Värmande i vinterkylan

Jo, jag stickar lite också. En kofta från Drops är påbörjad i svart Limagarn från Drops.

Den ser ut såhär i original, och jag börjar misstänka att den, trots sin frikostiga modell, kommer bli väldigt stor. Men i stället för att göra något åt den misstanken så stickar jag oförtrutet vidare.

Snäll tomte

Tomten kom.
Och inte bara en, utan två. Både Jultomten och Tomtemor dök upp - till lillemans stora glädje. Briotåg, radiostyrd bil, pysselgrejer och en leksaksspis fanns i hans paket.

Jag hade också varit snäll. En kamera - Canon 450D och en påse med lila Lima fanns i paketen. Bland annat.

God Jul!

Har ni sett en finare pall? Ljusblå, lappad, spikad och lagad passar den utmärkt i mitt hem. Mycket bättre än i den lilla butiken där jag hittade den.

Ha nu en god jul. Ät alldeles lagom med knäck och var snälla mot varandra. Och håll tummarna för att tomten kommer med det som var och en blir glad över.

Misslyckat rån

Nå, hur gick det då? Blev det några rullrån efter farmors recept?
Jo, det blev det. Eller ... kanske inte rullrån, men åtminstone kakor på smeten. (Jag använde receptet som heter Rullrånsrecept. Nästa gång testar jag något annat.)

Mitt fina rånjärn från Näfvequarn fick verkligen jobba, men det hjälpte inte. Oavsett temperatur på platta, längd på gräddningen, mängd av smet så såg det ut så här varje gång:

Varje rånförsök fick skrapas ner på en tallrik, och det smälta fettet rann över häll och rånjärn.

Efter ett tiotal försök gav jag upp. För den här gången. Det blev en assiett full med kaksmulor som smakade utmärkt på honungsfil till efterrätt.

Och smeten som var kvar klickade jag ut på bakplåtspapper och gräddade som de var i en 12-15 minuter.  Smakar bra, men några riktiga rullrån blev det ju inte.

Vem?

Efter några månader som föräldraledig börjar jag kunna Barnkanalens utbud. Ett litet fynd är filmerna som är gjorda efter Stina Wirséns Vem-böcker. Enkla, men intelligenta. Roliga teckningar, fyndigt ljud, bra innehåll.

Kolla in dem på SVT Play, om ni inte sitter klistrade vid Barnkanalen som jag gör.

Rån av sentimentala skäl

När julen kommer blir jag mer än lovligt sentimental och traditionell. Då ska släktrecepten fram och bakas.

Efter min farmor har jag ärvt ett gäng receptböcker. Det är urklipp och handskrivna recept om vartannat. Roligast är det med recepten med tydlig bakgrund, som "Ingeborgs mors kumminskorpor" eller de där farmor (eller hennes mamma) gjort små noteringar i kanten. "Goda!" eller kanske ett årtal "1942".

Något som slår mig när jag läser är alla dessa varianter på samma saker som återkommer. Hur många varianter på mandelmusslor kan man egentligen behöva? Eller rullrån? 
Uppenbarligen många eftersom det fanns ett gäng av båda delarna.

Och det förstår jag. Både mandelmusslor och rullrån är goda bakverk.


Särskilt rullrån.
De senaste åren verkar rånjärn ha legat stadigt på 150 konor på loppis. De finns nytillverkade också. Då kostar de 700 spänn.
Och vill man vara lite modernare finns det numer elektriska rånjärn för en femhundring.
Jag har ett gammalt som jag fått av min mamma. En inte alltför vild gissning är att det är ett loppisfynd...
Sen har jag alltid trott att rullrån är de hoprullade och go'rån är de platta, mer spelkortsliknande. Men det verkar inte vara så.


Men åter till farmors receptsamling. Här kommer en lång rad recept på rullrån och go'rån som fanns i hennes pärmar och böcker:

Det första receptet är uppenbarligen rätt gammalt eftersom allt mäts i kaffekoppar. Det gillar jag.
I övrigt är det intressant att notera hur recepten skiljer sig åt för något som nog ofta tolkas som samma goda kaka.
Dessvärre har jag ingen aning om vilket recept som farmor brukade använda.

