritstroll?

I pur glädje över att det finns så mycket roligt på bakhyllan i min Ica-butik nuförtiden så kom jag hem med en burk lakritspulver från Kung Markatta.

Egentligen vet jag inte varför, för jag är inte så jätteförtjust i lakrits. Men något kul måste man väl kunna använda den till.

Nu ska jag bara komma på vad. Lakritspannacotta med hallonsås, kanske? Eller lakritscupcakes? Några fler goda idéer?

Dagens charmiga fynd:

 Det här fyndet är alldeles fantastiskt märkligt, om du frågar mig!

Året runt har inte bara nöjt sig med att ge ut en meterlång stickskola - som ju inte är särskilt märkligt - men de har valt att trycka den på tyg. Som en bonad. Varför? Finns det någon som sätter upp en tygbonad med stickskola på väggen?
Antingen kan man inte sticka, och då är man väl ändå inte särskilt itnresserad av att ha grundläggande sticktekniker uppsatta under köksklockan och bredvid almanackan. Eller så kan man sticka och då behöver man ju inte ha en bonad med grundläggande tekniker uppsatt. Eller tänker jag fel?

Min kvalificerade gissning är att det var för att någon ny teknik gjorde det billigt och enkelt.
Många konstiga produkter har kommit till av den anledningen.

Eller så tänkte de på sådana textilnördar/loppisnördar som jag. Som ju faktiskt betalar 10 spänn för att plocka med sig bonaden hem som ren kuriosa.

Och så hittade jag de här vackra garnspolarna. Jag har aldrig sett den här modellen tidigare och funderar lite på om de har något specifikt användningsområde. De ryms ju inte i någon vävskyttel.
Någon som sitter inne på svaret?

Välkommen upp i trappen

Vi har börjat få ordning i trappen. Och dessutom har vi fått förvaring för alla pocketböcker som tidigare drällt omkring på olika ställen i huset.

Och det blev så väldigt mycket mysigare där.
Hyllorna är av ärtgröna hyllkonsoller från Indiska och brädor som målats vita med mer eller mindre stor precision.
Den gamla provdockan slet jag tyget av och satte fast bitar av gamla tidningar för rätt flera år sedan. Sedan dess har den stått i trappen på en gammal tunna som min man fyndat på auktion för över 20 år sedan. En gammal tvättsäck på en galge hänger på en krok och några ljusslingor ger ledljus.
På det nedre trappsteget står makens snygga datorväska.

En bit upp i trappen har jag just skruvat upp en gammal krokbräda som är charmigt rå i sitt utförande. Den har nog aldrig suttit inne utan snarare i något förråd. Men hos mig har den fått flytta in. Där hänger ett sommarfynd i form av en skolplansch med en ruggig krokodil, en fin baddräkt och en tjusig solhatt samt lite annat smått och gott. Och provdockan är nu klädd i ett stiligt förkläde från 50-talet. Jag planerar att sy ihop det för att få en mer användbar klänning, men där är jag inte riktigt ännu.

Ovanför hänger det gamla linrepet som jag förr hade mina fina tvättpåsar på. Nu ligger de och vilar sig i ett skåp.

Pippi på hyacinter

Jaaa! De är klara! Mina muddar med Pippimönster är färdiga och alla trådar är fästa. Men jag gav mig på ofoget att börja dra i lite trådar som blivit för slappa på insidan och det är ju det dummaste man kan ägna sig åt. Allt blir bara ojämnt och knasigt.

Men de duger gott åt att ha på sig på min kalla arbetsplats.

Himmel, vad det tar tid för mig med stickningarna nuförtiden! Jag började glutta i alla mina påsar med UFOn och de har legat där rätt många år. Ska se om jag kan hinna göra klart några av dem under jullovet. Jag tänker vara ledig i över två veckor! Hurra!


Och de fina hyacinterna har slagit ut och doftar jättegott - om man stoppar in näsan i dem. Visst har väl hyacinter doftat mer förr om åren?

 Apelsinskivorna har jag torkat själv i ugnen. Men de var långt ifrån torra efter två timmar på 50 grader, som instruktionen löd, så jag trädde upp dem på smala stickor och lät dem hänga i några veckor. Nu är de torra på riktigt.

