Nytt men ändå gammalt

Kom hem från en liten loppissväng med fem av mina älskade Mepal-skålar av varierande kvalitet. Någon verkar ha levt sitt tidigare liv i en sandlåda och någon hade rejäla nagg på kanten. Men de såldes i en trave så jag tog med mig alla hem.
De kommer passa in fint i våra nya köksskåp.

Och det här lilla norska fatet sprang jag på i ett litet loppisstånd förra helgen. Gulligt, eller hur?

 

Någon som vet något mer om turi-design? 

Långsamt leder också någonstans

Ja, jag vet ju inte hur alla andra funkar, men min projektstrategi är så olinjär som något kan vara.

Jag har tusen saker på gång samtidigt och har massor "i pipen" utan att bli klar med något.

I dag huserar hantverkare i köket samtidigt som jag har ledig dag. Det innebär att jag håller mig i mitt syrum för att inte vara i vägen. Och där började jag rota i några lådor som jag glömt bort innehållet i.

Vilket inneburit att jag sytt klart toppen till en liten barnkvilt med stjärnor. Ingen aning om varför jag sydde klart stjärnorna men aldrig sydde ihop dem. Men så kan det vara. Vissa projekt påbörjas men blir aldrig klara då när det inleds.

Nu är de i alla fall hopsydda, och när som helst ska de få en baksida och kanske kviltas lite också. Vilket år som helst ...

Och ofta är det det mest inspirerande för mig - att få gå runt och plocka i mitt syrum. Förr eller senare blir något faktiskt färdigt fastän det legat länge. 

Jag har ofta kort startsträcka, men behöver sen en hel del tid innan jag färdigställer. 

Hur är du?

Av två handdukar och lite tid

En liten tjej ska döpas. Jag känner henne inte, men hennes fina mamma är en vän som jag träffar alldeles för sällan.

Jag sydde en klänning till henne av material som fanns hemma:

• Två gamla handvävda handdukar som blivit lite slitna och därför gick att klippa i utan alltför dåligt samvete. Från loppis, såklart.
• Vit snedslå som jag ärvt efter min farmor.
• Några pärlemorknappar, mest troligt från loppis. 

Mönstret är en improviserad mix av en klänning jag hade som liten samt ett klänningsmönster ur en bok. Men jag misstänker att den är för stor i sommar för en ettåring.

Snedslån använde jag i ärmhål och runt huvudhålet, för det hade blivit för klumpigt att vika de hemvävda handuksdelarna två gånger. Dessutom sydde jag fast dem för hand för att få lite flexibilitet i sömmen. Symaskinssöm går ofta för fort och blir lite klumpigt.  

Det var rätt meditativt att sy för hand, vilket jag ser som ett mognadstecken.

Mer färg!

Vi målar. Taket. Lister. Foder.
När köket är tömt är det påtagligt att det vita inte längre är så vitt, så vi drar på ett lager till. Känns skönt, men inte främst i kroppen.

Men allt blir inte vitt. Några skogsfyndade bordsben blir högblankt turkosa, liksom en gammal knoppbräda. I allt det nya grå-vita krävs det lite färg.

I morgon börjar hantverkarna sitt jobb. Känns bra.

Här har jag inte varit!

Mina ögon riktas ständigt åt nya samlarhåll. Nu är det gamla turistvimplar som jag inte kan få nog av. Den här stiliga duken har jag hittat på Tradera, och eftersom jag roterar kring mitt eget smaknav så kan jag inte begripa att ingen annan bjöd på den. ;-)

Eller så är det så att min inneboende kompass alltid söker sig till vita fläckar på loppiskartan. När sådant som jag köpt tidigare helt plötsligt är högintressant för andra och priserna drar iväg så letar jag upp nya områden som ännu är outforskade för de flesta. Då håller sig priserna nere och man har en chans att fynda.

Jag har även köpt en del lösa vimplar till ett kommande projekt som jag återkommer till.

 

Men jag medger att jag inte riktigt är överens med den där gigantiska spetsen som sytts på runtom... Kanske blir vi sams, eller så ryker den. Fat det är inget prioriterat projekt just nu.

Nytt eller gammalt, det är frågan

Jag är lite sugen på en ny taklampa ovanför vår blivande köksö. I några år har vi haft ett loppisfynd hängande över ön, med två skomakarskärmar i vitt glas och mässingsglänsande metalldetaljer.

Helt okej, i synnerhet för hundra kronor.

Men nu har jag spanat in några andra lampor och jag är både sugen på förnyelse och lite mer färg. Och en lite större lampa.

Som de här tre som jag hittade på Ellos:

499 kostar den här turkosa lampan. Skulle passa in fint med mina turkosa detaljer i köket, men vill jag matcha så mycket? Och det behövs nog två lampor över en lång köksö, va?

Taklampan Rocky kostar 699 kronor, men kallas ljusblå, så det är inte riktigt rätt. Jag villju ha turkost om jag nu ska ha något annat än vitt eller svart.

