Lycka-schmycka

Jag vet inte om alla minns det förfärliga trauma som jag genomled i våras? Då, när mina älskade boots dog skodöden och inte gick att laga.
Jag köpte ett annat liknande par eftersom jag inte längre hittade Caterpillarvarianterna i butik, men de nya har aldrig riktigt kunnat mäta sig med de ursprungliga. Men jag härdade ut trots att de var fulare, obekvämare och opersonligare.

Men så plötsligt kom jag på snilleblixten att söka på Tradera. Och efter att först inte hittat rätt storlek och sedan fega ur i budgivningen så gick jag till slut och vann ett par oanvända i min storlek! Visserligen för nästan samma pris som i butik, men det var inte det viktiga - det viktiga var att jag skulle få ett nytt par älskade boots att vandra omkring i några år! Nu har jag det, och trots de tjocka sulorna och den rejäla formen så svävar jag fram!

Lycka kan ibland köpas för pengar!

Kära tomten ...

Snart är det jul. För sakens skull ska jag väl tota samman en önskelista.

Jag önskar mig bland annat en sådan här fin krans som kan fyllas med äpplen eller kottar eller granris eller vad man nu har och hängas på ytterdörren. Mycket fin!Och ovanligt stilren och trendisch för att vara jag.

Den finns bland annat här hos Min lilla vrå.








En ny och fin köksassistent vore bra att ha. Som den här från Ankarsrum. Med alla tillbehör, för rätt vad det är så vill jag mala lite kött eller stoppa korv.




Och så tycker jag mycket om lapptäckesmattor där äldre mattor sytts samman igen. I olika färgställnignar eller material. Som den här. Den och många fler finns här hos Carpetvista.se.

Ett nytt köksgolv vore inte heller helt fel. Det här är en budgetvariant till de linoleumplattor jag egentligen längtar mest efter.
Men Novilon Piso från Forbo är inte heller fult. Fast det behövs nog ett skafferibygge också, såklart. Och kanske några nya köksskåp som passar ihop med det övriga.

Och det här är en förbrukningsvara av sällan skådat slag i mitt liv: Mina hörlurar med mikrofon till mobilen. Används hela tiden, varje dag och börjar förr eller senare glappa. Men det måste vara sådana här med mjuka proppar annars får jag ont. Finns hos Mediamarkt och Netonnet.

Och såna här ljushållare som man stoppar ner i flaskor skulle jag vilja ha. Just den här kostar typ 200 spänn och det tycker jag är onödigt dyrt, så köp hellre billiga. Bruka har en fin i järn för typ en femtiolapp. Den är också fin.

Och min eviga punkt på önskelistan är: Svarta ullstrumpor. Jag använder aldrig något annat, oavsett årstid. Märke spelar ingen roll, och jag behöver både tunna och tjocka så det är inte heller så viktigt, fast inga sockor för de är för tjocka. Och egentligen behöver de inte vara svarta heller, men det är ju mest praktiskt eftersom jag oftast har svarta jeans eller tajts. Så: svarta yllestrumpor vore fint. Kanske såna här från Ullmax?



Annars går det bra med presentkort också. Eller en bunt vita stearinljus. Eller en pärlplatta beroende på ålder på givaren. Eller, nä. Pärlplattor kan alla ge mig!

Adam x 2

Måhända är det här höjden av dålig smak. Men när det står två Adam-muggar på loppis utan en enda Eva-mugg i närheten så vädjar de till mig. "Ta hem oss!"

Så det gjorde jag. De är olika sinsemellan och kommer väl från olika tillverkningstillfällen. Men varifrån kommer de? Och heter de verkligen Adam och Eva eller är det något jag har hittat på? 

Håll tummarna!

Jag håller alla tummar jag har för att jag ska vinna roliga eames-stolar som Anna lottar ut i sin adventskalender på sin blogg.

Grönt är grejen

Helt utan att det var planerat blev dagens lunch färgmatchad.

Egengjord pesto bara för att spaghetti-och-köttbullar kändes alldeles för trist.

Jag körde lite på känn. Slängde i min taniga basilika som överlevt sedan i somras. Någon deciliter mandel, en dryg dl olivolja, salt, en vitlöksklyfta, en halv deciliter parmesan och så kördes allt med stavmixern tills det var tillräckligt mixat. Gott!