Evas rån
1 kkp kallt vatten
1/2 kkp smält smör
1/2 kkp grädde (sur)
2 kkp vetemjöl
1 kkp strösocker

Rullrånsrecept
18-20 st
125 g mjukt margarin
1 dl socker
1 ägg
2 1/2 dl vetemjöl
Rör margarinet pösigt tillsammans med sockret. Vispa upp ägget och blanda i. Rör sist i mjölet.
Värm rånjärnet och lägg i en dessertsked av smeten. Grädda ca 1 1/2 minuter på var sida och rulla ihop rånen medan de ännu är varma.

Rån
1 liter mjölk
2 äggulor
2 tsk socker
2 tsk vaniljsocker
75 gr smält smör
Vispa samman alla ingredienserna och vispa i så mycket mjöl att smeten lägger sig som ringar på ytan. Låt den stå en stund och svälla. Värm järnet och smörj det med smör. Häll på smet och grädda. Rulla rånen genast de är färdiga.

Rullrån
20 st
3 ägg
2 1/2 dl florsocker
1 1/2 dl vetemjöl, drygt
1 tsk stött kardemumma eller vaniljsocker
4-5 msk vatten
Vispa ägg och florsocker pösigt. Blanda ner resterande ingredienser. Häll smeten tunt i rånjärn, grädda 1-1 1/2 minuter på var sida.
Pensla med smält fett mellan varje gång.
Forma rånen medan de ännu är varma.

Norrländska rullrån
2 stora ägg
1 1/2dl socker
4 msk vetemjöl
Vispa ägg och socker ljus och pösig. Blanda i mjölet. Klicka ut smeten på mjölad plåt eller bakpapper. Grädda i svag värme. Rullas när de är varma.

Goda rullrån
45 st
2 1/2 hg smör
3 dl strösocker
7 dl vetemjöl
5 ägg
1 tsk malen kardemumma
Rör ägg och socker vitt och pösigt. Tillsätt äggen, ett i sänder och rör smeten jämn. Blanda mjöl och kardemumma och rör ner i smeten.
Värm rånjärnet ovanpå spisen. Pensla gärna med smält smör.
Lägg lite smet i järnet och tryck ihop det försiktigt. Grädda rånen ca 1/2 minut på var sida. Lyft ur dem med stekspade och rulla ihop rånet medan det ännu är varmt.

Haparanda-Majs go'rån
35 st
3 dl mjöl
1 1/2 dl vatten
1 1/2 dl mjölk
1 1/2 dl socker
1 1/2 dl smält avsvalnat smör
2 välfyllda tsk vaniljsocker
Häll mjölet i en skål. Vispa i vatten och mjölk till en slät smet. Blanda i socker, smör och vaniljsocker. Rulla ihop med hjälp av pinne eller penna.

Sveas go'rån
30 st
2 ägg
1 1/2 dl socker
1 1/2 dl vetemjöl
3 msk kallt vatten
150 g smält, avsvalnat smör
1 tsk vaniljsocker
Vispa ägg och socker poröst. landa ner mjölsorterna och rör ner tillsammans med smör, vatten och vaniljsocker.
Pensla järnet med smält smör. bred ut en klick av smeten och grädda rånen ca 1 1/2 minut på varje sida.

Jämtlands go'rån
40-50 st
300 g smör
1 äggula
1 dl grädde
1 dl socker
1 msk vatten
7-8 dl vetemjöl
1 tsk hjorthornssalt
en nypa kardemumma
Degen bör vara fast och den görs med fördel en dag i förväg.
Rör matfettet vitt och pösigt. Vispa äggulan och tillsätt den med grädde, socker och vatten samt mjölet blandat med hjorthornssaltet och kardemumman.
Arbeta ihop allt till en fast deg. Kavla ut den tunt och sporra ut dem med samma mått som rånjärnet efter exempelvis en pappersmall.


Nä, tänk om jag skulle leta reda på mitt rånjärn och köra igång...


Har ni tur kommer jag leverera ett epos om mandelmusslor också någon gång...

Nedräkning pågår

Fjärde advent. Om några dagar kommer tomten, och familjens yngste medlem är förväntansfull. Han har förstått att det väntar paket, men förstår inte riktigt att vi måste gå på stan för att köpa paket till andra familjemedlemmar. Han tänker nog att alla klapparna kommer vara till honom, precis som det var när han fyllde år nyligen.
Hela den här hösten har ju varit full av besökare med paket till bara honom, så hur ska han kunna förstå att julafton fungerar annorlunda...

