Den som spar hon har

Jag har hört talas om att det finns de som gör sig av med sina gardiner när de köper nya.

Jag undrar bara en sak - hur gör de? I de här garderobshögarna finns gardiner från när jag flyttade hemifrån. Och en hel del från senare år. Och ganska många loppisfynd.

En del har jag faktiskt gett bort under åren - som pösgardinerna i chintzat 80-talstyg. Och en del av de där gardinkapporna från tidigt 90-tal som var så långa, så långa.

Men alla fina loppisfyndade 50-talsgardiner måste jag spara. Och en del andra gamla favoriter också - även fast de förmodligen inte kommer hängas upp i några fönster på några decennier. Men så har man väl trott i alla tider...

De två med rosor i typisk 50-talsstil hittade jag för ett tiotal år sedan på loppis, och tyckte att det var hutlöst att ta 50 kronor för två längder ... Tiderna förändras.

I bara särken

Ibland funderar jag lite extra på vad mina loppisfynd varit med om innan jag fann dem.

Som den här vackra nattsärken i snudd på perfekt skick. Enda felet är några trista fuktfläckar, men är man så här gammal så är man förlåten, tycker jag. Vem har sytt den? Vem har burit den? Och vem har skänkt den till en loppis i stället för att njuta av den?

Jag blir lite sugen på att gå i något luciatåg. Med lingonkrans på huvudet och en bricka med lussebullar och varm choklad. Undrar om det är någon målning av Carl Larsson som spökar här... Eller kanske något ur Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin...

Eller så vore det skönt att skutta ur sin säng som Rönnerdahl, med en blomkrans runt håret.

Tills det händer ska den få hänga på en krok och vara vacker.

Father and son

Det här är en av mina favoritlåtar.


Men jag tänkte nog mer på den här presenten till min lilla familj när jag valde rubriken.

En slips från sent 50-tal alternativt tidigt 60-tal till pappan och en liten dinosaurieslips till sonen kostade inte ens en tjuga tillsammans men kommer bli snyggt till påskmiddagen.

Vit vår

Så här långt har våren kommit hos oss. Några vitsippor i en liten gräddkanna av melamin. Snyggt.

Ja, fjädrar!

 

 Påsken är här. Jag har försökt leta fram det som finns i påskväg här hemma, men det är inte så mycket.

Men en broderad bonad fyndade jag för några år sedan. Den ska snart plockas fram ur gömmorna.

Ett ris med fyndade fjädrar och ägg är förfärdigat.

De vackraste äggen är ärvda. Och de flesta fjädrarna kommer från loppis. Det finns verkligen hur mycket påskpynt som helst där. 

Som det här tjusiga påskägget. Och den galna kaninen med röda ögon har fått en hedersplats. Såklart. 

Jag vurmar ju lite extra för det fula, feltänkta, knasiga som ingen annan förmodligen älskar.

Det slog mig att så här såg påskäggen ut när jag var barn - med de där vackra spetsflärparna inuti. Så ser inte påskäggen ut i dag.

 Eller den här kitschiga lilla gungan med två kaninflickor. Jag kallar dem Tina och Marina och de är verkligen fantastiska!

Och min ståtliga påsktupp har fått en ny placering, på vedspisen som inte längre behöver användas.
Äntligen är våren här!

Och Blogger gör mig tokig. Allt blir knasigt. Nu ger jag upp. Glad påsk.

Mitt hjärta pinglar!

Dagens loppisfynd går i den textila traditionens tecken.
En sybok från 50-talet och en hel hög med vackra glasknappar. (Var snäll och ignorera skuggan som blir av släpljuset som faller genom spröjsen i matrummet.)

De stora, svarta knapparna i slipat glas är helt fantastiska, och tiden stanna liksom upp en kort stund när jag stod där och grävde i lådor med knappar som annars brukar innehålla mest skräpknappar. Nu var de fulla med allehanda skatter. De flesta var väldigt stora, så jag undrar vad de suttit på. En kappa, kanske.

 Å så lite dekorband. Finfina!

Tur som en tokig

Ett vackert kakfat på fot i sodabrunt glas kostade mig en tjuga. Den vackra mjölkkannan från Lidköping kostade 5 kronor.

Passar utmärkt den här månaden när kassan är skral. Skönt att loppisfynd inte behöver bli dyrt.

Med tiden förändras smaken och råden

1947 kom den här boken ut. Modernisera och reparera var säkert viktigt, men en hel del har ändrats i synen på vad som är modernt.

Här förordas exempelvis lamelldörrar eftersom så kallade Fyllningsdörrar (som vi i dagligt tal kallar spegeldörrar numera) så lätt slår sig.