Till efterrätt hade jag och favoritkillen bakat minichokladcupcakes. Ovanpå blev det frosting med limegrön matfärg och lite citronsmak. Och ett gäng silverkulor. Gott!

Här är receptet:

Minicupcakes med choklad

1 3/4 dl vetemjöl
1 krm salt
0,5 tsk bikarbonat
1 dl strösocker
100 gr mjukt smör
1,5 tsk vaniljsocker
1 msk kakao
2 ägg
Ca 25 st små formar

Mörk choklad

50 gr rumsvarmt smör
1 dl färskost
1,5 dl florsocker
matfärg
smaksättare
dekor efter smak

Sätt ugnen på 175 grader
Rör ihop vetemjöl, salt och bikarbonat i en skål, ställ den åt sidan.
Häll i strösockret i en ny skål och klicka i det rumstempererade smöret. Lägg i vaniljsockret och kakaon. Vispa sedan socker och smör pösigt, gärna med en elvisp.
Knäck i ett ägg och vispa lite, slå i nästa och vispa väl.
Häll i mjölblandningen och vispa under tiden.
Fyll små formar till 2/3 och grädda i drygt 15 minuter, här kan man lägga i en bit choklad i botten eller ett bär om man vill
Låt dem svalna.

Blanda under tiden 50 gram smör med färskosten och florsockret. Blanda i matfärg och smaksättare och vispa med elvisp tills den är slät. Spritsa ut på de avsvalnade cupcakesen och dekorera på önskat sätt.

Bästa medicinen

Vissa dagar är så där halvdana. Lite sega, halvtrista och rent av urtråkiga.
Häromdagen var en sådan dag. Men jag fann på råd.

Lite fika i bästa IKEA-hackerstil och en rolig lapp på stan gjorde min dag bättre.

Och när jag kom hem möttes jag av min fina familj, som består av en fin man och en bedårande femåring som pratar och pratar om livets med- och motgångar.

Vackert och totalt överflödigt

Vet inte riktigt om årets gran alls behöver vara en gran med barr och sånt. Med tanke på hur många pumlor och dekorationer vi äger så kommer man nog inte se ett enda barr ändå. Vi skulle kunna förenkla proceduren och återanvända samma granskelett år efter år. Eller kanske återgå till att använda plastgran igen ... Eller, nä. Det är inte aktuellt.

Och nu äger vi ytterligare ett gäng gamla fina pumlor... Jag blir så oerhört lycklig när jag hittar såna här på loppis.. Och jag blir alltid lika förvånad över att ingen har lagt vantarna på dem tidigare under dagen, för jag kommer ju inte loss förrän vid fem när jag slutar jobba.

Men de låg där, i en stor korg med gräsliga storpack från någon billighetsaffär och annat nyproducerat. 40 kronor för allt det här vackra - kan du förstå!?

Juligt och fint

Kort och effektiv loppisrunda. Fina, små pumlor i glas. Så klart.

 Och en finfin julbonad av Jerry Roupe.

Pumlorna får stanna. Julbonaden ligger redan på Tradera. Så kanske jag får råd att köpa julklappar i år också.

Kökstankar

Ellos ska börja sälja tapeter från Ferm living. Hurra!

Den här fina, rombmönstrade godingen skulle jag vilja sätta upp i köket ovanför diskbänken och bakom en glasskiva.
Ja, den dagen vi kommer oss för att renovera köket, alltså.

Jag kan inte riktigt bestämma mig (och nu passar jag på att be min man om ursäkt, för det här är förmodligen ännu en av alla dessa tusen inredningstankar jag gått runt och bearbetat och tänkt men aldrig delat med mig av till honom. Och när jag väl låter dem komma ut så tror jag att jag redan berätta om dem och att vi är eniga om dem och han blir lite sårad över att jag aldrig låter honom vara med i funderingarna och så kommer vi inte längre i renoveringsplanerna den gången heller.) för om det är smartast att spara massa pengar och göra lågbudget-helrenovering på en gång. Eller om vi (som är rätt kassa på att spara pengar) ska prova att renovera lite i taget. Kanske börja med att byta ut överskåpen mot andra, högre och finare. Därefter låta bygga ett skafferi. Och någon gång under vägen lägga in nytt golv. Och sedan byta underskåp och bänkskivor.
Eller kommer vi bara ruttna halvvägs och köra fast och tröttna och aldrig göra klart? Ja, så är det nog.

