Garntävling!

Jag tänkte så här:
Det är väl inte bara jag som samlat ihop en ansenlig mängd garn genom åren? I märkliga kvaliteter och färger. Sånt där garn som man egentligen aldrig kommer använda, men - hej, garn är ju alltid garn. Kan-vara-bra-att-ha-någon-gång. Väl?

Härmed utlyser jag nu Agatas Skäms-garn-tävling. I bästa Kristian Luuk-anda uppmanar jag nu alla garnberoende att gå igenom de bakersta hyllorna och de djupaste påsarna och sedan ta en bild med digitalkameran eller mobilkameran på det gräsligaste du kan hitta.
Mejla sedan bilden på ditt mesta skämsgarn till agata99 (at) passagen (punkt) se inom någon vecka.

Vinnaren vinner något stickrelaterat. Förmodligen något från min enorma garnförråd.

För att ingen ska avstå för att de skäms för mycket så går jag ut hårt med mitt eget värsta innehav. Ett luddigt, syntetiskt garn i en färg som gör Kermit avundsjuk.
Jag lovar - det här är inte vinsten i tävlingen! Om inte vinnaren uttryckligen vill ha det.

Jag skojar inte när jag säger att jag har köpförbud

I dag var dagen G inne - G som i Garninventering. Alla mina garner förvaras utspridda på olika ställen, och det är svårt att få överblick över vad som finns och inte.

Snabbt insåg jag att jag, i likhet med Mia&Klaras expediter borde ha blandat in en låda vin i arbetet. För lika delar uppmuntran och bedövning.

Så här ser min stash ut. *Gaah*
Nänä, det kanske inte ser så märkvärdigt ut på den här lilla bilden. Klicka på den för en mer realistisk återgivning. Och betänk att de flesta härvorna nog snarare väger 100 än 50 gram. Här ligger många kilo garn och väntar.Ja, i stort sett är det här allt, alltså. Jag orkade inte tömma alla stickpåsar med WIP:s och UFO:n. Där finns det också ett stort gäng nystan Noro, Fabel, Opal och oidentifierat ullgarn.
Precis när jag hade tömt alla stora plastbagar på dess innehåll och hjälpligt *nåja* sorterat in det i högar på vardagsrumsgolvet så slogs jag av insikten - Det här är inte allt. Det finns två stora pappkartonger också. Som jag hämtade och tömde.

Här på golvet hittar man godbitar som:

Brungrönt Visjögarn. Väldigt vackra färger! Ska nog bli en dragspelsbasker någon gång, eftersom jag blev så avundsjuk på Elenas vackra basker.
Lite Rowan Summer tweed som köptes in för att bli barnkofta. Två härvor i petrolblått har också blivit det, men det här garnet finns kvar.
I samlingen ovan återfinns några kilo Kauni effektgarn. Vackert. Ska användas till något ännu vackrare vilket år som helst. Några förslag?
200 gram Kidsilk haze köptes in för ett bra tag sedan för att bli två olika sjalar, men de projekten har inte kommit igång. Fast jag har kommit så långt som att jag trädde upp en helsikes massa pärlor på det purpurfärgade.
En present från Hemliskompisen ClaraSofia. Vackert lingarn i helt rätt färg!
Och de här härvorna med isländskt ullgarn får representera alla loppisfyndade garner som jag och min mamma fyndat under årens lopp. Tio kronor härvan är ett bra pris.
Och sist men inte minst - drygt 4 kilo ullgarn från Morjärvs ullspinneri.

Dessutom kan man längst bak, typ i mitten se sådan som kanske inte tillhör det jag är mest stolt över. Ärtgrönt och luddigt i konstiga fibrer, till exempel.

Men det var väldigt nyttigt att gå igenom samlingarna. Vissa nystan hade helt fallit i glömska. Andra borde jag ha grävt ner. Men det mesta var faktiskt kära återseenden och jag klappade kärleksfullt på många härvor som fick komma fram i dagsljus.
Nu återstår att fundera på sortering och placering. Uppenbarligen är det nuvarande systemet inte bra. Ack den som hade Stickfrosse-Annas hylla. Kanske blir det en Billyhylla med glasdörrar framöver. Som får husera allt vackert.
Och kanske måste jag tänka över huruvida det ska bli så många garninköp i New York...

