Min bästa gren

Hurra! *djup, djup ironi*
Jag har lyckats ta död på ytterligare ett gäng pelargoner. Det fungerar varje år. Jag ber maken ställa ner dem i källaren - dit jag inte gärna går själv eftersom det är där norra Europas alla spindlar bor - och sedan glömmer jag bort att de behöver åtminstone en liten skvätt vatten under vintern.
Då dör de.

Det enda förmildrande om den här bilden är att de åtminstone matchar vårt gräsliga plastgolv i matrummet. Om det nu är något att sträva efter...

Hemma hos mamma

Det är inte bara jag som gillar loppisar i min familj.
Min mamma slår mig på alla plan, och hennes samlingar går inte av för hackor.
Jag antar att uttrycket "trägen vinner" passar bra för hennes fina samling av ljusblåa krukor i serien "Standard" som Gunnar Nylund formgav för Rörstrand på 1930-talet. Ett gäng i olika storlekar trängs på hyllan i köket.

I de praktiskt höga köksskåpen ryms travar och högar med olika porslins- och glasföremål. Min mamma har förstått konsten med loppisfyndande - man köper en sak i taget, så får man konsumtionsglädjen att räcka länge, länge till ett lågt pris.
Som här, i ett av hennes platsbyggda köksskåp där ett gäng udda koppar ryms i travar. Här finns det ett gäng olika serier att fullfölja samlandet av. Eller ett gäng koppar att sälja på Tradera, beroende på hur man ser det...

Grönt är jätteskönt

Det gröna glaset har följt mig i några år, och jag kan inte gå förbi de randiga föremålen i serien Ring som William Stenberg formgav 1933 för Gullaskrufs glasbruk utan att de får följa med hem.
"Enligt 1948 års katalog bestod [Ring] av ett 50-tal olika pjäser, blåsta kannor, sockersatser, servisglas och vaser samt pressade salladierer, assietter, skålar m m."

Så jag har en bit kvar innan samlingen är komplett...

Men även andra gröna glas för tillträde till hemmet, jag är inte knusslig. Grönt är indeed superskönt.

Särskilt nu när alla krafter behövs för att beveka våren.

Ha en skön, grön start på veckan!

Kaffe för dolls

Det mesta finns i min mammas gömmor.
Vid det senaste besöket återfanns min dockservis. Jag minns att jag hade en, men skulle inte för mitt liv kunna beskriva hur den såg ut, men när jag fick se den så var det självklart att det var min.

Kartongen anger att den är gjord i GDR.
GDR? Fick man inte lära sig att Östtyskland hette DDR? Eller användes GDR när saker skulle exorteras? Men - exporterades det saker från det kommunistiska Östtyskland? (Mer än John Blund, alltså...) Jag inser nu att mitt historiska kunnande har brister som behöver åtgärdas...

Rosorna är tryckta i två olika rosa nyanser.
Ett öra har gått av och sockerskålens lock är spräckt och har blivit hoplimmade på synnerligen fula sätt, men det mest fascinerande är faktiskt att kartongen finns bevarad! Kanske inte i någon mint condition, men ändå!
Kanske betyder det bara att jag inte lekt så mycket med den...

Nu har den flyttat hem till mig och kommer förhoppningsvis kunna dukas upp någon gång.

Fler fina assietter

Favoriterna bland glasföremål har kompletterats med tre assietter.
Grönt är den absoluta favoriten, och många sådana föremål är tillverkade vid Gullaskruf. De ofärgade är också fina.

Efter att ha tillbringat ett dygn med den värsta magsjukan jag någonsin varit med om är jag nu på benen, om än något darrigt.
Kanske orkar jag gå igenom mina skåp för att samla alla liknande tallrikar och fat på samma ställe. Men förmodligen inte.

Noter i mängd

En bunt noter stod och väntade på mig.
Inte det jag brukar gå i gång på eftersom jag inte håller på med shabby chic-typiska pysselgrejer i vanliga fall.
Men de här var mer spännande än man kunde tro, för kompositören Axel Söderstens handskrivna noter från tidigt 1900-tal fanns med i bunten. Och sånt kan man ju inte gå förbi.

Glad vår!