Kalas och kakor

I dag har vi haft 6-årskalas här hemma. Familjens yngste talang hade nio kompisar på besök som lekte, åt godis, glass och lekte dansstopp. Därefter avslutade vi med skattjakt utomhus i blötsnön och lite grillning av marshmallows på eldkorgen.

Väldigt lyckat, men tillställningen lämnade inte direkt något utrymme för fotografering. Det är fullt upp med att hålla ordning på alla tio. Någon slår sig, någon annan behöver hjälp att kissa, någon vill inte vara med och någon vill göra något annat. Jag är full av beundran för alla som arbetar med förskolebarn!

Men mitt kakfat fylldes med sockerstinna saker och glassen föll i god jord.
Nu slappar vi framför en brasa innan det är dags för den här mamman att ta sig samman och gå ut på promenad. Det var inte bara barnen som lät sig väl smaka av allt socker.

I övrigt funderar jag på var världen är på väg. Hur kan det komma sig att så många är så dåliga på att göra analyser av omvärlden innan de börjar hojta om sina egna anala rättigheter? Jag tänker givetvis på allt trams om förkortade Disney-klassiker, pepparkaksgubbar och annat. Och eftersom jag vet vad jag tycker men inte orkar formulera mig klokt på egen hand som rekommenderar jag det här blogginlägget.

Bra att bära med sig

Allt är inte jul nu. Dels fyller barnet sex år i dagarna, så en del klassiskt födelsedagskalasande måste rymmas mellan glitter och tomtar.
Och på loppisarna finns det andra roliga saker också.

Som den här fina lilla ICA-kassen med Icander och Monica. I oanvänt skick!

På Wikipedia kan man läsa följande om det strävsamma handlarparet:


Icander var en seriefigur som publicerades i ICA-tidningen på 1940-talet under tiden innan självbetjäningen slog igenom i livsmedelsbutikerna. Serien gick under namnet "Varför är Icander så glad?", tecknades av Sten Rinaldo, och handlade om hur butiksbiträdet Icander förbättrade försäljningen i sin butik på olika sätt, till exempel att personalen får plugga på produktkunskap, och avslutades alltid med frasen "Därför är Icander så glad!"1971 återanvändes namnet då reklamfiguren ICAnder (och senare även hans fru MonICA) skulle representera ICA. Dessa levde kvar in på 1980-talet och blev kanske Sveriges mest igenkända reklamfigur. ICAnder var vanligast och syntes överallt i alla ICA:s butiker. Förebilden till 1970-talets ICAnder var skådespelaren Sune Mangs. Än idag används ICAnder och MonICA som symboler av vissa lokala ICA-handlare, bl.a. återfinns figurerna på plastkassarna på ICA Nära i Abrahamsberg i Bromma.

Och den här fina lilla börsen med klassiska rosor i petit point följde också med hem. Mycket fin!

Ho ho ho! Här varé plast!

Det här är om möjligt det mest julkitschiga jag äger. En tomte med släde och renar i äkta plast. Märkt Hongkong på medarna och lite medfaren, men galet charmig!

Flera vänner har redan berättat att de känner igen modellen från mormödrar och barndomshem på 70-talet, så jag misstänker att den är bortåt 40 år. Snart antik, alltså! Det är inte lätt att tro!

Vi har byggt hus!

I går pysslades det ihop pepparkakshus här hemma. Det var på tiden eftersom pepparkakshuset köptes redan förra julen, men då orkade vi inte färdigställa det.

Enklaste sorten, med färdiga delar. Jag smälte socker och satte ihop delarna samtidigt som resten av familjen fick lyssna på rätt många svordomar.

Sedan spritsade jag kristyr och övriga familjen (som nu hade tagit ner händerna från öronen) kunde dekorera med godis.


Nu ska jag bara se om orken finns för att ordna miljön lite mysigare, men mest troligt är att det kommer få stå kvar på sitt kladdiga bakplåtspapper resten av julen.

Av kristyren som blev kvar gick vi loss på ett gäng färdiga pepparkakor. Roligt och uppskattat av alla!

Och sedan blev det några klassiska kristyrhängen till granen, men de blev isblåa i stället för vita. Och i stället för bokmärkena som jag inte hittade igen så blev det några nyköpta klappdekorationer.


I år har jag verkligen svårt att undvika det kitschiga.

Mer jul

Mer juliga loppisfynd (såklart). En mycket fin luciakrona för en en ynka guldtia, det är vad jag kallar fynd!

