Inte svårare än så

Blått och fint

Det är något särskilt med gammalt sjukhusporslin. Udda tallrikar, en och annan mugg, kanske en kanna... Min samling växer sakta med stadigt. Jag hittar något nytt, säg vartannat år.
I går hittade jag den här. En tallrik från Gustavsberg med loggan FL i mitten. Men vad står det för? Filipstads lasarett? Flens lasarett? Någon som vet?
En ugnsfast form från Gefle fick också följa med hem eftersom den var charmigt sliten och vackert formad. Det ser ut som om dekoren på kanten runnit ner på kanten av för stark värme, men det låter ju inte riktigt rimligt när det gäller en form som ska fungera i ugnsvärme...

En till fundering: Ugnseldfast borde väl betyda att den är gjord för vedspis?

Köksmakeover

Nä, det här omgörningen vinner vi nog inga inredningspriser för, men jag är så erhört nöjd med att den är genomförd, så jag struntar i det.

Så här ligger det till:
Ända sedan vi köpte vårt hus har den gamla kolfilterfläkten varit äcklig.
Mycket äcklig. Så äcklig så jag tänker bespara er detaljerna.

Från början trodde vi att vi snart skulle byta ut hela köket, och då är det ju ingen idé att byta bara en fläkt. Men allt eftersom har vi insett att det inte är det vi vill lägga pengar på. Köket blir kvar.
Även fläkten har suttit på sin plats. Äcklig och dålig. Och ful.
Nu är den utbytt. Inte mot den flådigaste eller modernaste. Men mot en vit, ren och framförallt funktionell fläkt.
Det tog sin runda tid för vi kunde inte riktigt bestämma oss.
* Kolfilter eller riktig. Hur gör man då? Borrar hål i väggen? Måste man dra ett rör till vinden? Kan vi göra det?
* Ska vi ha kvar överskåpet eller inte. Visserligen vore det snyggt med en sån där stor, sluttande fläktkåpa, men vi behöver all förvaring vi kan få. Och blir inte såna fläktar bara dammiga och flottiga?
* Vilken färg? Vit? Svart? Rostfri? Med glas?
* Hur avancerad ska den vara? Och - hur dyr?

Till slut blev det enklast möjliga förändring. Men vilken förändring sen!

Ett hjärta!

Tänk, vilken trevlig utlottning det blev! Så många kommentarer och trevliga kontakter och besök i andras fina loggar.
Och som grädde på moset så skickade en av vinnarna, Karin på Ösäter, tillbaka en gåva. Ett vackert hjärta med texten Amor et cura hänger nu här hemma och påminner och värmen i den kreativa bloggvärlden.

Tack Karin! Jätteroligt!

Rött och grönt

Ett gäng vackra tyger och mitt fyndade brickband ska nog bli något så småningom. Kanske en väska? Eller en kul barnklänning? Kanske ett par hängselbyxor eller en kudde... Tiden får utvisa!
Jag brukar ha lite svårt för att sätta saxen i mina fina retrotyger. Tänk om det inte blir bra, om mönstret är felaktigt eller om jag som vanligt går så fort fram att det blir knasiga felklippningar innan jag är färdig.
Jag måste komma över den där fegheten, och ska under året knuffa mig ut ur trygghetszonen när det gäller att göra något av alla tyger jag har.

Billigt och bra

Några fina textila loppisfynd förtjänar att visas upp.

Fler pannlappar fick följa med hem. Två kronor styck är ett lysande trevligt pris!


En stickad liten duk sitter uppnålad efter tvätt. Något ska jag nog kunna använda den till.

Jag hittade en rektangulär duk på 120 centimeter i milt ljusblått, med utspridda blombuketter i diskret blått. En kaffeduk från 1940-talet som inte har en fläck någonstans men som här visas upp skamligt ostruken.
Jag funderar på att använda den till en flickklänning, men än är det bara funderingar...


En liten oval duk i en teknik som jag inte känner igen. Men efter att två kronor bytt ägare får den ett bättre liv hemma hos mig.