I julas bodde det hyacinter här. Det skulle jag kunnat haft nu också för att fira det persiska nyåret, men jag valde ändå att köpa några vita pärlhyacinter och placera i min sj-potta.
Våren är här!

Discomode

Det här är så nära den här bloggen kommer en modeblogg:

Njut av Olivia Newton John i Xanadu från 1980. Här finns mycket fint att njuta av - om man har 80-talets discostil som en favorit.

Hett om öronen

Jag hittade en tehuva hemma hos min mamma.
Den har min farmors mor sytt och broderat en gång i tiden på tegelrött linnetyg.

Kurt blev glad över sin nya mössa.
Och jag blev lite ledsen över att jag aldrig använder tekanna. Nu måste jag hitta på ett nytt användningsområde - om inte Kurt får ha den kvar.

Det här med språk

Eftersom jag dagligen jobbar med det svenska språket (Nä, jag vet. Det är inte alltid lätt att se när man snavar över mina felstavade ord och krångliga meningsbyggnader, men så är det) så är jag alltid intresserad av ord och synonymer och alternativa lösningar.

TT-språket har en fin liten sida man kan använda sig av när man grubblar, men det är inte alltid en kul lösning. Framförallt blir det knasigt när angloscismerna ska ersättas med svenska ord.

Rätta mig gärna om jag har fel med inte tusan är Windstopper samma sak som Vindtygsjacka. Det skiljer minst 20 år och ganska många modesvängningar emellan. För att inte tala om att materialet inte är det samma.
Jag kommer nog aldrig heller använda ordet Rullskridskor för Inlines. Samma sak där - det är inte samma sak. Rullskridskor åkte man på när det var 80-tal. Inlines därefter. Och T-tröja i stället för T-shirt är ju bara att byta en otymplighet mot en annan. Hellre då tischa, som väl kidsen säger idag...

En skrivlärare på högskolan föreslog en gång att jag skulle ersätta ordet spotlights med strålkastare i en text jag skrivit. Nope, svarade jag. Det är sannerligen inte samma sak.

Så jag letar vidare efter alternativa lösningar som fungerar i skrift.

Bra på tv

Den här kvällströtta undulaten kan inte följa en serie som börjar 22.00 en torsdag kväll. Det kan vem som helst räkna ut.

Men tackålåv för Play-kanalerna!

Den allt igenom ickepolitiskt korrekta serien Mauro och Pluras kök som visas på TV8 lyckades i senaste avsnittet kombinera en uppsjö av mina favoriter, Mauro Scocco från tonårsidolerna Ratata, fantastiska Lasse Winnerbäck och klassikerna Toscaäpplen och Gubbröra som är så fantastiskt gott när som helst! Dessutom trillade sköna Helena af Sandeberg in och blev lagom tipsy och frispråkig tillsammans med de andra.

Vad finns det att inte älska i den kombinationen?

Livets godtycklighet

Så begåvat!

Rädda Barnen har arrangerat Livets Lotteri.
Jag hamnade i Brasilien.
Var skulle du återfödas?

Killar med sprätt i gillar mina koppar

Jag rotar vidare i mina skåp. Där finns det mycket skojigt som jag ibland glömmer bort. Då blir det som julafton när de plockas fram igen!

Som mina fina Mazettikoppar. Tre, stora chokladkoppar med tillhörande fat och assietter finns i min ägo. Det stod på en bygdegårdsloppis för ett tiotal år sedan, och kostade i princip ingenting. 40 kronor betalade jag för allihop, och det var ju ett alldeles gudomligt lågt pris för något så fint.

Jag misstänker att de kostar bra mycket mer i dag.

Har funderat på att komplettera med den fina ögonkakao-planschen, men dels har jag inte någon direkt plats för den, dels verkar den sitta i alla andra hem. Så jag hoppar det.

Pyssel från förr

1960 påskpysslade Ria Wägner med svenska slöjdföreningen. SVT play bjuder på en nio minuter lång smakbit där dåtidens kulturpersonligheter som Stig Lindberg, Lena Larsson och Kerstin Lokrantz dyker upp med sina kreativa alster.

Kul tidsdokument vars produktion kanske inte skulle släppas igenom till sändning i dag...