Nu ska jag bara hitta ljus i rätt storlek ...

Och de rosa pumlorna blev så fina tillsammans i en glaskupa. Några kronor styck kostade de och det är de värda!

Juliga matfunderingar

Det är dags att börja klura på delar i julbordet.
I synnerhet det där söta efter skinka och prinskorvar. Som släktreceptet på engelska pepparkakor och farmors goda sirupslimpa som äts med smör. Och kanske lite risalamalta.
Men så vill man ju ha något nytt och spännande.

Som det här som såg gott ut, lakritsmarshmallows.

Kanske Leilas Rocky road blir uppskattat i år också. (Men första gången gjorde jag bitarna så gigantiska så ingen kunde prata på en kvart när de stoppat en i munnen. Det misstaget gör jag inte om.)

Och de här lakritskanderade cashewnötterna ser väl för ljuvliga ut? 

Eller kanske ostbollar rullade i pepparkakskross?


 Och ett pepparkakshus vore ju kul att bygga. Här finns massor med fina tips.

Adventsarrangemang

Ohoj, julälskare! Nu går det undan i svängarna och jag hänger inte riktigt med! Någon adventsljusstake har ni ju inte fått se.
Så här ser årets ut:

De små numrerade kopparna hittade jag på loppis tidigare i höstas, och jag orkade inte tänka ut något klurigare än det här. För att ljusen skulle stå rakt tryckte jag ner lite trolldeg i varje mugg. Det arrangemanget tål ingen närmare granskning, men fungerar på håll. Snabbt och halvbra, det är min grej!

Den groteska tomten följde med hem från Myrorna i veckan. Någon tomtesamlare hade tömt sina förråd och det fanns rätt många hiskeliga, men inte så hiskeliga att de blir roliga utan mest rätt trista. Men den här kan man inte anklaga för att vara trist. Mest grotesk! Och i vanliga fall gillar jag inte tomtar. Åtminstone inte de som bara försöker se vanliga ut. Men när det börjar bli lite smaklöst kan jag stå ut med dem. Om de inte är trista Jula-tacky, och ... ja, somliga förstår. Andra inte.

Och på matbordet står också den enda hyacintplantering jag orkat och hunnit med i år. Glasskålen är skönt ljusgrön och från USA.

Vi trotsade vädret

Helgen som gick tillbringade jag och familjen hos vänner i Stockholm. Vi trotsade vädret och åkte söderut, mot huvudstaden.

Det var härligt! Vi hann prata en hel massa och umgås och dricka varmt äppelvin och äta god mat och gå på loppis eller gå på hockey eller leka beroende på vem man var i familjen.

Mitt i vintrigaste vintern gick vi ut på en glädjefylld promenad med pulkor och barnvagnar och påbylsade ungar för att besöka Vintervikens trädgård i Gröndal där det skulle vara julmarknad. Och det var det. Men när vi stod och stampade på utsatt öppningstid så var inte så mycket klart. Och på vägen dit hade minst två barn börjat kinka av hunger och trötthet och inte dög den medtagna bananen heller. Och fiket hade inte öppnat och ingen försäljare hade något mer ätbart än burkar med honung, och det känns inte som något optimalt mellanmål.

Stressnivån var rätt hög och vi promenerade vidare med våra skrikande, missbelåtna barn för att hamna på Winterviken.

Alfred Nobels gamla dynamitfabrik har blivit festvåning, kafé, restaurang och trivsam mötesplats som inte bara erbjuder fantastisk mat och fika utan också har en liten barnhörna med sagotant! Och utanför var det mängder med vacker snö och själva namnet är så vintrigt, sagoskimrande att jag fick lite knottror på armarna. (Ja, eller så var det för att jag hade klätt mig lite illa.)



En härlig helg!

På kurs

Jag har alltså tillbringat en termin på trivsam keramikkurs. Det är ett härligt men rätt svårjobbat material. Ja, inte själva leran, alltså. Men sen när det ska torkas och skröjas och glaseras och brännas så finns det så många tillfällen då det kan gå åt skogen. Men när det blir bra så blir det ofta väldigt bra. Och jag har bestämt mig för att vara rätt hård mot mig själv. Skåpen är fortfarande rätt fulla med alster efter tidigare keramikkurser för flera år sedan så den här gången tänkte jag inte låta vad som helst slinka igenom kvalitetskontrollen.