På väg mot ett stort äpple

Om några månader bär det av till New York! På endast en vecka ska jag och sambon hinna med det mesta vi vill se i staden. (Det betyder hockey för honom och affärer för mig.)
Givetvis ska det shoppas garn. Har googlat mig fram till Point knitting café, ett kombinerat kafé och garnbutik som ska få besök.

Även Gottaknit ska få påhälsning. Och Knitty city.

Men finns det något annat man inte får missa där? Allt behöver ju inte handla om garn...


I övrigt en lördagseftermiddag - jag bakar. Fast så här ser det inte längre ut i Agataköket (as if det någonsin gjort det...) Istället är det den tyske vännen som blandar, knådar och jäser degen.

Väntan på garn

De senaste dagarna har svämmat över av jobbresor och möten. Men i kväll ska jag åka hem, göra pizza i bakmaskinen, slötitta på tv och sticka.
Lady E har plockats fram ur sin påse och jag har fått förnyad kraft. Nu väntar jag bara på Norogarnet som den omåttligt slarviga nätbutiken inte klarat av att leverera på över en månad.
Nä, jag är inte nöjd med den hanteringen. Sån tur att det här inte skulle bli en present eller julklapp för då hade jag nog varit galen vid det här laget.

Trevlig kvällsstickning på er!

Sanningen om Agata

Jag har blivit utmanad av Lena.
Sju sanningar om mig själv kommer här:

* Jag klarar inte av att bli obehagligt berörd av saker på tv. När det är otrevligt på tv så chocksomnar jag. Det innebär helt enkelt att jag vänder på mig och, tja... somnar. (Det räcker med att någon ska göra något pinsamt för att jag ska tycka att det är obehagligt.)

* Jag är underhållande (enligt sambon som fick i uppdrag att komma på en sanning om mig.)

* Jag är lite lat och bekväm. (som man lätt kan förstå eftersom jag låter sambon göra mina utmaningar.)

* Jag är paniskt rädd för spindlar. Det begränsar mitt liv en del, för jag går inte gärna ner i källaren eller in i vårat uthus. Men jag jobbar på att komma över det på samma sätt som jag kom över min sprutskräck. Jag bestämde mig helt enkelt för att det inte var värdigt en vuxen person att vara rädd för något som faktiskt gör mindre ont än att noppa ögonbrynen. Alltså slutade jag (nåja) vara rädd.

* Jag lider av en allvarlig hamstringssjuka. Inte bara för min egen del, utan för efterkommande. Om inte jag sparar den där bunten med gamla veckotidningar - vem ska då göra det? Alltså är skåpen fulla med bra-att-ha-saker. Men jag kämpar verkligen för att minska förråden. Åtminstone ibland.

* Jag jobbar ständigt på att bli mer fördragsam med andra. Dumhet kan göra mig galen. Liksom undergivenhet och rena besserwisserbeteenden. Men, som sagt, jag arbetar på att betrakta såna personer som lämpliga träningsobjekt för mitt tålamod.

* Jag är ingen pedant, men jag är lite kinkig när det gäller sängen. Att äta frukost i den kommer inte på fråga. Smulor och elände - nej tack!

Och nu har den här utmaningen åkt runt så många varv att jag låter bli att utmana någon speciell. Den som känner för det kan haka på, okej?

Fynd på tidningspapper

Sovrumsprojektet har kommit ett steg närmare fullbordande. I dag har jag (jaja, duktiga sambon var också med och bar lådor) varit och hämtat fem banankartonger med gamla tidningar. Bland Svenska Journalen, Femina, Husmodern och Ica-kuriren från företrädesvis 50- och 60-talen så fanns det andra roliga saker. Tygproverna från 1945 är bedårande. VIs mönstertidning innehåller bilder på mönster som de här nedanför.
Jag återkommer med mer information om hur det går med alla tidningar. Eftersom jag är en hamster har jag svårt att slänga tidningar som är hela, även fast jag inte behöver alla.

Förklara för mig

Det är möjligt att Britta Persson är en strålande musiker och artist - jag har inte hört hennes första skiva.
Men kan någon förklara denna bisarra haussning av henne nu? I alla tidningar, i flera radioprogram, på flera ställen på tv där ett inslag var i seriösaste public service-nyheterna dyker denna rafflande nyhet upp - lovande artist släpper skiva. Vad är grejen? Vad skiljer henne från alla andra halvokända artister som fått gå från ett enda skivsläpp till skiva nummer två?
Stort grattis till Bonnier Amigo för en fantastisk marknadsföring.

