Okej, tråkhöst - jag är förberedd

Är det för att hösten sedan barnsben är intimt förknippad med nystart och omstart och uppstart som jag blir shoppingsugen? Nytt bänkpapper, nya boketiketter och en ny skolväska ingick ofta, liksom nya, oslitna skolkläder. (Jag minns fortfarande den vita jackan och seglarskorna jag fick när jag började sjuan. Supercoolt när jag kom rejsande på min röda crescent med bockstyre!!)

Ofta kan jag moststå butiker med nya kläder, men den här roliga klänningen fick inte hänga kvar på HM där jag av en slump gick in.

Rosa och orange - kan det bli bättre?
Det fanns en annan fin ärmlös, orange klänning med rosa foder, men 100 procent polyester lockade inte lika mycket som färgen, så den fick hänga kvar.

Gladkläder! Nu kan november komma bäst den vill!

When I'm cleaning windows...

Jag är en ganska bekväm person. Trivs bra i min komfortzon och känner sällan behov av att utmana mig själv. Men ibland måste man det.

När jag härförleden fyllde år fick jag en ukulele med medföljande plats på en ukulelekurs av goda vänner.

Först tänkte jag ge blanka sjutton i kursen. Men eftersom jag känner mig själv så insåg jag att då skulle den där ukulelen bara stå och damma i ett hörn.

Alltså tog jag mig i kragen, anmälde mig till kursen och gick dit.

Och det gjorde jag rätt i. Det var länge sedan jag skrattade så mycket.

Till på köpet lär jag mig ett instrument, och det är ju inte det sämsta.



(When I'm cleaning windows är en sång framförd av George Formby som gjorde instrumentet mäkta populärt en gång i tiden.)

Fint för kakor - och annat

Jag minns inte, har jag visat mitt kakfat? Tre udda tallrikar och två vaser sattes samman med vit silikon när det stundade fest i början av sommaren. Om jag inte missminner mig stod jag och limmade när de första gästerna kom, så det hann aldrig torka riktigt.

Att använda små vaser fungerar oftast bättre än koppar eller äggkoppar, för de är ofta lite högre och smalare. Dessutom är de exakt så pråliga som jag vill ha dem.

Och titta där, ovanpå. Där ligger mitt senaste strandfynd. Blästrade glasbitar som sköljts fram och åter i havet. Ännu gladare brukar jag bli när jag hittar porslinsskärvor. Det gjorde jag på den här utflykten.

Nödvändigt för neurotikern

När jag tänker efter så har jag nog aldrig på allvar använt glasunderlägg. Trots det äger jag förvånansvärt många. Och nu är jag ägare till tio till - och en coaster som flaskan ska stå på.

Men de här ljuvliga rosorna kunde jag inte lämna kvar när jag hittade dem. Jag får väl börja med sånt där ocharmigt petimeterbeteende och plocka fram underlägg så fort vi får gäster.

Mer mos i frysen

Det vore synd att påstå att våra två Transparente Blanche-träd dignar av frukt, men vi får mer än vi behöver. Och i år vill jag inte göra om fjolårets misstag.

Den senaste veckan har det därför stått produktion av äppelmos på agendan.

För några år sedan plockade jag och mannen fram den ärvda hushållsassistenten för att mosa äpplen, och det blev en kladdig historia som vi inte velat göra om.
I år plockade jag fram en loppisfyndad mossil, och den var fantastiskt enkel att använda! Så nu har vi åtskilliga lite äppelmos för vinterns grötfrukostar och rulltårtor. Toppen!



Vi har också ett Loboträd som bara är sju år. Nu börjar det också ge rejält med frukt, men vårt eviga bekymmer är: Hur förvarar man vinteräpplen? Ingen jordkällare eller kall huskällare finns att tillgå.
Nåra tips?

Mer porslin

Coop kommer med ytterligare en version av sitt retroporslin som inspirerats av Stig Lindbergs färgstarka produktion. Bra mycket snyggare än den senaste versionen är det i alla fall!

Men behöver jag verkligen några fler koppar?

Gott av squash

I år har odlandet varit synnerligen begränsat, om man bortser från det överskott av ringblommor som fått bre ut sig i mina sålådor.

Nästa år ska jag odla rödbetor, zucchini och morötter. I år fick jag nöja mig med att få ta del av en nära släktings skörd.

Och när man får 5-6 zucchini (eller squash) på en gång så är det lätt att börja googla maniskt på bra recept.
Och på Underbara Claras blogg hittade jag ett på zucchinibiffar som var riktigt goda.

Och på Icas blogg hittade jag ett recept på Zucchinikaka som också var väldigt god.


Testa!

Ett loppisrace som lönade sig

Som sagt.
Vi behöver inga fler bord.
Men favvoloppisen har 75-procentig rea på allt.

Alltså.
Kom jag hem med ett bord som jag bara betalade 25 kronor för.

Tro mig - jag tyckte att priset på prislappen, 100 kronor, var ett fyndpris, så när killen i kassan sa att det kostade 25 kronor började jag skratta.