För om vi skulle ge oss på köksrenovering så skulle jag gärna välja det här golvet:

Fast helst skulle jag måla trägolvet vitt, men nu finns det inget trägolv under 70-talsplastgolvet utan bara spånskivor - fast dem kan man kanske också måla? - så det blir nog ett inlagt golv av något slag.

Och jag gillar det lite lantliga, så de här köksluckorna från Ikea skulle passa bra.
Överst Ädel. Och den är ju fin. Men den under - Ståt - är ju också tjusig.

 Längst ner kommer en nyhet, Applåd i någon turkosisch nyans, och den var ju överraskande kul. (Eller, nä... kul är inte rätt ord. Men smakfull och färggrann i motsats till de andra vita luckorna.)

Köksbänk orkar jag inte tänka på nu. 


Och egentligen borde jag skriva arga, upprörda inlägg över puckade svin till Sverigedemokrater som bygger politik på hat och ilska och rädsla och dessvärre får med sig alldeles för många andra i de skruvade tankebanorna, men jag orkar inte. Det gör mig bara arg och ledsen. Jag tänker hellre på kök. Okej?

Mina kaffevanor

En kopp bryggkaffe på morgonen, tillsammans med gröt och en macka.

Flera muggar automatkaffe om dagen på jobbet.

Kokkaffe hos svärföräldrarna.

Lite nymald kardemumma i kaffefiltret om jag är ensam hemma.

Gärna fikabröd till. Och trevligt sällskap. Helst i vackra koppar eller fint porslin.

Ofta och mycket och hur sent som helst. Att somna har aldrig varit ett problem för mig.

Och jag har aldrig ens tänkt tanken att en sån där kaffeapparat med små resursslösiga kapslar skulle vara ett alternativ. Snarare då att plocka fram en kaffepanna och börja koka kaffe.

Hur ser dina kaffevanor ut?

Toasitsen Namaste

Med jämna mellanrum drabbas jag av en enträgen uppfattning om att mina bloggläsare nog är jätteintresserade av toasitsarna i mitt hem. I dag är en sådan dag.



Ni minns väl att vi renoverade vårt badrum 2007? Då blev det en svart toasits.

Och några år senare var jag lite irriterad för den gick sönder i fästet. Va!? Ska inte toasitsar hålla typ för alltid?!

Och nu har det hänt igen. De där gummigrejjerna under höll inte, utan började smulas sönder i bitar. Sådär lagomt fräscht med tanke på vad som finns i närheten.

Så nu har jag köpt en ny. Lika svart. Lika blank. MEN med långsamstängande lock.

Kändes som en fin idé i butiken, men nu när sitsen är monterad och vi har provat funktionen under någon vecka så är jag lite tvivlande.
För den är låååååångsam. Lite så där zenbuddistisk, liksom.

Jag försöker se det som ett utmärkt tillfälle att prova mitt tålamod, men mina knipmuskler är väl inte direkt vad de varit en gång i tiden, så det är ofta inte rätt tillfälle att träna just då.

Men ljudet är fint och oslamrigt, så jag ska försöka stå ut.


Och upplevelsen i butiken ska vi inte tala om. När jag efter att ha stått i trettio minuter på den stora bygghandeln och försökt förstå vilken sits som passar till just vår toalett samtidigt som min femåring körde rally med den megastora kundvagnen och jag äntligen hade hittat rätt och bara skulle ta ut sitsen från hyllan så dök två personal upp och ställde sig och började plocka i något på hyllorna några meter bort. 
Precis när jag lade handen på kartongen säger den ene "Va haru för toa!?" Och jag förstod inte ens att han pratade med mig. 
Men något fick mig att titta dit och då stod två 25-åringar och tittade uppfodrande på mig. 
Jag tror att de menade "Hej, behöver du hjälp?" men de hade nog skolkat från den grundläggande försäljarlektionen. Haha! Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det!