Den enda sanna glädjen är fyndglädjen

Jag köpte tre öronlösa muggar i serien Medicinalväxter i somras på Tradera. Minns inte exakt vad jag betalade, men tror att det var runt 120 kronor inklusive frakt. Och jag tyckte att det var dyrt.
Men också att det var värt pengarna eftersom jag bara hade en, brunmönstrad mugg sedan tidigare och inte sett några under alla loppisturer de senaste tio åren.

Nu har det precis varit en till salu på Tradera. Den budgivningen slutade på 155 kronor exklusive frakt.

Det är sånt som får mig att titta med mer uppskattning på mina fynd och ett kort ögonblick snudda vid tanken på försäljning...
Men, nej. Jag tycker för mycket om dem.

Serien är ritad av Stig Lindberg och användes som landstingsporslin på sjukhus och vårdhem. De används nog fortfarande, men de nyare varianterna har trycket ovanpå glasyren och är inte på långa vägar lika fina som de äldre.

Fint att skriva i!

Om man dels gillar gamla saker, dels gillar återbruk och dessutom skriver mycket och ofta – då är det här helt rätt anteckningsbok att köpa.

Det är Jag blommar-Maria som tillverkar anteckningsböcker av gamla bokomslag, och jag tycker att det här omslaget är jättefint! Väldigt vanligt i loppissammanhang är det, i alla fall.

Jag har köpt en till anteckningsbok också, men det ska bli en present så den får ni inte se.

Jag bunkar upp

Någon gul har jag ärvt.
Någon röd har jag fått.
De andra har jag fyndat under åren.

Någon är en äkta Margretheskål i melaminplast som Sigvard Bernadotte formgav på 50-talet. Andra är omärkta kopior. Men alla är i hållbar plast.

Himmel, så skönt det är med riktiga bunkar som håller.

Tankar för dagen

Takdropp och dagsmeja.
Inne snurrar de vackra prismorna sakta, sakta av elementets värme. Tänk, fem kronor styck betalade jag för något år sedan!

Att glädjas åt de små sakerna i vardagen är inte alltid det lättaste, men vem blir man om man inte ens försöker? Någon som jag inte vill vara, i alla fall, så jag knogar på. Tänker "Vad är det värsta som kan hända" inför förslag, förändringar och prövningar. Och knogar vidare.

Hoppas din dag är till belåtenhet.

Making kakifati

Jo, hörni - det här med kakfat i flera våningar ...

Det är inte så lätt.

Jag har ju kikat runt. Och det finns olika varianter. Creme de la creme tillverkar sina fina kakfat med gängad stång och borrade hål.
Ica-kuriren berättar hur man gör. Samma sak gör Expressen Leva&Bo.

Vill man bara ha fat på fot kan man limma ihop en ljusstake med en fin tallrik. Som Ljuvligt hemma-bloggen gjorde för några år sedan. Eller så kan man träna upp sina skills i trådbindning och väva in vackra tallrikar, som den här bloggen tipsar om.

Den finska bloggen Loppistipset visar olika varianter på hoplimmade tallrikar, vaser och annat av glas och porslin som blir tjusiga serveringsfat.

Så gjorde jag mitt första trevåningsfat - limmade ihop tallrikar, koppar och äggkoppar om vartannat. Det gick, men jag och epoxylim är inte de bästa vänner. Det måste blandas exakt, och tar lång tid på sig att torka, vilket innebär att man måste hålla de olika delarna på plats till det fäster.

Nästa gång ska jag nog skaffa en kakelborr och gängad metallstång.

Någon som har annan erfarenhet som de vill dela med sig av?

Långsam utveckling

Citronen utvecklar sig sakta.
Det här kommer bli en ljuvlig sommarsjal, i svalt, skärt lingarn.
Men varven börjar bli långa. Och längre kommer de bli innan jag är nöjd med storleken. Sjalar ska vara stora.

Inget att tveka på!

Avskavd näsa, klarblå ögon, en speldosa i rumpan och en fint sliten patina.
Klart den irländska harpspelerskan skulle få följa med hem.

Låten har jag aldrig hört förr, men det gör inget för den är väldigt fin.