Och på en annan loppis hittade jag den stora ansiktskrukan. Har bara sett mindre såna förut, och det brukar vara svårt att knöla ner en blomkruka i dem. Med den här gick det väldigt lätt.
På samma loppis måste de ha någon anställd som tycker illa om spillkum. Förut har jag hittat ett för 15 kronor, och den här hade en prislapp som sa att den kostade åtta kronor.

Dessutom hittade jag en fin grytvärmare i glas. Mycket bra när man har gäster och vill hålla saker varma. Dessutom är den snygg nog att fungera som ljusstake också.

Och den söta flaskcoastern får jag kanske användning för någon gång.
Eller inte.


Men. Bordet vet jag inte om jag har plats för alls...

We are the robots

Det är inte bara jag som är kreativ i familjen.


Sonen har - enligt egen utsago - gjort en robot med hjälp av en brädbit och allehanda skruv och nubb som han har hittat i skruv- och nubblådorna.


Han är så begååååvad! *torkar en tår*

Ordning måste råda i min kryddlåda

Kommer du ihåg den här fina arkivlådan som jag räddade från slänghetsen på mitt jobb?

 

Den har nu parats med en nyinköpt dymo och en lite nervig agata som är småstressad över att den tio veckor långa ledigheten snart är slut. På måndag börjar jag jobba, och jag kan inte riktigt klura ut hur det ska gå till. Jag har ju massor kvar att göra under ledigheten!

Som att märka alla kryddburkarna. Några hann jag med, och de passade perfekt i de små lådorna.
När jag ändå höll på var det en hel del burkar som fick skatta åt förgängelsen.

Tips från läktaren: Nu är det läge för kräsmagade städfascister att sluta läsa. 

Uppenbarligen använder vi sällan torkad dill, för den hade gått ut 1996. Och en hel del andra burkar hade också passerat sina bästföredatum med råge. Nu är jag inte så dum att jag tror att gamla kryddor omvandlas till knark, eller blir farliga när de blir lite gamla. De får förmodligen mest en lite trist, fadd smak. Men har vi inte använt dillen hittills, så kommer vi nog inte göra det de närmaste åren heller, och den blir ju inte godare...

En ny insikt var att vi endast kan köpa Santa Maria-kryddor i fortsättningen, för de har släta fina lock där dymoremsorna ryms. Men eftersom jag är en über-pysslig typ just nu så slängde jag inte de utgångna burkarna. Nej, nej. De diskas i maskin och så kommer jag HÄLLA ÖVER de kryddor som har otur att bo i feldesignade burkar nu.



När jag tänker efter så är det nog klokt att jag återgår till arbetet, för det här kan ta vilka obehagliga proportioner som helst... Jag kanske har drabbats av en släng feng shui så här på sensommaren?

I evighet

Sommarens plantering av ettåriga blommor skedde lite impulsivt och random, det medges. Jag strödde ut lite gamla frön i sålådorna, och likaså gjorde min mamma när hon var på besök. (Fast hennes strösslande var nog lite mer planerat än mitt.)
Jag hade inte riktigt tagit i beräkningen att mängder med vackra ringblommor skulle ha självsått sig, så sålådorna har fullkomligen drunknat i ringblommeprakt. Vackert, men den del annat har liksom försvunnit.

Som de enstaka eterneller som vågat sig upp. Såna ska jag odla nästa år också! De har vacker rosa färg, lite kringelkrokiga stjälkar och är vansinnigt långlivade i buketter.  Jag har alltid trott att namnet evighetsblomma kommer sig av att de blir fina i torkat skick, men de lever i evighet i vatten också.

De här har hängt med i flera olika uppsättningar, och bara flyttats över till nästa vas när annat vissnat.

Ljust och mjukt i blått

Favvoloppisen ska flytta och sålde allt (Jo, jag sa ALLT) med 75 procents rabatt. Risk för en loppistokig att gå fullständigt bananas, alltså.
Men dessbättre hade ingen påfyllnad skett den senaste tiden eller så var godbitarna redan utplockade.

Men det här täcket och de fina, blåa ljusstakarna och lite annat rassel kostade 20 kronor tillsammans.

Någon som känner igen ljusstakarna, förresten?  Undertill har de ett pressat stjärnmönster, men ovansidan är slät.

Varifrån kommer gratisfynden?

På favoritloppisens gratishylla stod den här lilla kaffekoppen och de två söta faten. Ingen stämpel på något av fynden, så jag har ingen aning varifrån de kommer. Har bestämt för mig att jag sett koppen tidigare.

Faten är förhållandevis små, och jag är nyfiken på hur kopparna ska se ut.

Någon klok bloggläsare kanske vet?

Uppdatering: Här kommer en närmare bild på koppen, eftersom Kerstin efterfrågat det.

Sött för socker

Ett av de senaste fynden: en sockerströare (som står längst fram) som jag föreställer mig hör till samma serie som pepparkvarnen och saltkvarnen. Tror de kommer från Sea glasbruk, men jag har haft fel förr.

I mitt barndomshem hade vi bruna salt- och pepparkvarnar, men de här är blåa och svarta.