Pippi på stickorna

Det ska bli muddar eftersom jag fick en plötslig idé om pippimönstret.

Morjärvgarn ur gömmorna. Stickor 2,5. 80 maskor. Resårstickning 2r 2a. Typ 13 varv vitt mellan varje färgad bård. Lätt som en pippiplätt!

 

Och när jag letade länkar på min egen blogg så hittade jag det här inlägget om strumpstickning och då ser jag ju att jag någonstans i hemmet har fina strumpstickor i trä. Frågan är bara var... 

Förmodligen sitter de på någon pavslutad sockstickning...

När jag blir stor ska jag lära mig att avsluta påbörjade projekt innan jag påbörjar nya.

Dukat och klart

Visst ja, jag hittade ju ett gäng juldukar sist jag skrotade runt på en loppis.

Den nedersta blåa med vitt tryck är stor och rejäl och räcker kanske till något bord. De andra är mindre och kanske alltför klena i omfång, så vi får se var de passar. Kanske får de ett nytt liv i någon förädlad form, om orken och tiden räcker till.

Den överst till vänster har ett ljuvligt gulrött typsnitt som jag mer förknippar med Vilda västern än jul, men det är kanske bara jag.

Kokboksfynd

Ibland gör man den där roliga fynden på oväntade ställen.
Av en slump började jag slentrianbläddra i en hög med inredningstidningar från 2000-talet, och där låg någon äldre persons kökshistoria.

Fina, små kokböcker av olika slag och ålder och några handarbetsböcker.

Klart att de fick följa med hem!

Den blåa boken Veckans mat uppe till vänster är utgiven under ransoneringstid 1945. Tro mig - det syns på recepten!  Den är utgiven av Kooperativa förbundet och Husmodersupplysningen och kostade 35 öre när den gavs ut. För mig blev den ännu billigare, för jag fick alla böckerna gratis! 

De goda korvrätterna har jag inte tittat närmare på, men boken Dukning innehåller en hel del fint, även om vurmen för pappersdukar och brutna pappersservetter slår över. Den kom också ut 1969.
Här är det en frukostdukning som presenteras.

Boken längst ner till höger, Kalastårtan är ett finfint fynd! Den är skriven 1956 av Willy Maria Lundberg, ni vet hon med Träslottet i Arbrå. Hon var journalist och konsumentupplysare, så det här är inte särskilt förvånande.

Ett ljuvligt uppslag som föreställer samma tårta som på omslaget. Det är en vinnartårta när Folket i bild utlyste tävlingen Kalastårtan. På den blåa stolen står en skål från Trillers i Tobo, och bildtexten till den understa bilden lyder:

I Larses Stinas moderniserade trivsamma kök rustas för helgen. Det är björnmossemattan som flätas för brokvisten. Mormorsmor Karin är 85 år och har sedan sin ungdom vid helger flätat björnmossa till bromatta. Tekniken som är en speciell flätning har hon lärt sin dotter Stina, humor i gården. Snaten, Hälsingland.

Tyvär saknar den lilla pysselfamiljen namn, men pysslet känner man lätt igen. Jag lär nog återkomma med några fina tips och recept från den här fyndboken!

Den här boken är väl för stilig! Laga till fest utkom 1969 och är snyggt randig med recept för festen. Även här var Kooperativa förbundet inblandade. Alla recept är provlagade i KFs provkök.

De flesta recepten är i avsaknad av bilder, men här och var dyker de upp. Här är det två olika sorters pizza om serveras med te (?) 
Och hur kul är det inte att titta närmare på dukning och inredning i de här 60-talsböckerna!?

Sitt ner!

Jag vet inte vad det är med mig och stolar. Kanske vill jag inte vara med om att gäster inte ska kunna sitta ner när de hälsar på. Och tro mig - det är verkligen inget problem i det här huset! Stolar och pallar trängs i alla rum, och nästan inga av dem är likadana.

Nu har jag hittat ännu en gammal kontorsstol på hjul med galonsits. Den här är väldigt fin och är grå, till skillnad från den förra som är svart.

Men de ska nog trivas ihop vid datorn.
Mycket stilig och sittvänlig!