Glädjande faksimil

Nä, jag är medveten om att man inte kan värdera sina fynd efter antikbutikspriser. Men jag vill bara berätta att jag har också en sån här grön kanna från Gullaskruf. Men min kostade då rakt inte 500 kronor... *nöjt leende*

Klippet är ur Antikvärlden nummer 3/2010, en tidning som jag för tillfället prenumererar på. Jag är en ständigt ambivalent prenumerant som hoppar mellan magasin och veckotidningar, men jag börjar allt mer inse att jag inte behöver vanliga inredningstidningar varje månad. Hellre spontanköpa i affären när andan faller på, än att samla på sig högvis med magasin som ofta ser likadana ut.
Att jag dessutom har problem med att slänga magasin bidrar till insikten att jag inte behöver fler högar hemma.

Våren kommer!

Mmm. Tulpansäsong. Se hur vackra de rosa, fransiga tulpanerna är.

Och se hur vackert, vårigt det är med min fina, gula servis! Måste nog bjuda på kafferep snart så den kommer till användning.

Mer att läsa

Jo, jag vet att jag i ett tidigare inlägg utgöt mig över hur jobbigt det var att komma hem efter tre ouppkopplade dagar och försöka läsa ikapp allt.
Jag är medveten om att jag då sa att jag skulle rensa lite i min googlereader för att minska antalet bloggar jag följer. Och det gjorde jag.

Men så fick jag tid att äntligen gå igenom alla tävlingsinlägg, och besöka alla länkade bloggar. Och då sprack den där intentionen att minska antalet bloggar att läsa. I stället blev det ett tiotal nya på läs-listan.

Däremot orkade jag inte kommentera på alla bloggar - hoppas ni har överseende med det.


Och där - mitt i alla tävlingsbidrag hittade jag det här:

Heidi har gett mig en utmärkelse!
Som innebär att jag ska berätta sju saker om mig själv.
Okej. Här kommer de:

* Jag försöker oftast tänka "vad är det värsta som kan hända" när något är oroande, ovanligt eller oprövat.

* Jag har en spindelfobi som gör boendet i hus lite komplicerat, men jag har jobbat med det och den är inte alls lika allvarlig nu som för några år sedan. (Jo, jag vet att ni tänker "hur var det med det där vad-är-det-värsta-som-kan-hända-tänket?" Men det funkar inte på spindlar.)

* Jag har en gång voltat med min bil i 110 km på en isig vinterväg. Rekommenderas inte, men jag fick inte en skråma. Så nu har jag bara åtta liv kvar.

* Jag brukar inte ångra saker, men kan ändå önska att jag skulle ha gått någon hantverksmässig utbildning efter gymnasiet. Nu spar jag det till mitt nästa liv. (Alltså inte ett av de åtta återstående, utan... ja, du fattar...)

* Jag gillar återbrukstanken och blir oerhört provocerad när människor bara slänger hela och fungerande saker utan att skicka dem för återbruk. Det är ett galet slöseri!

* Jag putsar helst inte fönster. Det är nog det allra tråkigaste hushållsarbetet, och så länge vi bodde i lägenhet och flyttade vartannat år var det inget större problem. Med husboende blir det lite svårare att se ut. Tur att jag är gift.

* Äter allt. Med glädje. Inga allergier, inga sjåperier, inget kräset rynkande på näsan över några maträtter.

* Är stolt kompostägare och utbrister varje vår "Den lever!" när de rara maskarna börjar vakna till liv och käka upp vårt avfall. En ständig källa till glädje!

Japp. Nu känner ni mig.

Jag skickar inte den här vidare eftersom den redan synts på alla bloggar.

Sverige, Sverige, tvsport-land

Sport är inte min grej. Men även jag kan väl uppbåda lite nationalistisk yra under OS – om jag slipper titta för mycket. Här kommer mitt bidrag – en fin pannlapp från loppis. Såklart.

Alltså är det sällan någon idé för mig att gå med i någon gemensam OS-stickning, för så mycket tv-tid blir det inte att jag hinner bli färdig med något.

Men jag får en hel del annat gjort nu när så många bra program på SVT har uppehåll för vintersport. Jag återkommer till det.