Jag stoppade ner ett gäng blåa hyacinter i en gammal bakform som måste förtenas inuti om den ska gå att använda, och det lär inte ske i det närmaste.

Auktionen gav resultat

Klockauktionen jag nämnde för några dagar sedan slutade på 1550 svenska kronor.
1500 kronor mer än vad jag gav en gång i tiden! Kul och helt galet!

Men min vackra klocka är inte till salu.

Ur händerna

Ibland blir jag så trött på min egen velighet och svårighet att få saker ur händerna. Det här kuddprojektet påbörjade jag förra vintern då jag kom så långt som till att sy fast en grytlapp på en loppad julduk.

Sen blev det en ettårig paus.

Ja, jag förstår varför det stannade av. Svåra grejjer, det där.
Välja tyg.
Sy ett bakstycke bestående av två omlottlagda linnebitar och totalt sex raka sömmar är ju verkligen jättejobbigt.
Verkligen. *Ironi*

Nu är julkudden klar.

Nu har vi ljus

Granen är klädd. Jag körde på med nästan alla vintagepumlor jag kunde hitta i samlingarna (vilket visade sig vara fler än jag mindes), och sonen hade särskilt ansvar för de i plast.

Hans insats var gedigen och uppenbarligen var hans motto "På jul ska ingen pumla behöva vara ensam", så de trängdes samman på grenarna längst ner - gärna tre och tre tillsammans.

Fint och Disney-aktigt.

Häromdagen pysslade jag ihop några smällkarameller. Jag försökte involvera fyraåringen, men han tyckte att det var roligare att knyckla ihop silkespappret och tejpa kors och tvärs, så hans alster diskvalificerade sig från upphängning. Det där med julpyssel överlåter jag med varm hand till hans framtida förskolepedagoger. Till nästa jul går han på dagis - då får han träna på det.

Jag tävlar!

Hon, den där prickiga sticktjejen, Stickfrossa firar inte sitt roliga år för sig själv - hon lottar ut ett fint pris i sin fina blogg också. Klart jag tänker försöka vinna det!

Livets eviga grubblerier

Det kommer en dag i alla människors liv då man börjar fundera på viktiga saker. Exempelvis på sånt som: Hur många uppsättningar salladsbestick behöver vi egentligen?


Jag har räknat och kommit fram till att de sju vi har nog är åtminstone något par för mycket. Men hur kan man välja vilka som inte ska få bo kvar?

Är det det senaste inköpet? De orangea besticken som fick följa med eftersom orange var en av de fösta färgerna som sonen kunde säga?

Eller är det någon av mina tre svarta plastvarianter. Jag är ganska säker på att de härrör från 50-talet, och har svårt att släppa dem. I synnerhet eftersom jag nyligen vågat diska dem i maskin, och de har klarat det.

Kanske de vårigt gröna? Men de är ju så pigga att stoppa ner i moröttsrivet...

Kanske de enda moderna - men det är ju kul att bryta stil lite ibland.

Fulast av alla är de här, som jag fick av min mormor (tror jag) redan innan jag flyttade hemifrån. Länge låg de i en låda i garderoben i flickrummet, och i min första egna lägenhet fick de ett stort användningsområde. (Nu ljög jag. Jag åt banne mig aldrig sallad när jag var 18 och fick bestämma min mat själv. Jag åt varma mackor och spaghetti med ketchup.)
Men de låg i besticklådan utifallatt längtan efter sallad skulle dyka upp.

Men eftersom de har hängt med så länge, och eftersom de var en gåva så har jag lite svårt att göra mig av med dem.

Jag misstänker att några av dem kommer hamna i en låda på vinden, i väntan på bättre tider medan några får njuta av värmen i köket.

Pyssel-sug

Ibland blir jag verkligen sugen på att pyssla loss. Den känslan slog mig med kraft när jag hittade instruktionen till den här hund-renen hos Martha Stewart.
Fast jag är lite tveksam till hornen. Förmodligen blir det en hund, så fort jag hittat några tillräckligt roliga strumpor att offra.