Under den här terminen har jag blivit väldigt kär i de överdådiga dekaler man kan köpa och placera på keramiken.

Häromdagen kom jag hem med några färdiga alster, bland annat en skål och en ljuslampett som ska sitta på väggen. Och två små keramikbitar som ska bli halsband, är det tänkt.

Kitschigt, romantiskt och alldeles underbart! Mer kommer det att bli!

De här två ska också dekoreras med dekaler, men i lite annan stil...

Recept från nu

Fick den sprillans nya December (Bonnier fakta) i min hand. En rolig, dekorativ kokbok med julens alla recept.
Författarna Johanna Westman och Jens Linder har varit med i matlagningssvängen länge, och recepten varvar tradition och nyskapande på ett trevligt och efterlängtat sätt.
Men det är layouten som gör det! Vilken rolig bok! Jag blir glad för varje blad jag vänder!

Mycket recept, lite pysseltips, några personliga texter av författarna och massor med inspiration och julglädje! Jag kan knappt bärga mig innan jag får börja provlaga recepten!

Recept från förr

Mina gamla kokböcker och pärmar med receptklipp är en skatt som jag vårdar ömt. Några kommer från min farmor och generationer före henne. Andra har jag hittat på loppis, på den där tiden när loppisbesök inte var var mans lördagsnöje, utan något som ganska få ägnade sig åt.

Visserligen tycker jag om återbruk och att det är bra för klimatet, men jag kan, ärligt talat, sakna den där tiden då inte alla gick omkring och letade efter samma saker som jag. Men det hade jag inte vett att uppskatta då, såklart.

I mina små recepthäften finns det många spännande recept som jag alldeles för sällan bakar, men bilderna är vackra och det räcker långt.

Pepparkakskryddigt och trevligt

Adventsfikandet är genomfört. Massor med vänner, god mat och trevliga samtalsämnen - som vanligt!

Bland nyheterna på buffébordet fanns bland annat mumsmums med pepparkakssmak. Receptet hittade jag här, men i stället för att blanda i kakao i kokosflingorna så hällde jag i lite pepparkakskryddor. Och så skar jag bitarna lite mindre, mer 3x3 cm än 5x5.

Mumsmums med pepparkakssmak

 Ingredienser
Ca 30 bitar
4,5 dl strösocker
1,5 dl florsocker
1,5 dl vatten kallt
1 st äggvita
2 msk potatismjöl
1 msk vaniljsocker
8 st gelatinblad
1,5 dl vatten

Garnering
200 gram kokosflingor
1,5 mskpepparkakskrydda

Gör så här:
Klä en mindre långpanna med bakplåtspapper. Häll 1,5 dl vatten i en kastrull och lägg i gelatinbladen. Värm vattnet på svag värme tills gelantinbladen löst upp sej, rör om under tiden. Blanda allt i en ganska stor bunke, strösocker, florsocker, kallt vatten, äggvita, potatismjöl, vaniljsocker och vätskan som blev av de upplösta gelantinbladen.
Vispa i cirka 30 minuter till en härligt fluffig vit smet. Häll upp i långpannan.
Låt stelna över natten på ett svalt ställe. Skär i lagomt stora bitar. Ungefär 3x3 eller upp mot 5x5 cm.

Blanda kokos och 1,5-2 msk pepparkakskrydda i en stekpanna och värm blandningen, (INTE brynas eller stekas bara värmas).
Doppa bitarna i den varma kokosblandningen runt alla kanter.

Tips! De går bra att frysa.

Fröjda dig, det är advent

Adventshelg. Efterlängtad och skön. Fast eftersom vi har bjudit in till sedvanligt glöggmys i morgon så är den här dagen överfull med arbetsuppgifter. För jag lyckas aldrig bjuda in med måtta. Med barn och vuxna kommer vi nog bli strax under 40 personer! Härligt! Och ändå kommer jag då och då på fler som jag skulle vilja bjuda också.
Nå, det får bli en annan gång.

Jag har gjort några ljushållare på min keramikkurs. Två har fått ta plats ovanför kökssoffan.Inspirationen kom från gamla porslinskärbrädor.

Nä. Det här går inte. Adventsstjärnorna ska sättas upp och övervåningen dammsugas och saker plockas i ordning och mat lagas.

Ha en härlig adventshelg med mycket snö. Det har vi!