Och när det gäller golv är rekommendationen entydig. Furugolv är bättre än parkett i barnfamiljer, men bör fernissas. Linoleumgolv fungerar annars på de flesta ställen.
"I sovrum, där golven så gott som dagligen tvättas eller torkas med våt trasa, är det sålunda lämpligast med linoleumolv". Jag kan bara konstatera att synen på städning förändrats en del ;-)

Synen på belysning är också förändrad:
"I köket kan man med fördel utnyttja de moderna lysämnesrören, som ge ett kraftigt, bländfritt ljus och äro förhållandevis billiga i drift."

Och på vackra saker:
"Snickarglädjen passar inte vår tids sinne för saklighet." Eller det här exemplet på illdåd: "Invändigt, för att slippa ifrån en ful pärlspånt, försågs entréhallen och trappan med panel av kryssfanér ljust laserad i varmt gråbrunt."

Här rekommenderas även asfalt som beläggning på väggar och golv i badrum, och det tror jag att väldigt få gör i dag...

Dripp dropp

Nej, jag har inte för vana att krana särskilt mycket. Tvärtom - de gånger vi köper hem vinboxar brukar de hinna bli dåliga innan de tar slut.
Men det hindrar ju inte att man kan erbjuda ett snyggt ställ till lådorna när de väl dyker upp hemma.

Jag hittade ett vinboxställ på loppis. Ganska snyggt i grunden, men med en konstig lack (bets?) som var lite rödaktig. Raskt slipade jag ned det och började måla svart. Då fick sonen fatt på kameran, så här är jag nu - med penseln i högsta hugg.
Det kommer bli fint när det är klart.

Vackert och blandat

När jag var barn innehöll utklädningssäcken bara konstiga och udda kläder från tidigare generationer och trender. Som farmors fina 60-talsklänningar, mammas loppisfyndade hattar och hennes schnygga 70-talsoverall med psykedeliskt mönster i olika röda nyanser och utsvängda ben. (Den finns garanterat kvar någonstans. Jag ska leta rätt på den - det är den värd!)

Men sonens utklädningslåda innehåller bara kläder för färdiga karaktärer - som Pippi eller piratkläder.
 Därför slog jag till när jag hittade en svart halmhatt och en blåblommig tygmössa i duschmössemodell på loppis. Båda är små i storlekarna, men alldeles utmärkta för barn.

En färgfläckig och sliten stege fick också följa med hem. Användningsområdet är ännu oklart men det har aldrig bekymrat mig förr.

Fler påskprylar. Tre snygga vikremsor, ett knasigt påskhareägg och en pappersfris (?).

En liten skål ur serien Blå grill från Gustafsberg en otroligt snygg glaskanna (Nej vi behöver verkligen inte en till men den här var ju så fin!) och två underlägg. Det understa är en fin kakelplatta på en grön träbricka som förmodligen innehållit en kniv från början och fungerat som skärbräda för ost typ. Den rutiga är så skönt ... rutig.

Vackert från jobbet

Visst nämnde jag att vi håller på och rensar ur gamla förråd på jobbet?
De här svarta, tygklädda lådorna kommer därifrån och har stått länge i ett arkiv. Nu står de hemma hos mig i sovrummet och ska få härbärgera en del ärvda saker som gamla släktfotografier som jag ännu inte hittat någon plats för.
De är oerhört vackra och praktiska. Tänk ändå, vad härligt det är med sånt som verkligen haft ett användningsområde på riktigt och inte bara är nytillverkade i gammal stil. 

Ett gäng Bonniers månadsmagasin från 1929 och 1931 följde också med hem från jobbet. Som små konstverk är de.

Mjukt och fint

Några tyger slank ner i loppiskorgen för någon vecka sedan. Det blåmönstrade är en sliten 50-talsgardin, som blekts av solen och fått några hål. Men fin är den!

 

Det här elefanttyget har jag i andra färgställningar, men bara i små bitar. En kulpåse och en liten kudde har jag hittat tidigare. Nu hittade jag två mindre bitar i en brunare nyans. Kan det ha använts i skolslöjden förr?

Och världens sötaste mus med nattmössa och litet ljus fick också följa med hem. Antingen åker den upp på väggen i prinsens rum eller så plockar jag bort träpinnarna och använder tyget till något annat.

Schnyggt till påsk!

Min turkosa påsktupp har fått en skål-kompis i turkost pressglas.
De snygga pärlplattorna har jag skapat tillsammans med sonen. "Nä jag obbar!" påpekade han när jag försökte avbryta pärlandet för att kvällen var sen. Så vi fick vackert pårla klart och stryka ihop plattorna.

De blev väldigt fina, men jag vill bara förtydliga att varken jag eller hans far har sånt här som yrke. Om nu någon undrar, alltså. Lillkillen verkar ha fått en del om bakfoten.

Pressglasskålen på fot kostade 25 kronor. Fint fynd!

Favoritmat.

Paltlunch kan göra vem som helst glad.  (Särskilt om man blir bjuden!)
Bäst är givetvis de paltar man tillverkar från grunden, men även fuskvarianten på påse duger bra när suget sätter in. Med riktigt smör, lingonsylt och fläsk. Såklart.