Spännande utveckling

Coolt. Leta retro-bloggen länkar till en auktion där en exakt likadan klocka som min auktioneras ut. Det vore kul att få veta var den auktionen slutar. Sist jag tittade låg den på 375 400 550 800 kronor och än återstår några dagar.

Själv betalade jag 50 kronor för min klocka för över 10 år sedan.

Det här är ju sannerligen ett av loppisfyndandets spänningsmoment - att hitta sina egna fynd på auktion eller i tidningsartiklar, och där få se vilken extraordinär fyndare man är. ;-) Allt det som finns i gömmorna som aldrig kommer bli värt något alls är lätt att glömma de gångerna.



Uppdaterin: Så här slutade det: 1550 kronor!! Otroligt!

Mer inköp

Små porslinsljusstakar, snudd på gratis, fick följa med hem. Har ingen aning om ursprung eller ålder, men gillar den veckade looken.

Och de passar bra nu när jag går hemma på dagarna och bränner ljus.

Något för natten?

Det hängde en fin nattsärk på en galge vid mitt senaste loppisbesök. Vackert band runt halsringningen, ett litet monogram längst ner på sprundet, och lagom lång tunikalängd.
Eftersom den slutar ovanför knäna, är rätt axelbred och har slitsar på båda sidor så har den nog tillhört en man.

Nu tillhör den mig - för 69 kronor. Jag är nöjd, men ska nog lägga några veck över axlarna för att få in axelbredden lite. Ety jag är inte fullt så axelbred som en karl.

Föräldrahybris

Jag fortsätter på temat: 
Visst måste han vara osedvanligt begåvad, våran lille prins? Det första julpysslet är hemma, och kommer nog få en hedersplats i jul.
Notera de vakna ögonen och den öppna munnen samt den färgstarka kroppen som uttrycker livsmod och förnöjsamhet.


Jag funderar på att erbjuda jobbets konstklubb det här fantastiska konstverket till nästa års utlottning.

Utveckling pågår

Sonens rit-skills har utvecklats under de fyra månader vi varit hemma. Från att bara ha ritat små, små streck har han i rekordfart börjat rita huvudfotingar. Puh! Nu behöver jag inte vara nervös inför fyraårskontrollen. Men inte vilka huvudfotingar som helst, utan han ritar Spökhistorier med vassa tänder.

Spökhistorieinspirationen kommer från en Spöket Laban-film, och det är inte lätt att förstå vad som är monstret och vad som är spökhistorien när man är fyra år och håller på och lär sig ett nytt språk.

Måsten och borden

Jag och sonen bakade pepparkakor häromdagen. Eller... jag bakade och han behandlade sin degbit som om det vore modellera. Sen gick han och tittade på tv medan jag fick baka klart.

Jamendåså. Då kan jag bocka av det från sånt-man-gör-med-barnen-om-man-är-en-bra-förälder-listan. Nästa år köper vi pepparkakorna.

Mumintrollformarna är köpta i Finland för många år sedan.

Julen nalkas...

Att fira jul på föräldrapenning är en ny erfarenhet. Bli därför inte förvånade om de flesta julklapparna tillverkas hemma av mig. Av sånt som redan finns här.

Alla berörda kan därför se fram emot fint inslagna halsband av indianpärlor, stickat från stashen eller pynt av papiermache. Okej?

Det stickas alltså en del i hemmet. Men det är inte bara jag som låter stickorna gå varma. Även sonen är inspirerad och har propsat på en egen "ticka".

Jag tävlar!

Fram till den 8 december lottar Pirum Parum-butiken ut ett par ullfrottésockor för barn. De tänkte jag försöka vinna!

Mer till skåpen

Just som jag trodde att det inte skulle in något mer i muggskåpet så släpper Coop nya Stig Lindberg-muggar.

Fallande löv

Så klart! "Fallande löv" blev ju en succé, så varför inte följa upp den med nya mönster.

Nästa vecka, 49, släpps de i butik, och de lär väl säljas slut i snabb takt.

Vill Coop sedan fortsätta att ta fram fler retromönstrad muggar så tackar inte jag nej till en liten samling.




Och - nej, jag är sannerligen inte köpt. Så ingen behöver oroa sig för om jag skriver det här i utbyte mot någon liten gåva. Tvärtom sympatiserar jag starkt med det lilla upprop som ett helt gäng bloggare ställer upp på, som Underbara Clara.