Taklampan Stanford kostar 3399 kronor men är förödande snygg, tycker jag. 80 cm hög är den och skulle nog vara perfekt över köksön. Men priset!? Galet högt för en lampa!


Fast jag vet att i ett överskåp i något rum så ligger en loppisfyndad petrolblå lampa med rätta slitaget. Kanske ska jag plocka fram den och titta i stället för att köpa nytt... Jo, så tror jag att jag gör.

För husmodern

Jo, jag rensar. Men ibland måste man gå på loppis ändå. Och när man hittar en fin klykpåse med fint broderi och några söta knappar så måste de få följa med hem. Väl?

Men hur väljer man bort när allt är vackert?

Det här rensandet i köket pågår ännu.
En av mina paradgrenar är att skaffa vackra saker. Många vackra saker. Och det är det som gör det så svårt.
För jag rensar kontinuerligt bort en hel del saker, vill jag påstå. Rätt ofta åker jag förbi någon loppis och lämnar grejer som inte får stanna i vårt hem.
Men nu börjar jag komma till den där smärtgränsen bär det inte längre finns något som jag vill göra mig av med. När allt vi har är rätt vackert och älskat (förutom en del av sonens mest plastiga leksaker, men de är ju älskade av honom, så de stannar också.)

I ett köksskåp låg mina vackra, hemvävda linnelakan med mittsöm. De som jag använder som duk vid festliga tillfällen.

Men behöver vi verkligen tio stycken!? Jag beslöt mig för att rensa ut de som saknade spetsar och monogram. Jättestor skillnad, verkligen... Nu har vi bara nio lakan i traven.

Och när det gäller mina udda kitschkoppar eller mitt gröna glas blir det ännu svårare. För såna SAMLAR jag ju på. Då kan man ju inte välja bort!?

Ny hobby

Igår var jag på täljkurs. Tre roliga timmar när jag fick lära mig grundgreppen när det gäller att hantera en kniv. Det resulterade i en blompinne som jag är omåttligt stolt över.

Så nu har jag upptäckt en ny rolig hobby. Nu vill jag tälja massor med blompinne och blomspaljeer och annat kul. För att kunna göra det köpte jag en fin kniv som kursledaren tillverkat själv. Så i sommar kommer all sly i närheten av vårt hus avverkas och omvandlas till pinnar.
Lycka!

Mer extra allt

Skålen har jag gjort på min keramikkurs och sedan dekorerat med dekaler avsedda keramik. Allt för ofta inser jag att min smakkompass är helt uppfuckad, och jag kör på stilen "extra allt". Men det är också fint!

Vi har vår i luften

Våren är onekligen här och min energi är tillbaka! Hurra!

Den där rätt kaosiga bilden är tagen från vårt kök. Ett gammalt barnläkare är utkastat och allt innehåll packas nu ner i lådor. Och det är sannerligen inte gjort i en handvändning. Jag är ju en samlare av rang, och då stoppar man in saker där de får plats, vilket innebär att nu när jag försöker stoppa ner likadana saker i samma låda så ägnar jag mig åt ett gigantiskt synkande vilket gör att alla utom jag är chanslösa när det gäller att göra en insats.

Jag passar även på att rensa ut en hel del, så någon gång kommer jag stå på någon loppis med alla mina prylar som inte får plats.

 

Det blir en del fina retrofynd när man plockar bort saker. Som de här tre tapeterna. Då saknas ändå den som satt uppe när vi köpte huset för 11 år sedan, en strukturtapet med svepande pastellfält. Lika bra är nog det ...

Skåpfynd

Jag håller så sakteliga på att tömma köksskåpen inför renoveringen. Och det är som lilla julafton! Vi har rätt många köksskåp som innehåller många decenniers loppisfynd och presenter.
Idag hittade jag den här lilla traven. Presenter alltihop. Fast för några decennier sedan, innan var och varannan hade förstått grejen med äldre prylar.

Ljusstaken ser ut såhär undertill.

 

Det grönmönstrade  fatet längst fram är märkt med Denmark och något oläsligt.

Och hur ska vi göra vid vedspisen?

Köksrenoveringarna går vidare. Men nu är takten inte lika maklig längre, för nu har vi beställt vårt kök på Ikea, och det levereras den 10 maj. Så innan dess ska köket tömmas och alla skåpstommar ska monteras ned och kakel ska slås ner. Och vi ska komma underfund med vad vi behöver under två veckor och hur vi ska laga mat utan kök.

Men det är nog ett mindre problem - man kan ju alltid grilla ute. ;-)

Ett svårare beslut är vad vi ska ha framför vår vaniljgula vedspis. Idag ligger det rätt anskrämliga klinkers från 1981 där. De ska bort. Men vi är inte riktigt säkra på att vi vill ha andra klinkers i stället. Kanske ... Eller vore det inte rätt snyggt med gråa klinkers? Kanske en helgjuten betongskiva?