Äntligen loppisfynd!

De senaste helgerna har jag haft med mig mindre loppisvana kompisar på loppistur.
De letade båda efter olika slags möbler, medan mitt sikte som vanligt var som en hagelbössa - Allt tänkbart.
Termosen har fint kitschiga blommor och hel glasbehållare. Söt, va!?
Jag har börjat titta mycket på röda sammetslampskärmar. Det blir ombonat sken av dem och i rätt sammanhang - alltså mitt hem ;-) - passar de utmärkt. Det blir lite budoirkänsla av dem.
En låg fugaskål i klarglas för 15 kronor måste nog klassas dom ett fynd, trots en något använd undersida. Träskålen som anas under två rivjärnstrummor var charmigt sliten och väldigt vacker i sin enkelhet. Annars kan såna träsaker gärna se lite 70-talsblanklackade ut, men den här är nog äldre.
De två trummorna till en mandelkvarn modell större ska få nytt liv som något annat. Förmodligen som lampskärmar i fönstreet, eller som ljuslyktor för värmeljus. Jag ska bara fundera ut den tekniska lösningen först...
Och här är min lilla tyska vän - bakmaskinen som bara kostade 100 kronor. Just nu står en pizzadeg och jäser och vi har testat både vitt bröd och chokladkaka. Det vita brödet blev okej, men receptet innehåller väl mycket socker. Chokladkakan behöver jag inte baka igen... På det hela taget är jag väldigt nöjd med AFK som gör allt bakjobb åt mig.
Det var främst det vackert slitna trähandtaget och den söta lilla knoppen som gjorde att den här tekannan fick följa med hem.
Den här träljusstaken är pampigt stor och jag tror att den får behålla sin betsade bruna färg. Kandet vara 30-tal? Min mamma har en teori om att pojkar fick göra ljusstakar i den här stilen i slöjden på den tiden.Någon som kan bekräfta eller dementera den teorin? Det finns ju ganska många av dem på just loppisar, även om jag aldrig sett den här modellen förut.

Uppdatering - pizzan blev perfekt!

Hemlis 3

Tredje gången gillt. Jag ger mig på Stickameras Hemlis 3.

1. Vilken sorts garn tycker du mest om? (Ull, akryl, bomull osv.) Är det något material du absolut inte tycker om?
Hittills har jag mest stickat i ullgarner som jag gillar skarpt. Naturmaterial är trevligt. Silke, lin, bomull... Passar mig utmärkt. Ren akryl, effektgarner och annat konstgjort gillar jag inte. Köper gärna garn på loppis och återvänder emellanåt stickade plagg om garnet känns rejält och bra.
Och trots att garnförrådet är enormt så blir jag glad över nya saker som jag får av andra (eftersom jag själv har köpstopp på garn.) Särskilt ynkligt är mitt förråd av sockgarn...

2. Vilka är dina favoritfärger?
Åh. Det är så många. Hellre blandfärger än rena grundfärger. Orange, brunt, olivgrönt, lime, aqua och petrol gillar jag. Men även benvitt, svart, rött, lila, rosa och beige i rätt nyans. Gärna halsbrytande kombinationer som rosa och rött eller turkos och lime.
Äsch, jag är inte knusslig. Jag gillar allt!

3. Är det någon färg du absolut inte tycker om?
Som sagt - jag gillar det mesta. Men ängsliga färgkombinationer i beige och beige är inte min kopp med te. Och aprikos har väl inte varit snyggt på den här sidan 1986?

4. Vilken sorts stickor tycker du bäst om/använder du helst? (Trä, metall, plast? Rundstickor, raka, strumpstickor?)
Jag är inte så kinkig här heller, men vanliga stickor har jag slutat med. Rundstickor använder jag oftast, och jag skulle gärna ha fler såna i trä än den enda 80 cm långa 4-rundsticka jag har. Tänk en fin rundsticka i ebenholtz ... Mmmm.