Trist frukt blir god mat

Fruktskålen såg väl inte direkt superkul ut i går.
Alldeles för många päron, kiwisar och bananer som har sett sina bättre dagar.

Det resulterade i att kylskåpet fylldes med andra godsaker.
Som några burkar med kiwimarmelad. Vi höstade i några passionsfrukter också, eftersom de ändå bara låg där och torkade ihop.
Grodyngel, kommenterade maken när han såg utseendet.

Dessutom blev det en burk med päronmarmelad med vanilj och en likadan kaka som häromveckan med de bruna bananerna och några valnötter.

Det tillhörde dagens roliga arbetsuppgifter.
De andra stavas STÄDNING, TVÄTTNING, PLOCKNING och de var inte alls lika skojiga eller välsmakande.

Skära citroner

Ja, vem är jag att stå emot det stora stickdrevet? Nu när alla andra stickar citroner vill ju inte jag vara sämre. (Och tack snälla Sticka som erbjuder ett svenskt mönster!)

Här är min version. I skärt lingarn inför våren som alldeles säkert kommer.


Garnet? Ingen aning. Jag hittade några hekto på loppis för 40 kronor. Det blir mjukt och fint när man stickar med det och kommer bli kanon när sjalen är klar!

Bostadstips

Om jag hade en längtan efter ett vackert, annorlunda hus i ett landskap med spännande natur, men med kanske en smula ... hm ... låt oss kalla det ocentralt läge. Då hade jag satsat på det här huset i Lillhärdal, Härjedalen.
För 475000 får man 8 rum, 200 kvadratmeter, en charmig veranda värd att dö för, en fungerande bageriugn, några omtapetserade rum och några mer retroinredda mitt i byn ...

Och ett extra boningshus på tomten. Om man behöver.
Via Hemnet.
Kärlek!

Lite mer kaffe, kanske?

Det här med bra-att-ha-saker...

På ett bord i den lilla Kupan-butiken stod den här stiliga kaffeservisen uppdukad. Minimalism är inget för mig!

Artur Percy ritade modellen för Gefle på 1930-talet, och om jag förstått saken rätt så heter den gula dekoren med guldrand Royal.




Men under den ena assietten står det REX. Den har också en blank glasyr till skillnad från alla Royal-delar som är matta i pälsen. Det är också olika siffror under relief-stämplen.



32 delar kostade alldeles för mycket för att kunna klassas som ett loppisfynd, men med antikbutiksmått mätt blev det billigt ändå. 850 kronor för 10 kaffekoppar med 11 fat och 8 assietter samt kaffekanna, sockerskål och gräddsnipa sved i plånboken med gläder hjärtat.

De bulliga, rokokoinspirerade kaffeservisen tillverkades även i andra färger, som ljusblått, och den här svulstiga modellen gör mig på bra humör och väckte ett stort ha-begär.

Nu kommer det serveras kaffe och efterrätt på gult porslin hemma hos agata.



Och - nej, jag ämnar inte räkna efter hur många kaffeserviser jag har. Men låt oss säga så här: jag kan bjuda åtskilligt fler på kaffe än på mat...

Och vinnaren är ...

Som den minnesgoda läsaren kanske kommer ihåg så firade bloggens alla hundratusen besökare med en tävling härom veckan.

Jädrar-i-min-lilla-låda vad många fina kommentarer jag fick då! Jätteroligt! Över 140 kommentarer trillade det in!
Nu har jag att göra resten av året, när jag ska försöka återgälda alla fina besök och trevliga kommentarer!
Lova att ni kommer tillbaka snart, för det var trevligt med lite besök!

Nu haver jag dragit två vinnare. (Några har missat att det gällde två vinster - en med alla tre garnhärvorna och en med alla tre böckerna.) Och vinnarna är: *trumvirvel*

Garnet: Karin på Ösäter

Böckerna: Emma

Grattis!

Kreativa länktips

Visst har du väl upptäckt Signerat - den svenska varianten av fantastiska Etsy?

Där kan man nu köpa de här bedårande kakfaten, och bodde jag i Stockholm skulle jag nog slå till på ett omedelbart.