Kommer hem och är snäll III

"En femma kan han väl vara värd" tänkte jag ömsint om maken och köpte den tjusiga postern på det svenska fotbollslandslaget 1974.

När jag satte upp den på kylskåpet höll han på att börja gråta av kärlek.

Blå, blå är kärleken

Ett av de senaste loppisfynden - ett gammalt tyg på 70 centimeters bredd.
Fyra meter för 30 kronor känns som mycket överkomligt, och jag har sett det här tyget någonstans, men vet inte var.

I mitt barndomshem fanns en sån här pepparkvarn från Sea glasbruk, men med brunt trä i stället för blått.

För några helger sedan skottade vi av uthustaket. Snedheten är dessvärre ingen synvilla, utan ett exempel på ett stackars uthus som håller på att rasa.

Den blå himlen är ett löfte om att det snart kommer vara vår!

Nu smäller det!

I dag firas det! Rejält! Eller, åtminstone med svärföräldrar på finfika. Det riktiga firandet sparar vi till nästa år, då det är jämt och bra.

Grön vaxduk från Stoff&stil, nytillverkat våningsfat - Skevhet är finast och jag avskyr epoxylim, by the way - och en favvotårta med maräng och sockerkaksbotten, med med fyllning av grädde och rivna äpplen.


Ha en skön söndag!

Ja, må hon baka!

I morgon firas det födelsedag i Agata-hemmet.
Det är agatan själv som fyller 27 år. I år igen.

Därför bakas det cupcakes för första gången. Efter det förra misslyckade Leilaförsöket tänkte jag ge henne en ny chans. Nu med varmluftsugnen på. Efter inspiration från Hello sugar plockade jag fram äppelurkärnaren och gjorde ett hål i varje cupcake (som i min version fick smak av apelsinskal och koncentrerad apelsinjuice)

I hålet spritsades marsansås. Det är gott.
Sen blandade jag i röd och gul karamellfärg för att få den lite orangea kulören på frostingen - men den blev ärligt talat mer korall/lax/80-talspastell-färgad.

Det åkte i en droppe bittermandel-essens i frostingen också. Det är också gott.

Å så lite strössel som fanns i skåpen hemma.
I morgon blir det finfika på nyservisen och den nya, grönprickiga vaxduken på bordet.

Blommande plåt

En brun retroburk med blommor i gul och orange var för fin för att få stå kvar på loppisen. Saknar visserligen locket, men den kan nog komma till användning ändå. Kanske som ytterkruka?

Tallrikar på hög i omvandling

En trave spännande tallrikar stod och väntade på mig. Jag blev så inspirerad av kakfaten som jag sett på olika ställen, så jag planerar att tillverka ett själv.
Och vad passar väl bättre än genombrutna kanter, pastellfärger och guldkanter? Ska det vara så ska det.

Jag återkommer med resultatet...

Glass-vas

Gamla reklamprylar är ofta väldigt kul, och den här bastanta glasvasen har texten Kalle-glass inetsad på framsidan. Alltså fick den följa med hem.
Men vad var Kalle-glass för någonting? Jag har försökt googla, men hittar inget av vikt.

Nu ska jag gå och köpa tulpaner, så att vasen inte känner sig så ensam.

Sån är jag och min man

Jag är en gris. Min make är en get.

I alla fall om man tror på kinesiska horoskop, och varför skulle man inte det när allt verkar stämma så bra:

"En get som gifter sig med en gris behöver inte bekymra sig om hur hemmet ska se ut. Grisen sätter bara igång och inreder det och det blir precis som geten vill ha det."
Moahahahaha! Klockrent! Det är tur att jag, grisen, är så lyhörd och vill att alla ska må bra. Annars hade jag aldrig frågat min make till råds!

"För geten är grisen ett förstklassigt val av äktenskapspartner. Grisen kommer att avguda sin gethustru för hennes förmåga att arrangera fantastiska fester. Men kommer han att tycka lika bra om det ständigt tomma bankkontot?"
Det där med avguda lät bra, men något ständigt tomt bankkonto känner jag inte igen. Och orken finns ofta inte till för stora fester, även om det vore skojigt nån gång.