5. Hur länge har du stickat? Anser du dig vara nybörjare, avancerad eller mittemellan?
Jag lider av svårartad hybris och tror mig om att kunna mycket. Det är bara orken och tålamodet som gör att jag inte ger mig på större projekt än jag gör. (Sen har jag inget stort behov av att slänga mig med mönsternamn, garnsorter eller formgivare. Och det räknas kanske också in som stickkompetens?) Över medel, skulle jag tro.
Fast när det gäller stickning på andra språk är jag ännu på nybörjarstadiet.

6. Dricker du kaffe? Te?
Japp. Dricker det mesta. Gärna kryddiga téer, men även det mesta i kaffeväg.

7. Är du allergisk mot något?
Dumhet.

8. Vilken slags musik tycker du om?
Jag gillar det mesta och vill gärna lära mig lyssna på annat än jag redan lyssnar på. Vilket är svenskt, visor, jazz, blues, rock... Sätter gärna på Beatles, Winnerbäck, Katie Melua, Sofia Karlsson, The Andrews sisters och Miss Li hemma.
Fast när det handlar om musik där man börjar prata BPM så brukar jag vara ointresserad. Ingen danstechno eller monotona beats, alltså.

9. Favoritgodis?
Finns det något som jag inte gillar...? *tänka, tänka* Nä, jag tror inte det.

10. Håller du på med någon annan "skapande hobby", förutom stickning? (Spinna, scrapbooking, virkning osv.)
Syr, broderar, renoverar hus, väver mattor, målar möbler... Har som ambition att lära mig virka i år.

11. Vad tycker du är roligast att sticka? Mössor? Sjalar? Tröjor? osv...
Hittills har det mest blivit sjalar, pulsvärmare, mössor, bäbiskläder och andra relativt lättstickade saker. Men är bara modellen rätt så kan jag sticka allt.

12. Prenumererar du på någon sticktidning?
Nej.

13. Har du något drömprojekt på önskelistan?
Inte för stunden. Just nu håller jag på med ett drömprojekt - Lady Eleonore i Noro-garn.
Färöstickning med många färger vill jag också testa, men jag saknar mönster än så länge.

14. Använder du pulsvärmare/handledsvärmare? I så fall, vad är ditt handledsmått?
Använder och använder... Det måste ju bli kallt först. Runt handleden har jag 17 centimeter.

15. Tycker du om att sticka pulsvärmare?
Jo, det går fort.

16. Stickar du sockor?
Ja. Fast inte så ofta somjag skulle vilja.

17. Vad har du för fotstorlek?
Storlek 41. De är 27 centimeter långa och 27 centimeter runtom.

18. När fyller du år?
7 mars

19. Stickar du med pärlor?
Har hänt. Kan hända igen.

20. Vilken slags böcker (ej stickning) läser du helst? (Deckare? Fakta? Romaner?)
Deckare. Fakta. Romaner. Jag läser en hel del skönlitteratur. Gärna som ljudböcker. Är med i flera bokcirklar och tvingas därför läsa sånt som andra väljer. Det är nyttigt.

Några tydliga tecken på att jag har blivit vuxen

1. Jag vågar gå till frisören och erkänna att mitt hår är misskött/hemmaklippt/utan tillstymmelse av inpackning eller balsam. Och jag varken skäms eller rodnar.

2. Jag har samma raka rygg hos tandläkaren. I min barndom och ungdom var tandläkaren någon man blev utskälld av. Nu för tiden vägrar jag att bli behandlad så. Jag ger väl fan i att borsta tänderna om jag vill. Dessutom köper jag en tjänst av tandläkaren, så då får väl de behandla mig trevligt.

3. Jag lider visserligen en smula av att repa upp felstickningar, men jag gööör det ju åtminstone nu för tiden. Annat var det förr. Då brände jag hellre upp stickningen än repade upp. Fast när jag var tonåring hatade jag att sticka aviga maskor också, och det har jag sannerligen vuxit ifrån.

4. En kväll på krogen är inte det första alternativet en lördag. Snarare är det oftast fler saker som talar för att jag stannar hemma. Inte nog med att man måste planera hemfärd och ditfärd. Man måste dessutom ta i beaktande att dagen efter blir så jobbig, så jobbig - och sällan värd alkoholintaget. Dessutom kan man ju missa På spåret.