Man tager vad man ... osv

Makens gamla lagtröja har legat länge i en trist slänghög. En grå collegetröja utan särskild finess, men hel och ren.

Så jag beslutade mig raskt för att omvandla den till en barntröja i typ storlek 120.
Enkelt och snabbt gick det.  Jag gjorde typ såhär: (Jag vet, jag skulle ju ha fotograferat under tiden, men nu blev det inte så...)

1. Börja med att klippa bort ärmarna och halsringningen.

2. Måtta upp fram och bakdel genom att lägga en huvtröja i lämplig storlek ovanpå.

3. Ta resterande bitar och klippa till en dubbel huva på känn med hjälp av huvtröjan som fick tjäna som modell. Den här blev därför lite grund, så den kommer nog aldrig passa på ett huvud, men den är rätt snygg där den hänger.

4. Sy axelsömmar. Fålla upp nederkanten.

5. Klippa ut ärmar av de ursprungliga ärmarna. Jag använde muddarna längst nere, men orkade inte göra någon snygg finish genom att klippa lös dem och sy fast dem när ärmarna var klara, utan sicksackade bara så de blev lagom stora. Måtta in dem i ärmhålen. Sy fast.

6. Sy huvan dubbel och sy fast.

7. Prova på den motsträvige mottagaren.

8. Inse att huvudhålet var för litet. Klippa ett jack på framsidan. Inte orka göra något snyggare avslut där än en enkel sicksack.

9. Visa upp tröjan för nöjd femåring och ännu nöjdare pappa.


Återvinning i dess ädlaste form!

Snart är julen här!

Innan man vet ordet av är julen över oss, så det gäller att samla i ladorna!
Nu har jag gjort ytterligare några julfynd på loppis. En liten tomtefamilj i trä, en söt juldocka, som jag ju redan har två av och en porslinsgris för ljus. Och tre små lyktor som jag tror jag hänga i granen.

Som bonus följde det med en grytlappsspätta och några rullar med äldre serpentiner för festliga tillfällen. ;-)

Ett gäng pumlor fick också nytt hem. De med God jul-texten är i plast, men den gröna och den silversvarta längst fram är gamla och i glas. De två till höger är också äldre, men vad de är gjorda av är oklart. Kanske ett barnpyssel som fått glittervita flakes fastlimmade och därefter sprejmålats? Eller? De är finare i verkligheten än på bild, i alla fall.

Sött som citrus

Ett gäng trista citrusfrukter slapp komposten. I stället kokade jag marmelad på dem.

Det här receptet fick vara grunden men jag gjorde vissa korrigeringar. Så i min version blev det såhär:

Citrusmarmelad med konjak och råsocker
800 gram citrusfrukter
2 dl vatten
1 dl konjak
1 dl päronkonjak Xanté
 300 gram råsocker
400 gram strösocker
2 tsk citronsyra
1 bit torkad pomeransskal

Tvätta citrusfrukterna noga och skär i små bitar. Skär dem mycket smått om du inte tänker finfördela dem i en matberedare. Skär då klyftorna i bitar och kör dem kort i en matberedare till ett grovt mos. Lägg hacket/ moset i en stor kastrull.
Tillsätt vatten och konjak. Koka alltsammans under lock ca 30 min.
Tillsätt båda sockersorterna och koka ca 15 min utan lock. Skumma marmeladen om det behövs.
Tillsätt citronsyra enligt anvisningarna på förpackningen. Häll upp marmeladen på väl rengjorda, varma burkar. Fyll ända upp och skruva på locken direkt. Förvara marmeladen svalt.

Nybakat i fynd

Hittade fina, små formar på loppis för några veckor sedan. Eftersom dagen i dag är en vabb-dag passade jag på att baka. Den här tiden på året väljer jag allra helst mjuk pepparkaka - en riktig favorit!

En normalsmet räckte till båda formarna. Och för att använda upp lite äpplen som började se skruttiga ut så lade jag i ett varv äppelklyftor mitt i. Vi får se hur de smakar ...

Och under formarna döljer sig ett loppisfynd från veckan - ett rejält grytunderlägg i vitlackerad gjutjärn. Mycket bra. Frågan är om jag behövde ett till underlägg, de har en tendens att ofta följa med hem ...