Eller en plåtskiva, kanske? Men i vilken färg då? Svart? Koppar?

Eller en glasskiva ovanpå golvplattorna som går i grått?Eller blir det för modernt?

Nä, jag vet verkligen inte ...

Röd topp till hemmet

Jag kom visst hem med en ugnsform i veckan som gick. Trots att jag snarare behöver rensa i skåpen inför köksrenoveringen.

Men med en fin Red Top från Rörstrand anser jag mig vara förlåten. Lite bruksslitage fick jag på köpet...

Marianne Westman heter formgivaren till serien som producerades 1956-67.

Bak med barn

I veckan har jag vabbat.
Det blev en sockerkaka ur den här anrika kokboken. Inte så god, faktiskt. För mycket smör och för lite socker. Så nu vet vi det. Alla gamla recept från 1948 är inte bra.

Men den unge medarbetaren tyckte att bilden såg väldigt god ut ... Tji hade han för det!

Mer tyg!

Jag har hittat en hel del fina tyger den sista veckan.

Som de här:

Ett oanvänt barntyg av något tyskt märke som jag känner igen från de gardiner som hängde i mitt barnrum på 70-talet. Dessutom två förklädestyger, varav det med romber är sytt som förkläde men det andra är oanvänt.

Jag har en längtan efter att sy nya kuddöverdrag till alla lösa kuddar i soffan, så det kanske blir ett helgprojekt.

För många? Aldrig!

Jag använder aldrig glasunderlägg, men kan inte lämna kvar roliga såna på loppis. Därför var det kanske inte konstigt att jag lyckades hitta så här många när jag började sortera i mitt vitrinskåp.

Alla är väldigt knasiga och/eller charmiga, men de kommer inte direkt få något bruksslitage hemma hos oss. Om jag inte tar mig i kragen och börjar använda dem. 

Det blir inte alltid som man tänkt sig - det blir bättre

Tänk, vi hade nästan bestämt oss för klassiska virrvarrmönster på bänkskivorna i köket, men när vi kom till bygghandeln och strosade runt på varsitt håll hittade både jag och maken samma skiva på var sitt håll. Den syns överst på bilden, heter Textil och kommer från Marbodal, och den är - precis som man kan gissa - lätt präglad av textil, lite som en vaxad linneduk kan vara. Grått ska det bli men inte det mörkaste gråa.

Sen skulle vi bestämma golv, och innan vi åkte var vi rätt säkra på att det skulle bli ett rutigt marmoleumgolv i två beigegråa (eller för all del varmgråa) kulörer som inte är för kontrastrika. Men de där linoleumplattorna med klickfunktion tillverkas i väldigt märkliga kulörer, så det gick inte att hitta något som föll oss i smaken. De som kom närmast, men var alldeles för beiga, ligger underst på bilden.

Däremot tjatade jag fram prov på vinylplattor i retroaktig stil. De ser ut som fina gamla skollov ofta gjorde från mitten av 1900-talet och framåt. Och där fanns de perfekta nyanserna! Så nu blir det inget linoleum och ingen klickfunktion, men rutigt i grått. Det är de små proverna som ligger under bänkskivan på bilden som kommer bli ett fint golv av plattor i 30x30 cm.

Så inget blev som vi hade tänkt, men bra ändå.

Köksplanerna går vidare

Funderingarna kring det nya köket fortsätter. Och det senaste loppisbesöket resulterade i en påse med tolv snygga glasknoppar i turkost glas för 25 kronor! Hurra!

Jag funderar lite på om vi ska ha sådana på överskåpen och andra handtag på lådorna, för där kan det vara lite svårgreppbart med knoppar.

Nu är det bara alla andra beslut kvar att fatta ...

Funderingar i livet

En bekant till mig berättade häromdagen, när vi möttes på stan, att hon fått en kronisk sjukdom som innebär att hon måste skärpa sin kosthållning. Mer grönt och fibrer, mindre snabba kolhydrater och socker.
Men hennes man och barn tycker inte om den maten så hon måste laga särskild - nyttig - mat till sig och grönsaksfri mat till resten.

"Din man får väl laga sin egen mat eller äta det som bjuds" sa jag.

"Nä, han kan inte laga mat. Och om inte jag gör det så stannar han på någon sibylla på vägen hem. Och det är ju inte så bra." sa hon.

Eeh. Va?
Sa jag inte men mitt minspel avslöjade nog en del.

Jag är inte någon hejare på matte men följande ekvation är rätt lätträknad:
Om Make A inte kan laga mat. Men har mage att vara rätt kräsen kring vad Maka B väljer att tillaga. Då får Make A antingen lära sig laga sin egen mat eller tillämpa principen Ät och tig.

(Dessutom lät det som om hela familjen skulle må rätt bra av att äta lite nyttigare, men det sa jag inte...)