5. Jag kan relativt obekymrat gå ut utan smink. Som tonåring hade jag hellre dött än missat min halvtimmes sminkning varje morgon. Nu inskränker sig vardagsmakeupen till mascara och kanske lite ögonskugga, typ. Och ibland inte ens det.

Mitt kött är svagt för garn

Hur gick det till?
Det är ju köpstopp på garn hemma hos mig. Och ändå rullar det in små nystan och härvor.

Anden är villig men köttet är svagt och i obevakade ögonblick hamnar min ande i svarta hål, och då passar den opålitliga kroppen på att knappa in på någon webbshop och beställa ytterligare härvor i det härliga grönbruna Visjögarnet eller lite mer Noro-garn till sjalstickningen som fortfarande pågår.

Jag har en missbrukarpersonlighet. Tur ändå att min last är garn och inte något ohälsosammare...


Förresten: På någon blogg (minns inte vilken) hittade jag en länk till grandekorationer i form av små tröjor. B.E.D.Å.R.A.N.D.E.

Favvobloggar

Jag fick en utmärkelse nyss. *host* det var visst nästan två veckor sedan, men jag väljer att ignorera den lilla pinsamheten.
Det var Mitt lilla hus-Lisa som utsåg ett gäng favoritbloggar som inte får den uppmärksamhet de förtjänar - enligt henne. Och på den listan fanns jag med. Roligt!

Jag har också ett gäng favoritbloggar. De bästa är de som uppdaterar ofta, gärna med bilder. Och som har samma förvirrade inriktning på bloggen som jag har. Alltså ett sammelsurium av stickning, inredning, loppisfynd, tankar, åsikter och skön humor. Och gärna välskrivna. Fast listan härunder innehåller inte bara såna.

Lite fler än fem har jag, men ni får nöja er med den lilla summan. Oj, så svårt att välja.
Dödergök är en favvoblogg. Kreativ, hantverkande och kul och långt ifrån mainstream. Skojigt!
En annan favorit är Annas klotter som jag följt länge, sedan den tiden då vi båda reloadade under egna namn. Nu är det bara Anna som har mod att göra det. ;-)
Ming ching är både färgstark och handarbetande. Att hon även springer får jag leva med. Vi har alla våra laster.
Garntrollet Ulricha är en stor förebild vad gäller stickning. Varje gång jag går in på hennes blogg hoppas jag att hennes stickkunskap och ambition ska smitta av sig lite.
Effy lyckas kombinera loppis och stickning med familj och stuga. Bland annat. Det är kul att läsa om.

Så jag låter den här bollen rulla vidare. Vill ni betrakta den som ett förhatligt kedjebrev eller som ett kul sätt att uppmärksamma de som bör uppmärksammas är upp till er.

Jag köper inte bara garn - jag köper stickböcker också

Berätta inget för någon men jag har en liten, hemlig motvilja mot att sticka tröjor. Med en generös kroppsform är det svårt att hitta modeller som sitter bra utan att avslöja för mycket generös form. Och så kul är det inte att sticka en hel tröja för att till slut inse att den inte sitter så bra som man skulle kunna önska.
Jo, visst finns det flera alternativa lösningar. Jag kan ju ge mig på bylsiga 80-talsmodeller, men av någon anledning lockar inte det. Jag vill ha lagomt åtsittande och insvängda modeller. Så därför har jag köpt en ny bok från Adlibris.
Big girl knits verkar lovande hittills. Med bra tips och modeller som är lite genomtänkta för oss med små antydningar till generösa kärlekshandtag.

Du blir den första att få veta när jag gett mig på en lämplig tröjmodell. Här. På bloggen.
Fast först ska jag slutföra något.

Candle flame shawl växer

Den röda Candle Flame sjalen växer sakta men säkert. Jag har dessutom lagt upp maskor till en Åremössa, så nu har jag lite paus från den röda sjalen. Men med tanke på att Åremössan stickas på stickor nummer 10 i ribbstickning, så lär det gå ganska fort.
De långa fabelsockorna växer också, men sakta.
Helst vill jag göra något annat - oklart vad.

Undrar om det här är en sån där mindfulness-grej som jag skulle behöva träna på.
Det känns ständigt som att jag håller på med sånt jag egentligen inte vill göra helst av allt. Men eftersom jag inte vet vad jag helst av allt vill göra så ägnar jag mig åt andra projekt under tiden - och längtar bort.
Jag skulle behöva träna på att vara här och nu med mina stickningar, och inte ständigt blicka framåt mot nästa projekt. Inte ständigt köpa nytt garn som jag inte gör något av.