Jag gillar den galna mixen, det rejäla återbruket och kreativiteten.

Överdos av nät-aktivitet

Kom hem i går från en skön, ouppkopplad långhelg i fjällen och fick en överdos av internetaktivitet på en gång.
Närmare 400 blogginlägg i rss-flödet, mängder av meddelanden på Facebook, närmare 100 nya tävlingsbidrag, en överdos tråkiga administrationsinsatser som låg och väntade i mailkorgen inför ett stort projekt och som om inte det var nog råkade jag gå in på jobbmailen och hittade ett gäng surdegar att ta sig an nu på måndag morgon.

Puh.

Då var vi ändå bara bort från torsdag lunch. Kommer jag någonsin våga ta semester i sommar utan att vara ständigt uppkopplad?

Jag har aldrig tidigare känt igen den stress folk påstår sig känna av att vara uppkopplade och nåbara och interagerande med andra, men i går kväll var det nära.
Och samtidigt är det så roligt när mejlboxar och Facebook signalerar att andra vill ha kontakt.

Ska ta ett första steg genom att börja med att rensa friskt i min rss-läsare, för det kändes bara jobbigt att ta sig an alla nya blogginlägg, fastän jag oftast tycker att det är så roligt.

Sedan ska jag tänka tillbaka på min sköna fjällhelg, yogaandas genom näsan och hoppas att det ger kraft som räcker ett tag.

Älska mer!

Alla hjärtans dag är värd att fira. Men skippa gelégodiset och de guldglittriga rosorna och satsa på något gediget.
Ett par stickade vantar, hembakta kakor eller en trave pocketböcker ur den egna bokhyllan är alltid fint att få.
Och begränsa nu inte kärleken till en person, utan se dig omkring och upptäck massor med människor att älska. Som vänner, släktingar och trevliga arbetskamrater.

Själv firar jag den här dagen i fjällen, med människor jag tycker om. Bara en sån sak!

Hellre rådlös än slipslös

Nu vet jag vad jag ska använda slipsarna till. De ska bli en väska.

Via Mönsterarkivet hittade jag en praktisk mönstersamling för alla väsksömmerskor.

Nu blir det åka av! Jisse vad med väskor jag ska sy!

Söt på besök

En krona kostade den söta koppen med fat från Lidköping. Jag tycker mycket om det lite kantiga örat och det enkla rosmönstret.
Guldkanten är välbevarad, och kaffet smakar utsökt.

Men jag vet inte om hon ska få bo kvar här. Jag ser mig själv som en mellanlagringsstation mellan olika loppisar...

Middagen är serverad

Jag har anledning att tro att min syn på var gränsen för braattha-saker går är lite längre bort än för många andra.
Längst nere till vänster i ett av våra köksskåp står ett av de senare fynden.

Vår vackra servis Zarah är från början ett arv från makens mormor. Under åren lopp har jag köpt till när jag hittat, men också slagit sönder en och annan.
Så när jag hittade en auktion på Tradera slog jag till och hade turen att vinna.
Nu har vi 36 flata tallrikar, 35 djupa samt ett 20-tal av två olika sorters assietter. Och givetvis en hel hög uppläggningsfat, såsnipor och tillbringare.

Ska bara se till att fynda fler stolar så att vi kan bjuda 36 personer på middag snart...

Fat på trefot

Glasfat kan man aldrig få för många av.
Den dag man vill bjuda 36 personer på middag måste man ha fina fat för efterrätten också...

Och ett stort fat på tre söta fötter med lite uppvikt kant hade jag inte innan. Faktiskt.

Var är festen?

Det är lite sorgligt att konstatera att jag har så många fler fina partyväskor än jag har inbjudningar till partyn i mitt liv.
Men den här grågröna karamellen är fin att bara titta på.
Om bara datorn hade gått ner hade jag använt den som jobbväska...

Gul och blå

En liten, sliten emaljerad metallmugg kostade ingenting och fick följa med hem. Eftersom mönstret är så omisskänligt jugend så misstänker jag att den är från 1920-talet, men jag vet inget om stämpeln ännu.

Ska forska lite och återkomma.