Misströsta ej sticklovers!

Jag förstår om alla ni som tror att det här är en stickblogg känner er en smula förvirrade.
Var är allt garn? Alla stickningar? Alla intrikata utläggningar om aviga och räta? Varför skriver hon aldrig om ravelry, knitpro och markörer? Vad gör männischan, ejänklien?

Svaret är: För att det inte händer så mycket i mitt stickliv, såklart. Men häromsistens var jag på trevligt stickkafé och stickade på min rödbetssjal. Nu har jag äntligen fått gå vidare från slätstickning till den avslutande mönsterkanten som jag skamlöst snott från Eliina-sjalen. Minus den virkade kanten eftersom jag inte kan virka vilket väl alla har hört till leda vid det här laget.

Fynd?

Du vet hur det kan vara - efter en runda på loppisen har man korgen full, men det är svårt att riktigt sätta fingret på vad man hittat och varför det är just fynd man kommer hem med.

När någon frågar mig om dagens skörd efter såna turer brukar jag skruva lite på mig och svamla om något obegripligt och kanske nämna ett av fynden. Den här gången skulle jag förmodligen nämna hängslena i originalförpackning.

Men den superfula minnestallriken från 1973 ska doneras till några E-tunabor i min vänkrets och den är inte helt lätt att förklara. Fast en ullkarda med inbränt namn kan ju alltid vara bra att ha. Om man är textilnörd.
Och den sirligt svarvade träbägaren hamnar nog i någon projektlåda. Kan ju alltid vara bra att ha ... Men förmodligen bara märklig för alla utan pyssel-gen.

Vad tittar de på?

I helgen hittade jag en tillfällig loppis. De här fina dockansiktena kostade fem kronor styck. Inte kunde jag nöja mig med ett eller två då - nä, jag tog med mig alla sex hem.

Hur svårt kan det vara?!

Under devisen "Hur svårt kan det va?!" har jag nu satt ihop en lista över sånt som jag ska genomföra under året som kommer:

Börja gå i högre klackar.
De senaste åren har jag mest lockats av grova boots och kängor. Och de kommer jag behålla, men ibland kan det behövas lite glamour. Klackar ger glamour.

Bygga en klädkammare.
Herregud - det handlar ju bara om att spika ihop lite reglar och brädor. Med en lasermätare, hammare och vattenpass så kan det inte vara så svårt. Jag har dessutom inget krav på räta vinklar och perfektionism, så det borde gå.

Gå ner i vikt.
Ja, som sagt. Hur svårt kan det vara? Äta mindre, röra sig mer. Enough said.

Sy mina egna kläder.
Kärleken till enkla städrockar finns där. Retrotygerna finns där. Mönstren finns där. Kunskapen finns där. Det enda jag saknar är lite tid.

Ärtan pärtan puff!

Precis som alla andra har jag odlat ärtskott. Varför köpa dyrt i butik när det är så enkelt att tillverka själv?

Det enda som behövs är en kruka, jord och torkade gula ärtor. Jag har sett att andra blötlagt ärtorna innan, men jag tryckte bara ner en ansenlig mängd i jorden och vattnade. Efter några dagar började de första skotten sticka upp och nu är de väldigt rangliga och goda.

Rekommenderas!

Bättre födelsedagar!

Hur fin var inte den här då?! Osliten gulddekor. Generöst stor modell. Koppen och fatet kostade 30 kronor. Själva tesilen hörde inte till men låg i gratiskorgen på min favoritloppis. (Nä, jag förstår inte riktigt hur de tänker på det där stället, men det är inte mitt bekymmer.)

Nu är det dags att inför en ny födelsedagsrutin i agata-hemmet!

Lycko mig!

På mitt jobb håller vi på och rensar ut i källare och förråd. Vi ska byta lokaler och massor med gamla prylar ska rensas ut.
Jag övervakar givetvis rensningarna med en höks uppmärksamhet och tar gärna med mig godbitar hem.

Som de här fina arkivlådorna i gedigen, grönmålad metall. Tunga som stryk är de och inuti är lådorna uppdelade i mindre fack som inte går att plocka bort.
Men de kommer på sikt bli utmärkta för våra kryddor i köket.

Färgglatt!

När nu allt pysslande ligger på is så försöker jag hinna med något loppisbesök då och då för att hålla mig mentalt stabil.  

En trevlig metall-ljusstake i ärtigt grönt fick följa med hem. Och den turkosa pressglastuppen blir perfekt till påsk. Jag äger väldigt lite påskpynt, och nu när hemmet utökats med ett barn så känns det helt plötsligt lite roligare att fira påsk.

Till slut några kitschiga vaser som ska ingå i mitt framtida projekt med att bygga kakfat i flera våningar. Än så länge hinner jag bara köpa delar och inte pyssla ihop något. men vilket år som helst ska jag börja skapa!