Eller så är det bara att konstatera att det är sån jag är - en uppstartare. Som sen gärna lämnar över och går vidare till nästa projekt. Jag skulle behöva hitta en avslutare som kan ta över mina påbörjade projekt och se till att de blir färdiga. Någon frivillig?

Grammis och annat

* Hur kommer det sig att till synes begåvade människor, som på ett så kompetent sätt klarar av att vara delaktiga i musikproduktion så att de vinner Grammisar, har så dålig koll på tekniken så att de måste böja sig dubbla för att prata i mikrofonen under tacktalet? Annars är min fasta åsikt att det blev en gnutta för mycket Salem al Fakir och alldeles för lite Miss Li och Säkert bland vinnarna igår.

* I dag har jag blivit med bakmaskin. En synnerligen fräsch och ny tysk sak stod på loppisen och väntade på mig. Nu återstår att se hur den fungerar.

* Jag har börjat ta upp avmaskningen på min Spader sjal eftersom den blev alldeles för tajt. Nu repar jag upp sista varvet som ändå bara är rätstickat och gör en mer generös avmaskning.

* En jobbig influensa vill inte gå över. Huvudvärk och feberkänningar samt ett evigt sovande är min lott just nu och gör mig tråkig och asocial. All energi som finns spenderas på jobbet.

* Än är det jul i mitt hus, men till helgen ska det bort.

Städa, städa

En god vän är på väg hit för att umgås och sova över. Det innebär blandade känslor.
Å ena sidan – jättetrevligt! Vi ska prata och umgås och shoppa lite.
Å andra sidan – här vid datorn har jag sannerligen inte tid att tillbringa någon tid nu. Efter ett jullov med diverse sjukdomar ser vårt hus förskräckligt ut. Så nu måste jag städa, rensa, plocka och leta reda på gästsängen under alla högar med prylar som måste placeras på lämpliga ställen.
Jag har skrivit det förut: Vilken tur att det ibland kommer folk på besök så att vi måste rensa och städa. Mer pedanter än så är jag och sambon inte. ;-)

Och jag som helst skulle vilja sjunka ner i soffan och fortsätta med min i går påbörjade Candle Flame Shawl i det återvunna röda ullgarnet. Men det får dröja till i kväll.
Än en gång går det upp för mig – det är verkligen ett roligt mönster att sticka!

Varm - fast ändå inte

En av mina senare aha-upplevelser i livet var när jag, för bara några år sedan, insåg att jag är lågtempare.
Tidigare i livet hade jag aldrig riktigt förstått hur man mår när man har feber. För även om jag mått dåligt så har jag ofta haft typ 37,6 när jag kollat – och därför gått till jobbet ändå, för utan feber är man ju inte sjuk. Nej, inte särskilt smart – jag vet. Men säger inte det en hel del om hur skolmedicinen har oss i sitt våld? Istället för att känna efter hur jag mår så går jag på de fakta jag känner till – termometern.

Och att man inte har koll på vilken temperatur man har när man är frisk är kanske inte så konstigt – finns det några andra än sjuksköterskestudenter som håller på och kollar tempen på sig själva i friskt tillstånd?
Jag har försökt kolla med min mamma om hur jag var som barn, men hon minns inte riktigt. Förmodligen var jag ovanligt frisk.

Anledningen till detta inlägg: Jag vaknade i går och hade 37,7 och kände mig riktigt risig. Och för nån som går runt i livet med 36,8 i vanliga fall så är det feber.

Nu:

Snart är den först jättelååånga sockan klar. Jag fasar lite när jag tänker på att jag ska göra en till - för min sinnesros skull måste jag nog bryta av med något annat projekt emellan.

Jag lyckades bryta av en av mina 2,5-stickor, men efter lite trälim så är den funktionell igen.

Och här pågår ett hemligt PIF-projekt. Som inte är färdigt ännu.

I morgon är det jobbdags igen efter tio dagars ledighet. Det känns sådär, men så är det alltid när en lång ledighet är slut. Jag skulle inte ha några som helst problem att sysselsätta mig hemma på heltid i ett år eller två. Synd bara att ingen vill ge en lön för det...